Lia är ju väldigt förtjust i knappar, alldeles särskilt om de sitter på en mobiltelefon. En riktig mobiltelefon ska det vara, leksaksvarianter ratas efter ett par sekunder. Ibland får hon sysselsätta sig med min mobil bara för att hon ska hålla sig lugn, och ibland så får hon tag på den ändå.
I förra veckan fick min barndomskompis Birgitta, som befann sig i Thailand med sin familj, ett samtal från min mobil, och eftersom hon visste att vi visste att de var på semester så antog hon att det var något riktigt viktigt. Med hjärtat i halsgropen och beredd på vilket obehagligt besked som helst så tryckte hon på svara-knappen men möttes bara av glatt joller!
Igår norpade Lia mobilen igen, jag kikade i ögonvrån och tänkte "bra, knapplåset är på, hon får nog inte upp det" och i ungefär samma sekund hör jag "ja det är Birgitta" från mobilen. Fast den här gången stod hon på IKEA i Sundsvall och blev väl inte riktigt lika skärrad. Hon är sannerligen fingerfärdig min dotter, trycker man på tillräckligt många knappar tillräckligt snabbt så prickar man väl förr eller senare rätt för att få upp låset. Själv brukar jag ofta slinta och få försöka flera gånger för att få upp det... *s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar