Barnens ryggplattor...

...är på vift i cyberrymden. Eller i västerbotten i alla fall... I morse fick Magnus ett meddelande på sin telefon att paketet var levererat, men det gick inte att höra var det skulle hämtas. Jag ringde bussgods och fick veta att utlämningsstället i Hemavan hette "Fjällbiten" och en snabb koll med hjälp av Google talade om att det var ett bageri. Hursomhelst, några ryggplattor har inte dykt upp någonstans, sista spåret är att de har lastats om i Umeå. Enligt bussgods hemsida har de öppet 9-18, men när jag nu ringde ca 17.45 var det i alla fall redan stängt. Morr igen...

Lite gladare blev jag när jag upptäckte att vår nya dammsugare är på väg, jag fick först ett meddelande om att den var restnoterad och väntades hem den 3 april, men nu var den redan skickad och omlastad, så den borde dyka upp imorgon :-) Om det är "städ-väder" i helgen lär vårt hem snart vara renare än det varit sen vi flyttade in!

Måste muttra lite till...

Förr året, när Magnus och storbarnen var i Riksgränsen så upptäckte jag att de dragit med sig all tandkräm och jag fick borsta mina gaddar med fruktsmakande Bamsetandkräm, det kändes ungefär som att borsta dem med godis. I år var jag förutseende nog att handla en extra tub tandkräm som jag noggrant gömde för att slippa upprepa detta.
I morse vaknade jag istället glad i hågen och såg fram emot en dusch - bara för att upptäcka att mina älskade älsklingar ryckt med sig allt schampo som fanns i huset. Så nu sitter jag här med hår som är tvättat i Spar diskmedel! Hade det varit YES eller liknande så hade det kanske löddrat, nu gjorde det inte ens det. Morr! ;)

Första dygnet som gräsänka...

På söndag morgon klev vi upp ganska tidigt, jag gjorde en fläskpannkaka som de skulle ha med sig och alla sprang som vanligt som yra höns och letade allt möjligt även om de börjat packa flera dagar tidigare. Till slut kom de iväg, i någorlunda god tid och jag och Lia satte och och åt frukost i lugn och ro och pysslade sen på med lite annat. Efter sådär en timme skulle jag börja klä henne för en promenad till mormor och morfar, och det första jag ser när jag kommer in i hallen är Vilmas täckbyxor. Ringde Magnus och hörde hur Vilma började storgråta i bilen... Magnus frågade om möjligen hennes vantar också låg där, och det gjorde de ju... Liksom hennes ryggplatta, och när det nu ändå blev tal om ryggplattor så kom Matte på att han också glömt sin. Vända om eller inte...? Vi bestämde att jag skulle skicka ryggplattorna med bussgods och att de skulle stanna på Tärnaby Otlet och köpa nya täckisar och vantar. Lugnet lägrade sig...

Jag och Lia stannade några timmar hos mormor och morfar (Lia kallar båda för "mommo" för enkelhetens skull). När vi kom hem kom Lia med Tingeling-filmen och pekade uppfordrande på DVD:n. Jag slog igång den, ingen bild. Matte hade kopplat in sin dator i TV:n kvällen innan, och jag hittade den lösa sladden men inget ställe att stoppa in den i på DVD:n. (Jaaa... Jag vet. Jag är en teknisk idiot och har alltid varit). Vi såg på TV istället, den fick jag i alla fall mirakulöst igång, jag brukar gå vilse bland fjärrkontrollerna ibland. Efter en stund ville hon dansa och pekade uppfordrande på stereon. Som inte gick igång... Efter en del muttrande och kollande av sladdar så upptäckte jag att det bara var strömbrytaren på väggen som var av, vi har eluttagen kopplade till strömbrytare av någon outgrundlig anledning som förre ägaren till huset säkert kan svara på. Till sist försökte jag få igång Vilmas dator, eftersom familjen Hedenhös tagit med sig den bärbara till Hemavan. Gick inte. Ringde och muttrade till familjen, fick instruktioner av Matte hur den skulle kopplas tillbaka (han hade gjort omfattande omkopplingar medan vi var på Pistvakt på lördag kväll). Internet är fortfarande stendött och nu har jag kollat varenda kabel i hela kråkboet runt modemet och jag fattar fortfarande inte varför det inte fungerar. Får förlita mig på datorerna på jobbet och hemma hos mamma och pappa under denna vecka. Kommer förhoppningsvis att få en massa tid över att städa och ta mig ner till botten av tvättkorgarna - undrar om det var familjens plan när de lämnade mig åt mitt öde teknikvärlden ;-)

Mycket Lycklig Vilmis!

