Hård dag för Vilmisen ;-)

Vilma har tillbringat nästan hela dagen hos Tilde&Ellen De måste ha kört hårt med henne, för såhär såg hon ut när hon kom hem! :-)

Lia har tjorvat på i höstsolen med kompisen Sanna, de såg ut att ha skoj! Själv har jag kört i skytteltrafik till Arcushallen där Matte haft basketcup. Magnus var på hockey igår med efterföljande utekväll och därmed varit trött och klen halva dagen.

Tiden går...

Själv blir man ju naturligtvis inte en dag äldre, men barnen växer märkligt fort. Hittade en bok som jag minns att vi läste om och om igen för Matte. Ikväll satt han i soffan och läste den för Lia... Plötsligt kändes han så vuxen!

Sockerhög kaktjuv...

Idag var Magnus ledig, och Lia är ganska pigg trots lite feber, så hon fick följa med pappa till Datavaruhuset i Boden. Magnus satt en stund och pratade med ägaren, och Lia lullade nöjt på inne i affären. Lite misstänkssamt tänkte Magnus att hon var ovanligt lugn och stillsam, men tänkte att det nog var för att hon inte var riktigt kry. Det var det INTE! Förklaringen kom när det upptäcktes att hon hittat en kakburk med Drömmar och satt och molade i sig för fullt.

På hemvägen verkar hon nästan ha varit hög av allt socker. Kallas inte "kiddie-cocaine" för inte ;-) Lyckades inte vrida filmen, så ni som tittar får vrida på huvudet!

Liten sjukling...

Lia hade feber när jag hämtade henne på dagis igår, och under natten som gick var hon het som en liten spis och yrade och snurrade så att ingen av oss sovit något nämnvärt. Men hon verkar inte sjuk på något annat sätt, har inga förkylningssymtom eller så. Vilma brukade också ha såna här feberattacker någon gång då och då när hon var liten och de brukar gå över på sådär tre dagar vill jag minnas. Jag har för mig att ingen annan i familjen brukade bli smittade, så jag tror att det är någon typisk småbarnsåkomma. Efter en Alvedon då och då så är hon i alla fall ganska pigg...

Stadstur med Vilma och Lia

Det är som ett helt träningspass att åka till stan med Lia... Jag vet ju det, men eftersom Vilma var väldigt sugen på ett hål till i ena örat så tänkte jag, mot bättre vetande, att det ska vi väl klara av. Bussresan in gick någorlunda bra, Lia vägrade iofs att sitta i vagnen som jag hade tänkt, men accepterade att sitta på ett säte tillsammans med Vilma. Snabbt upptäckte hon dock "pling-knappen" och vi hade ett jämnt sjå att hålla henne från att trycka på den mellan varje hållplats. Hon satt och gled med handen över knappen med en min som "hur nära kan jag hålla innan du skriker?". Men så klev lyckligtvis Sylvia på med Lisa, och då nöjde sig Lia med att försöka stå i sätet och kika på Lisa.

På Fritz Ohlssons var jag glad att Vilma är så stor och självständig som hon är. Vi lyckades hålla Lia från att riva ner alla lösa bijouterier tills det blev vår tur, då kastade jag mig fram och fick tag på en expedit som kunde fixa Vilmas öron och det klarade de ju av själva så att jag kunde fortsätta hålla Lia inom parentes. När Vilma var klar fick hon ta över så att jag kunde betala. När vi skulle gå så sa jag "ja nu är det ju Vilmas tur att åka i vagnen" och se det tog skruv, Lia satt snällt i vagnen ända tills vi gick och fikade på BO:s. Där trodde mamma att hon var smart och tog en bulle (blir inte så svåra fläckar) till Lia, men när Lia såg Vilmas chokladboll blev det KRIG! Så det slutade med att Lia åt chokladboll och Vilma bulle...

