...Vilmisen! Här hade vi lullat in oss i någon slags stillsamt ettbarns-liv och så rusade det in en sprudlande energisk Vilma som skulle berätta typ fyra saker på en gång och göra fem. Puh! *s* Genast anordnade hon picknick med lillasyster, och hoppade studsmatta med henne så nu är lillasyster så uppe i varv att vi inte riktigt vet när vi kommer att få henne att somna. Storasyster har däremot virvlat vidare ut bland kompisarna.
I våra mobil-utgrävningar har vi hittat våra första mobiler, den högra hade Magnus när vi träffades 1996 och då tyckte man att den var sååå nätt och smidig. "Att jag inte tappade byxorna" säger han numera om den. Den vänstra fick jag i julklapp när jag väntade Vilma, den kostade mer än min senaste modell och man hörde knappt vad den man talade med sa. Displayen rymde ungefär ett halvt ord åt gången.
2 kommentarer:
HAHA, snyggaste mobilerna. SMS var som en omöjlighet, man rymde ju ingenting, det syntes väl en, max två rader :)
En gång när jag var på krogen och tog upp mobilen för att ringa var det nån som tyckte den såg ut som ett badkar.
Skicka en kommentar