Den största lyckan i världen kan vara en autograf av Pistvakts-SvenE. Jag tror Vilma flög hem från Boden, undrar när hon kommer att somna ikväll. Måns Zelmerlöw kan numera slänga sig i väggen, totalt utkonkurrerad av tre lönnfeta medelålders skotergubbar! *s* Måste dock medge att jag håller med henne. Det var verkligen ös på gubbarna! ;-)
Pistvakts-show var en lyckad uppladdning för en vecka i fjällen för Vilma, måste man ju säga! :-) Lennie Norman var hon mindre imponerad av. Jag och Magnus låg och kved av skratt, samtidigt som jag våndades över vad Vilmas små oskyldiga öron fick höra. För det var grovt ibland, även i mina väldigt härdade öron. Men det var lyckligtvis så grovt att hon inte fattade ett smack, hon tyckte bara att Lennie var dötråkig!

Long distance calling...

Lia är ju väldigt förtjust i knappar, alldeles särskilt om de sitter på en mobiltelefon. En riktig mobiltelefon ska det vara, leksaksvarianter ratas efter ett par sekunder. Ibland får hon sysselsätta sig med min mobil bara för att hon ska hålla sig lugn, och ibland så får hon tag på den ändå.

I förra veckan fick min barndomskompis Birgitta, som befann sig i Thailand med sin familj, ett samtal från min mobil, och eftersom hon visste att vi visste att de var på semester så antog hon att det var något riktigt viktigt. Med hjärtat i halsgropen och beredd på vilket obehagligt besked som helst så tryckte hon på svara-knappen men möttes bara av glatt joller!

Igår norpade Lia mobilen igen, jag kikade i ögonvrån och tänkte "bra, knapplåset är på, hon får nog inte upp det" och i ungefär samma sekund hör jag "ja det är Birgitta" från mobilen. Fast den här gången stod hon på IKEA i Sundsvall och blev väl inte riktigt lika skärrad. Hon är sannerligen fingerfärdig min dotter, trycker man på tillräckligt många knappar tillräckligt snabbt så prickar man väl förr eller senare rätt för att få upp låset. Själv brukar jag ofta slinta och få försöka flera gånger för att få upp det... *s*

Jaha...

...det är sånt här Wika möblers personal roar sig med på arbetstid. Ja, Carina kan vi nog frita från allt ansvar, skulle tro att det här är grabbarnas verk.

Akuten igen...

Nu börjar det dra ihop sig mot Hemavan-resan, Magnus och Vilma var iväg och handlade den mat de ska ha med sig igår. Men lite oroligt blev det när Matte började säga att han har väldigt ont i ett revben som han fått en smäll i under en basketmatch för en tid sen. Egentligen gör de ju ingenting åt brutna revben, men det var ändå viktigt att få klarhet i om han kunde åka bräda eller inte, så Magnus och Matte drog iväg till akuten sent igårkväll.
Det blev lyckligtvis klartecken för brädåkandet, nu får vi bara hoppas att alla håller sig friska och på benen så att de kommer iväg på söndag som planerat.

Ny dammsugare beställd!

Nu kommer det att gå som en dans att dammsuga, och vårt hem kommer att vara skinande dammfritt! Kanske... ;-)

Eller kanske inte, men det ska bli skönt med en välfungerande dammsugare! Den här var inte bäst-i-test, men väl "bästa köp" och jag tror att det blir en viss förbättring jämfört med den vi har sen tidigare.

Min första dammsugare ärvde jag av mina föräldrar som köpt den begagnad. Förr var dammsugare jättedyra, en riktig investering. Det var en orange Hugin, där alla dammfilter trillat loss och jag minns att jag hade besök av en dammsugarförsäljare som ville kränga på mig en Lux i 10 000-kronorsklassen (jaja, men den kunde t o m ge ansiktsmassage...) Försäljaren gjorde stora ögon när jag tog fram mitt dammsugarvrak*s*.

Sen flyttade jag ihop med Magnus, och han, som gillar rejäla maskiner, hade en jättestor industridammsugare. Den var givetvis tung och otymplig, och helt omöjlig att få in i en städskrubb eller ens garderob, så jag var glad när vi flyttade in i huset vi bor i nu, där fanns det centraldammsugare och vi kunde sälja iväg Industri-eländet och den orangea åkte nog på soptippen misstänker jag.