Hemresan var ett kapitel för sig. Lia tokvägrade att sitta i vagnen och tokvägrade ännu mer att sitta i mitt knä. "Sitta säääälv!" meddelade hon och satte sig på ett snedställt säte vid utrymmet för barnvagnar. Givetvis flög hon som en vante när bussen krängde till, men det avskräckte henne inte det minsta. En liten stund gick hon med på att sitta mellan Vilma och mig, men sen bestämde hon sig för att stå i mittgången. Till slut fick vi henne till att sitta i mittgången istället och där satt hon och underhöll övriga resenärer med att sjunga "bla-bla-bla-bla-bla-bla-bla" (mel: Blinka lilla alternativt Bä bä vita lamm) tills hon övergick till att ligga mitt i gången med huvudet i händerna. Varje gång bussen stannade och någon klev av, så skulle Lia också kliva av. Det var som att försöka hålla fast en intvålad griskulting när hon skruvade sig för att komma loss och "kliva av - mommo!" trots våra försäkringar om att mommo faktiskt inte bodde just där... Till slut var det ju ganska tomt i bussen och då klättrade hon upp i ett säte i den bakre halvan och vinkade glatt "hejdå mamma!" och jag övervägde ett svagt ögonblick att kliva av och lämna henne på bussen. Till slut var vi äntligen framme vid mommos hållplats och gick in och tvättade av oss åtminstone en del av de baciller hon rullat sig i på bussgolvet. Nu är vi hemma, och jag lovar att det kommer att dröja läääääänge innan vi ger oss in på någon mer stadstur med buss i alla fall!

Finbesök på jobbet!

Nu har jag varit borta nästan varje kväll den här veckan, tisdag var det ju föräldramöte, onsdag kvällsjobb med kyrkovalet och torsdag Vilmas dans och så ett Me&I-party på toppen, så när nu fredagen kom och Magnus dessutom var ledig så kände jag för lite "familjetid" och kompade ut efter lunch. Har hunnit bekämpa översvämningen i tvättkorgarna och dessutom ta en långpromenad!

Magnus och Lia kom och hämtade mig på jobbet, Lia trivdes som fisken i vattnet mellan telefonen, räknemaskinen och datorn! :-)

Om skolresor...

Igår var det föräldramöte i Vilmas klass och frågan om mål för skolresan nästa år kom upp på tapeten. Nu känner jag mig som en surtant och bromskloss igen, men det kändes som om det här med skolresor också lätt kan skena iväg på samma sätt som jag ibland tycker att födelsedagskalas och skolavslutningsfirande kan göra...

Norrbyskär utanför Umeå och hela vår fantastiska fjällvärld finns ju "runt knuten" men vissa föräldrar tyckte tydligen att det var livsviktigt att ungarna skulle få åka till Göteborg eller liknande. En mamma sa med tydlig oro i rösten att hennes son som har haft syskon/kompisar som åkt till Göteborg och Visby så nu har han jättehöga förväntningar på resmålet. Abisko fnös hon åt och sa "tänk om det regnar hela veckan då?" och då tänkte jag att det kan ju regna på Liseberg också... En klass från skolan har precis kommit hem från Göteborg och bl a haft "shopping i Nordstan" på programmet. Jamen hur mycket pengar måste man då skicka med dem!!? Shopping låter inte riktigt i mina öron som om det hör hemma på en skolresa...

Ibland känns det som om min egen generation sen vi blivit föräldrar är så stressade över att våra barn inte ska ha hunnit uppleva ALLT innan de fyllt tretton... Jag har lite naivt tänkt att när man faktiskt bara går på mellanstadiet så kan det vara kul att springa och spionera med ficklampor runt en lägergård på kvällarna. Kanske ett disco, lite kvällsmys med film och popcorn hela klassen tillsammans osv. Min klass var till Saxnäs i Västerbottensfjällen, själv följde jag inte med men den resan pratades det om i åratal efteråt... Vänskapsband knöts med en Stockholmsklass som var där samtidigt. Det är ju inte så att jag missunnar ungarna resan, men det kändes lite som om det var förväntningar från föräldrarna och inte barnen som talade igår.

Nu ska vi i alla fall ut och sälja toalettpapper till förmån för nämnda klassresa! Hela balar som vi får köpa ut billigt genom en av pappornas jobb. Vilma tycker att det ska bli såååå pinsamt att plinga på och fråga om folk vill köpa skithuspapper... ;-)

Städa, rensa och en liten rymmare

Igår tog vi itu med lite höstsysslor som att tömma krukor, ta in studsmattan och städa lite i friggebodan och garaget. Hittade sju pulkor, ett tefat, en kälke, en bob och ett antal stjärtlappar så på den fronten är vi väl rustade för vinter.

Under tiden vi höll på att stöka med trädgården sprang Lia omkring lite på gården och vi försökte hålla öronen på henne, men så var hon försvunnen igen. Alla kom på fötter och vi sprang åt varsitt håll och lyssnade och spejade... Till slut var det Wilma L som kom på att leta inne hos oss, och vem hade inte smugit tyst som en mus upp till storasysters eftertraktade rum och smaskade på hennes överblivna lördagsgodis...