Men efter ett tag upptäckte jag ju nackdelarna med centraldammsugaren... Den hade ingen avstängningsknapp på själva röret, så om det t ex ringde medan man dammsög fick man springa och rycka ur den ur väggen. Slangen räckte inte genom hela vardagsrummet, så man fick sopa närmast fönstret och motorn var inte tillräckligt stark för att orka suga upp t ex sand. I en barnfamilj som bor på en gård med en stor sandlåda i mitten har man ett klart behov av att kunna suga upp sand! Jag fick sopa ihop sanden i små högar och rikta dammsugarmunstycket precis mitt i högen - då kanske man fick upp sanden. Naturligtvis ledsnade jag på det där, och när mammas faster Ellen avled 2003 så fick jag ärva hennes dammsugare. Den var betydligt effektivare än centraldammsugaren, men nu börjar den ha många år på nacken och den är stor och tung att släpa upp till övervåningen i jämförelse med moderna maskiner, så jag ser fram emot vår endast 5,6 kg tunga Volta Maximus! :-)

Smaken är som baken...

En kollega visade mig ett hus på Hemnet, vi stod ett helt gäng runt datorn och gapade... Jag vill inte ens tänka på vad som krävs för att hålla det rent! Nu verkar det ha bott en ensam dam i 75-årsåldern i det, men jisses anåda om det vore familjen Blom som bodde där. Jag säger bara FINGERAVTRYCK!

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/369816

Nu var det ju förståss inte riktigt min stil öht...

Två soliga dagar på raken! :-)))

Det är ren ljusterapi... Solen och snön ute på isen ger en energikick utan dess like! :-)) Vilma har sovit hos sin kompis Linda i natt och är kvar där ännu, men vi fick med oss Matte en liten sväng till stugan idag.
Trodde nästan att vi såg i syne en stund där, men det var faktiskt en bil som var ute och körde på isen och parkerade vid Tomholmen!

Jag och Matte grillade korv, och man kan nog kalla min "Well done" ;)

Vilmornas lilla show!

Vilmorna hade en liten dansshow på bryggan igår, Vilma B hade med sig sin mp3-spelare och så dansade de för fullt för alla förbipasserande. De hade en perfekt scen och det var massor av folk som var ute och promenerade i solen, så de kände sig nog som värsta rockstjärnorna! :-)

Smidigt med mp3-spelaren förresten, på min tid fick man dra på en bergsprängare som vägde sina modiga kilon och käkade batterier till frukost!

En dag i solen...

Morfar njuter av solen




Så kom det äntligen en dag då det var sol, alla barnen var friska och jag var ledig från jobbet! :-) Jag kunde inte komma ut fort nog i morse! Vi packade och klädde oss snabbt och så tog vi Wilma L med oss och gick ner till stugan. Vår egen Vilma var som en kalv på grönbete, hade längtat både efter att få komma ut och efter att vara med Wilma L.
Efter en stund kom Wilma L:s mamma förbi på skoter och hämtade upp Vilmorna och åkte ut till Tomholmen.

Lia och jag tog också en tur ut till Tomholmen med "storpulkan" som jag själv åkt i när jag var liten. Mina föräldrar brukar säga att den pulkan var det mest effektiva sömnmedel som fanns, jag slocknade som en sten så fort de la mig i den, men Lia var lite svårare att få ihop ögonlocken på. Kan iofs bero på att skoterfrekvensen i området är ungefär 100% högre än när jag var i Lias ålder, så snart hon börjat somna till så vrålade någon skoter förbi och väckte henne! Men till slut så... Jag minns faktiskt själv när jag åkte i pulkan och ljuset när solen silade igenom det orangefärgade tyget som man drog över huvudet för att skydda ögonen.

Lia körde hårt med mormor som draghäst till sin vanliga pulka också, mormor fick aldrig sluta dra... Ja nog ser hon till att motionera sin omgivning ;-)


Vilma med Wilma L:s familj

Vilma är klart piggare...

...och då börjar såklart jag och Magnus känna av lite förkylningssviter. Jag har ont någonstans mellan öron och bihålor, det är som om det onda flyttar omkring lite, och Magnus känner av bihålorna. För mig var det som om det knakade och brakade i bihålorna när jag gick och la mig igårkväll! Det har jag aldrig varit med om tidigare.
Men ingen av oss har feber i alla fall, så det blir nog inget allvarligt av det hela. Vad värre är för Magnus del så bröt han förmodligen ett revben när han skulle stila i slalombacken för några veckor sen. Det hade börjat läka, men så fick vi hem vår nya tvättmaskin (yes!!!) och den visade sig inte vara någon lek att få upp till badrummet på övervåningen. Jag tror att Magnus och killen som levererade tvättmaskinen vände halvvägs i trappan minst 4-5 gånger innan de gav upp och tvättmaskinskillen var tvungen att åka vidare. Med hjälp av en kompis fick Magnus till slut upp tvättmaskinen, men då hade han slitit upp revbensskadan på vägen.


Märks det att storasyster haft långtråkigt? ;)

Provsvar... Eller inte.

När vi var till Vårdcentralen i måndags upplevde jag att samtalet med läkaren blev någon slags märklig katt-och-råtta lek. Eller goddag-yxskaft-diskussion. Först pratade han fram och tillbaka om hur man kunde göra om proverna visade si eller så, och då sa han att om Vilma hade hög sänka så skulle han kunna skriva ut antibiotika. Hon hade ju ganska hög sänka, men då pratade han fram och tillbaka om att man kanske kunde vänta tills provsvaren för Mycoplasma hade kommit och utifrån detta bestämma vilken sorts antibiotika det skulle vara. Jag försökte hänga med i resonemanget, och höra vad han som läkare tyckte skulle vara bäst medan han mest verkade vilja låta mig bestämma. Jag började mer och mer svänga mot att jag ville att hon skulle få antibiotika och då säger han plötsligt "jag tycker att det verkar som om du är lite rädd för antibiotika". Jag har fortfarande ingen aning om var han fick det ifrån... Vi kom i alla fall fram till att vi skulle vänta på provsvaren och se hur allmäntillståndet verkade vara när provsvaren kom och utifrån detta bestämma hur vi skulle göra. När sen Magnus kom hem så ville han ju veta vad läkaren hade sagt, men jag kunde inte riktigt återge det. Kändes som om vi snurrat runt för många vändor i resonemangen...

Idag, när Magnus var hemma med Vilma så ringde läkaren och provsvaren gav inte några klara besked, så läkaren hade snurrat lika många vändor med Magnus. Vilma har fortfarande 38°c så vi börjar ju vilja att hon ska få den där antibiotikan snart, nu var budet att vi skulle ta ny sänka på måndag och om den inte blivit lägre så kunde vi kanske eventuellt få penicillin utskrivet. Om vi ville. Eller inte. Så Magnus var lika förvirrad som jag var efter samtalet med läkaren. Nu lutar det åt att vi ringer imorgon och säger att hon faktiskt har högre feber än i måndags och att vi vill få börja med penicillinkuren nu, så att hon förhoppningsvis hinner bli frisk tills hon ska till Hemavan!

Galonispremiär, vårdcentralbesök och hemmadisco

Idag åkte jag hem efter lunch och tog Vilma till vårdcentralen eftersom febern bara inte vill ge sig. Det togs snabbsänka och svalgprov (det tyckte hon ungefär lika mycket om som jag brukar göra...*rys*) och lite andra prover. Hon hade 66 i snabbsänka vilket kan tyda på en lindrig lunginflammation, så när vi frågade om Vilma kunde följa med på skolans friluftsdag i Storklinten så sa doktorn "det är helt uteslutet".
Det är sååå typiskt! En av Vilmas önskedrömmar här i livet har varit att Wilma L också skulle börja åka slalom, och nu har L:s föräldrar hyrt utrustning till henne och hennes pappa skulle följa med så att hon skulle kunna premiäråka - och då är Vilma B sjuk! Åh så ledsen hon blev...

Men lyckligtvis är hon sällan ledsen särskilt länge, däremot är hon väldigt uttråkad nu... Doktorn sa att det var OK att hon var ute litegrann om hon var väl klädd och inte ansträngde sig så att hon blev andfådd, så hon var ute på altanen en liten stund med Wilma L och Lia. Idag var det galonispremiär för Lia! Snön är väldigt blöt nu :-) Det var dock lite för halt på altanen enligt Lias smak, så hon kom snart in igen.


Istället blev det hemma-disco, Lia fick t o m ögonskugga och nagellack av storasyster, som sen fäste sin Mp3-spelare på Lias rygg så att Lia kunde dansa! Fiffigt! :-)

Nu väntar vi på svar om det är Mykoplasma Vilma har, om febern inte gått ner när provsvaren kommer framåt torsdag blir det någon form av penicillin. I så fall blir det första gången Vilma äter antibiotika, och har man klarat sig tills man är tio år får man väl vara nöjd! :-) Tack och lov kan hon ju ta tabletter nuförtiden.

Snön smälter! :-))

Idag har jag fått promenera åtminstone fläckvis på bar asfalt, det var länge sen. Däremot är det sjukt stora snöhögar, särskilt inne på vår innergård. Nåja, det är mer än en vår man tänkt "det här kommer ju ALDRIG att smälta bort" men förr eller senare så...

Igår handlade jag ensam med Lia, det gick inte sådär överdrivet bra. Vi promenerade till Gammelstad, ca 4 km, och hon var vaken hela vägen, så när vi kom fram till ICA var hon redan less på att sitta i vagnen. På ICA är plockgodisdisken naturligtvis strategiskt placerad mitt mellan mjölkprodukter och charkprodukter. Jag trixade med vagnen och drog den baklänges med suffletten uppfälld för att hon inte skulle se godiset, men det funkade ju bara en stund. När hon väl spanat in godiset fanns det ingen återvändo, till slut ringde jag lätt desperat efter Magnus. Hur får ensamstående småbarnsföräldrar överhuvudtaget hem mat?! Det hade väl iofs funkat att spänna fast henne i vagnen och hålla för öronen, men det kändes ju inte så lockande.

Men på't igen! Idag har Magnus och Matte varit till Umeå för en basketmatch, och Vilma var fortfarande lite för klen för att jag skulle vilja ta henne med, så jag bet ihop och åkte till ICA Maxi för att veckohandla. Det gick klart bättre den här gången, hon blev visserligen less efter halva tiden nu också, men då vände jag på kundvagnen och körde den bakvänd så att hon åkte framåtvänd längst "fram" och det räckte för att roa henne tills jag handlat färdigt! :-) Efter slutfört uppdrag sitter jag nu och tittar på något program på tv 4 om familjer som har hur många barn som helst. Just nu är en tiobarnsmamma med sina fem yngsta hos tandläkaren, och jag är bara såååå imponerad över att hon lyckats behålla sitt förstånd! :-)

Melodifestivalfeber...

I kombination med vanlig feber då... Termometern har parkerat på över 39° för Vilmisen och nu har öroninflammationen bytts ut mot falsk krupp. Och hur vi någonsin ska kunna kamma ut febertovorna i håret...

Men lite melodifestival orkade hon med i alla fall, och hon tar ju det hela på största allvar om man säger så... Reaktionen på vinnaren blev dock inte så där våldsamt översvallande...

"Har du städat?"

Jag vet inte riktigt vem skylten är riktad till men svaret är hursomhelst definitivt nej! ;-)

Inget kul att vara sjuk... :-(

Man får ju iofs vara glad när det är sjukor som går över... Men just idag är Vilma inte så glad. Hon har varit ensam hemma för första gången när hon varit sjuk, för öronvärken var bättre så hon var mest bara lite hostig. Men när jag ringde hem vid lunch och hon sa att hon tänkte gå och lägga sig så blev man ju lite orolig, det har ALDRIG hänt förut! Och när hon vaknade några timmar senare så kände hon sig nog väldigt risig och ringde till mig och ville att jag skulle komma hem alldeles på en gång, så jag hoppade på första bästa buss och åkte hem.

På förmiddagen har jag varit på studiebesök på krematoriet och Hoppets och Ljusets begravningskapell tillsammans med personal från församlingarna och begravningsbyråerna. Denna gång rörde samtalen mer praktiska frågor omkring begravningsgudstjänsterna, men det var väldigt bra att få en rundvandring i lokalerna. Ibland händer det ju att någon ringer och vill boka en begravning med oss direkt, utan att gå via begravningsbyrå - och då är det ju bra att veta vad man bokar för lokal. Krematoriechefen är väldigt seriös och mån om att allt ska ske med värdighet, jag lovar att Uppdrag granskning kan komma dit vilken dag som helst och inte hitta något att anmärka på!

Krematoriechefen la fram ett stort önskemål till chefen för kyrkogårdsförvaltningen, han vill få möjlighet att ordna med en speciell minneslund för alla foster som kremeras efter missfall. En vacker glänta i skogen på Örnäskyrkogården har han tänkt sig och jag hoppas att det blir av. En plats för föräldrar, mor- och farföräldrar att besöka och kanske tända ljus. Kan vara väldigt viktigt för dem som drabbats. Det lät inte som någon omöjlighet, det krävs ju inga dyra åtgärder för att det ska bli fint.

Egen kupé

Lia hittade en egen lucksäng i Vilmas rum. Sen tyckte hon att Vilma skulle ligga där, med stängda dörrar helst (undrar vad hon tänkt hitta på i Vilmas rum under tiden?).

Ålderstigen middag!

Idag köpte jag en påse mix för Fransk fiskgratäng till middag, det blir ganska små portioner om det ska räcka till 4-5 personer, men jag hade ett vagt minne av att jag sett att vi hade en påse till i skafferiet. När jag kom hem så tänkte jag att påsen som låg i skafferiet såg lite omodern ut i designen, och med lite efterforskning så såg jag att den var... Tja.. Ganska gammal. Men jag tänkte "vad sjutton" luktade på innehållet och blandade innehållet i båda påsarna. Torrt pulver får man väl förhoppningsvis åtminstone inte matförgiftning av, och än mår vi bra. Eftersom det mest bara var kryddor i mixen så handlar bäst-före märkningen antagligen mest om att den tappar smaken, och den smakade precis som vanligt.

Vilma vägrade fisken, så efter att vi ätit visade jag henne mixpåsen som alltså var "bäst före" två år innan hon föddes... "Maammma! Vad kommer att hända med er!!!???" ylade hon förskräckt. Men som sagt, än mår vi bra.

Vilma har ont i öronen för första gången i sitt liv. Vårdcentralen ville inte ta emot henne, utan sa att vi skulle kurera med nässpray och Alvedon, så vi får väl se hur det går. Alvedon verkar ta bort smärtan ganska bra i alla fall.

Matte klarade teoriprovet för Moppekort! :-))

Nu ska han bara köra en sväng med instruktören också innan han får kortet i handen, men egentligen är det inget uppkörningsprov på moppekortet, så det är i princip klart! :-)
Har varit på banken och hjälpt honom fixa ett leg också, kom på att när han nu faktiskt får se barnförbjudna filmer (ska det vara nödvändigt? ;-) så kanske han behöver kunna bevisa att han faktiskt är 15 också. Och Visakort för ungdomar dessutom, himmel vad han blev vuxen i ett snäpp!

Pool i köket?

Lite nervösa hann vi bli... Jag satte på diskmaskinen vid 21-tiden igårkväll, och nästa gång jag kom in i köket var det oroväckande blött på golvet. Jag slet upp luckan för att se om bälgen var klämd på något sätt, men det var den ju inte. Harklade mig och upplyste försiktigt Magnus (som redan var en aning bedrövad av hockeymatchen på TV...) om läget. Och ja, sen fick han tillbringa resten av kvällen på alla fyra under diskbänken. Så kul man kan ha en vanlig måndagskväll! ;-)

Hursomhaver så verkar det inte ha hunnit uppstå några allvarligare vattenskador. Det var vattenslangen som blivit klämd och börjat läcka, men med hjälp av kupévärmare hade allting torkat upp i morse.

Vilma upplyste sådär i elfte timmen om att hon ska på uflykt med skolan idag och behövde heldagsmatsäck. Jippi, sa jag och började steka plättar... Varje gång tänker jag att "nästa gång" ska hon få en genomtänkt och näringsriktig matsäck, men idag blev det den vanliga nödlösningen. Mackor och några plättar som "mat-alibi". Men nästa gång... Om jag vet om uflykten åtminstone lite tidigare ;-)

Vilken natt...!

Känns som om man har sovit i tiominuterspass hela natten... :-P Lia har fortfarande lite feber i kroppen och det verkade som om hon hade ett antal myror där också. Hon småvaknade, gnällde och knorrade så många gånger att när hon vaknade ordentligt vid 1.30 trodde jag att det redan var morgon. Hon har hållit på att klättra upp och ner ur sin egen säng upp till Magnus, över Magnus till min sida, men nu satte hon sig mitt i sängen och när vi sa åt henne att lägga sig igen så sa hon bestämt "Nä-ä" Till slut la Magnus resolut ner henne i hennes egen säng och där låg hon och ylade tills hon somnade. Vid 3.30 vaknade hon ordentligt igen, skyndade sig ur sängen och sprang iväg ut ur sovrummet. Vi låg kvar och lyssnade vad hon hade för sig, och plötsligt kom hon tillbaka med ett glas som hon gav till mig. Sen sprang hon iväg igen, och kom tillbaka med ett mjölkpaket! Mjölken var kall, så det var inte ett paket som glömts framme, men troligen var kylen lite på glänt. Hon fick mjölk, drack och la sig igen, men en stund senare ville hon upp igen, tog mig i handen och drog mig till kylan - såg att den nu var ordentligt stängt och föll i förtvivlad gråt. Jag hällde upp ett rejält glas och hon drack som besatt, hällde i sig säkert tre deciliter i ett svep! Sen somnade vi om, och mjölken gjorde kanske susen för nu fick vi faktiskt sova från ca 04 till 5.45 då jag måste upp! *gäsp* Har sovit med henne som en liten ryggsäck på ryggen de sista timmarna.

Nå, förhoppningsvis är hon lite piggare idag, jag tror i alla fall febern är borta nu! Mormor har lovat att vara med henne under dagen, bara det tror jag att hon blir frisk av! :-)

Födelsedag...

Matte blev vederbörligen firad, först kom hans mamma och Håkan och de hade även med sig Mattes mormor som bor i Örebro, och Håkans son Andreas. Sen kom Magnus faster Sonja och hennes Bosse, och så mina föräldrar. Farfar och Sigrid låg hemma i magsjuka stackars människor! :-(
Vi gjorde lite längdmätning, och konstaterade Matte knappar in på Magnus i snabb takt! Han har vuxit två cm på sex veckor, fortsätter han såhär är han längre än far sin efter sommaren. Mig passerade han i april, jag är 164 cm och Magnus är 180.


Lia började hosta lite på förmiddagen, och efter middagsslummern hade förkylningen blommat ut för fullt. Resten av kvällen ville hon bara bli buren och, när mina armar började domna så fick hon åka vagn. Gick bra det också! Nu på morgonen verkar inte febern så hög, men hon är ändå lite mör och nu sitter hon i vagnen och ser på TV. Det är inte ofta hon har ro i kroppen att sitta still och titta mer än en minut, men nu känner hon väl att det är skönt att vila lite...

Fått hem den blivande 15-åringen....

Matte kom hem idag efter en vecka hos sin mor. Lia blev glad och Vilma också, på sätt och vis. Det märktes att de på något sätt ändå saknat varandra. Matte tog plötsligt och oväntat Vilmas parti beträffande kanalkrocks-diskussionen som kommer varje fredag när Vilma vill se Let's dance och vi vill se Så ska det låta eller På spåret.
Det kände som om Matte vuxit så att det syntes med blotta ögat under den vecka som gått. Plötsligt var han och Magnus nästan jämnlånga när de stod bredvid varandra! Nyss var han runt 1,70 och Magnus är ju 1,80, men nu såg det ut som om skillnaden var klart mindre än en dm.

Nåväl, Mattes födelsedagspresent är en ny datorskärm, och det blir på sätt och vis en present till hela familjen - den gamla skärmen går att använda som TV, så nästa vecka slipper vi kanalkrocken med Let's dance! :-))) Magnus hade gömt den nya skärmen jättebra trodde han. Matte brukar ju inte gå in i vårt sovrum så ofta, men just idag gjorde han naturligtvis det. Och naturligtvis frös han dessutom, och hämtade därför en filt. Just den filt som skärmen låg under! Så eftersom han ska Lana, halvnatt har vi bestämt eftersom det kommer födelsedagsgäster imorgon, så har han fått inviga sin present redan nu.

Nyklippt är han också. Betydligt korthårigare än på bilden! Han hade sagt till frisören att han ville bli kortklippt, men när hon tog det första rejäla klippet och det liksom var "point of no return" så hade han tänkt "shit! shit! shit!" Men när hon var klar var han i alla fall nöjd, och jag tycker att han blev jättefin. Hursomhelst, han har ju luva på sig mest hela tiden, så frisyren spelar inte så stor roll om man säger så.

Man tror ju liksom inte sina ögon!! :-)

Idag var jag med om något så overkligt att jag hörde signaturen till "Twilight zone" i öronen... Jag gav Lia gröt, och så sa jag "ska vi borsta dina tänder" och tog henne i handen. Och så följde hon bara med till badrummet, lät mig borsta och fick en ny blöja. Med inte alltför stora förhoppningar sa jag sen "ska Lia och mamma gå och sova" och då tog hon mig i handen och ledde MIG till sovrummet. Jag nästan svimmade! Efter år och månader av kamp för att få henne att somna om kvällarna har man vant sig vid rabalder vid sängdags, och så går det plötsligt såhär bra - EN kväll i alla fall!

Värre är det när mormor hämtat på dagis och sen ska åka hem... Jag känner mig som en bödel ungefär. Så fort att jag kliver in genom dörren blir Lia misstänkssam och håller hårt i mormor. Till slut finns det ju ingen återvändo, och jag måste slita Lia ur mormors famn medan hon skriker som om en stucken gris. Lia alltså, inte mormor - även om hon ser minst lika plågad ut! Men undra på det när man får ta sig såna här friheter ;-)

Bloggtorka...

Den här veckan har jag konstaterat att jag inte haft någonting alls att skriva om! På kvällarna har jag bakat till Mattes födelsedag på lördag och på jobbet har det inte heller hänt något alls utöver det vanliga. Eller jo, igår hade vi ett stormöte om sammanslagningen med Örnäsets församling och det är alltid lika jobbigt, man blir påmind om att det inte är så säkert att ens jobb finns kvar efter 1/1 2011 :-( Jag har trivts enormt bra på denna arbetsplats och var på något sätt inställd på att arbeta kvar tills pensioneringen, men nu verkar det inte se ut på det sättet.

Redan till jul ifjol blev jag ju varslad på halvtid, men då trodde jag att jag skulle "få tillbaka" de varslade 50% när en kvinna på Örnäset skulle gå i pension, men hon har valt att arbeta kvar efter pensioneringen. Pga andra sjukskrivningar så har varslet förlängts, och kanske får jag vikariera kvar på den halva jag blir uppsagd ifrån, men det känns ju ändå inte så roligt när jag en gång varit tillsvidareanställd. Och sen vid sammanslagningen vet man ju inte alls hur det blir...

Har börjat titta på Arbetsförmedlingens platsbank i alla fall, och det finns väl några vikariat ute som jag skulle ha kunnat söka. Men så länge jag har en fot kvar på min nuvarande arbetsplats så börjar jag ju inte söka vikariat någon annanstans, jag vill ju helst av allt jobba kvar! Allt det här suger energi ur mig känner jag... :-( Några dagar efter varje informationsmöte är jag liksom utan kraft och ork.

Söndag - vilodag, jojo...

Denna dag har psykbrytet hängt i luften. Magnus jobbade, så jag och Lia tog mormor med oss för att uträtta några ärenden. Vi skulle åka till Blomsterlandet och köpa lite växter till fönstren och så skulle vi till Jysk för att köpa tyg till kökssoffan, och så slutligen på ICA Maxi och handla ingredienser till att baka inför Mattes födelsedag.







Blomsterlandet gick väl ganska bra, förutom att Lia hittade en intressant fontän med lösa småstenar. Fick i all fall med henne, och så åkte vi vidare till Jysk. Efter en stund bland tygbalar och trådrullar ledsnade Lia och ville inte alls sitta i vagnen mer. Jag släppte ner loss henne och vips var hon försvunnen. Jag sprang gång upp och gång ner i butiken, men ingen Lia! Då vände jag blicken utåt, och jajjamän - ute på parkeringen kom Lia gående in mot butiken igen, hand i hand med en snäll tant som meddelade att hon hittat henne på väg ut i trafiken. Hjärtsnörp!








Nerverna hade knappt hunnit landa när mobilen ringde mitt inne på ICA Maxi och en förtvivlat gråtande Vilma berättade att hon nog var bjuden på kalas idag, men inte visste när! Klockan var då ca 12.50 och jag tänkte att kalaset nog inte började förrän 13 i alla fall, så jag kastade mig mot bok- och pappersavdelningen och köpte inom en minut en nödlösningsfödelsedagspresent och körde hem i full fart och började försöka ringa Vilmas kompisar. Ingen svarade naturligtvis, för alla var ju på kalas... Kastade oss i bilen och körde hem till Fanny, som fyllde år - ingen hemma! Ringde återigen en av Vilmas kompisar, vars mamma svarade och kunde berätta att kalaset börjat redan 11.45, på bowlinghallen på Tuna! Vid det laget var klockan 13.15 och kalaset var slut 13.45, så vi gav upp och åkte hem. Vilma var förståss jätteledsen, men å andra sidan lärde hon sig kanske att hålla bättre reda på inbjudningskort och helst visa dem för oss i tid...

Sen har jag hunnit plantera blommorna jag köpt, baka en laddning muffins, måla ett antal bokstäver som ska upp på väggen i Lias rum, fixa fram mat, sätta igång en tvättmaskin och en diskmaskin och köra Vilma till dansen och under tiden hon dansade handla en gång till, på Kvantum den här gången (blev ju liksom lite avbruten förra gången jag handlade...) och sitter nu och försöker pusta ut lite...

Slut på sötebrödsdagarna! ;-)

Hela vintern har vi varit enormt bortskämda med att Lia sovit länge på helgmorgnarna. I jul- och nyårshelgen, innan jag hade börjat jobba och inga "storbarn" behövde kliva upp och gå till skolan, sov hon ibland till bortåt tio. Jag är ju ganska morgonpigg, men det har varit skönt att sova tills man vaknat av sig själv i alla fall.

Men nu, när det är ljust vid sjutiden, så vaknar hon då, och jag undrar ju oroligt hur det blir om några veckor när det är ljust vid femtiden? Eller fyra? Hela natten? Om hon är som storasyster så är det perioden då det ljusnar vid fyra-femtiden som är mest kritisk, när det sen är ljust hela natten så påverkas hon förhoppningsvis mindre av ljuset.

Idag vaknade hon strax före sju och studsade ur sängen för att leta efter Tilde och Ellen! Hon ropade och ropade, men de hörde inte! Hon mindes tydligen att de var på besök igårkväll, men inte att de åkt hem, fast hon vinkat och ropat hejdå minst tio gånger!