Sen passade jag på att städa upp Mattes rum ordentligt... Putsade fönster och gjorde en utgrävning under hans säng... Hittade intressanta saker som ett fotbad, där han lämnat vattnet kvar och dessutom lämnat sina strumpor kvar i vattnet. Nå, eftersom det var en massa salt i vattnet så hade strumporna antagligen konserverats, för de verkar ganska välbevarade. Själv har han varit i Stockholm och spelat basket, men nu är han på väg hem. Tyvärr har han jätteont i fötterna, troligen inflammerade eller överansträngda hälsenor, så han har bara spelat en match. Fast han verkade inte alltför olycklig för det, ett besök på Gröna Lund var nog ett rätt OK plåster på såren :-)

Sång på "Liiska"

Försökte få henne att sjunga "Fredagsmyyyys" som är hennes paradnummer just nu, men det blev något annat mer nyskapande.

Hmm....

...jag ska klura ut hur det här låset fungerar!

Regler för Lias rum

Storasyster har hjälpt lillasyster att utforma regler för besökare i lillasysters rum. Oklart hur mycket Lia har haft att säga till om ;-)

Nu är hallen helt färdig! Magnus har betsat hatthyllan och påshyllan i samma färg som TV-bänken/skohyllan, och så har vi köpt en risjalusi i samma färg. Nu är jag nöjd!

Min ljuva, väna dotter ;-)

Igår frågade Vilma vad woodo är för något och jag försökte förklara på ett ungefär. Sen sa jag "ja tänk om du hade haft en woododocka av Matte, då hade ju ju kunnat sticka honom lite lätt ibland, kanske i tårna eller så så att han inte får såååå ont". Och då svarar det ljuva barnet "ja, eller genom huvudet".

Fast jag måste ändå säga att de kommit någorlunda överens under den sommar som gått :-)

Skönt med egen kupé

När Lia och Sanna är ute och leker hör man oftast utan problem exakt var de är. Igår hörde jag dem, men såg dem inte på en lång stund så jag började leta. Till slut hittade jag dem, väl dolda i en egen djungelkoja...

Nästa gång Sanna kom och frågade om Lia ville följa med ut så lovade de att de skulle stanna på innergården. Så blev det misstänkt tyst, men med ett skarpt öra kunde jag uppfatta kvitter en bit bort. De var på skolkullarna, på väg in på skolgården och när jag ropade, med den stränga rösten för övrigt, så skrattade de bara och sprang bortåt. Så Lia hamnade, argt skrikande, under min arm och in i huset för utegångsförbud. Efter ett tag kom en förtvivlad storasyster hem, hon hade hört av en grannpojke att jag letade Lia, men inte att jag hittat henne. Så hon hade själv åkt omkring och letat Lia ända bort till mommo. Det blev en stooor kram när de återsåg varandra!

Vad hann hon med mer då... Jo, jag pratade med mamma i telefon några minuter - då hade hon smort in hela badkaret och delar av sig själv med flytande tvål. Men det blev ju rent och fint i alla fall.

80-talskalas

Vilmorna ville ju ha 80-talskalas, men deras uppfattning om åttiotalsmode var egentligen ganska vag. Vi letade på Myrorna, men till slut hittade vi det mesta i skåp och lådor härhemma. Mammas coola svarta jeansjacka med ryggtryck från 1983 satt som en smäck! Det är dock svårt att få till en riktig åttiotalsfrisyr utan permanent, och så långt som till att permanenta hennes hår var vi inte riktigt beredda att gå...
Kalaset blev lyckat i alla fall, papporna offrade sig och var måltavlor i vattenballongskastning, det blev mycket populärt. Både papporna och de flesta av kalastjejerna var i alla fall ganska blöta efteråt! :-)

Fredagsmums

Igår blev det en italiensk buffé till middag, för alla utom Matte som såg chansen att få sig lite korv Stroganoff på Knorr-mix istället. Ja vi gör alla våra val här i livet... ;-)
Jag hade köpt tre sorters italienska charkuterier, en kallrökt lufttorkad skinka och två sorters salami. Den starkaste och den näst starkaste som fanns på Kvantum, och jag lovar att den starka var stark... Vilma smakade och ylade efter vatten! *s*
Den näst starkaste var däremot supergod! En mozzarella-sallad, en pastasallad med pecorinoost och en bönsallad gick också ner fint...
Sen satt vi och vaskade igenom Youtube på gamla pudelrockband från 80-talet och njöt framför brasan, heeeelt underbart... En skön uppladdning för Vilmas och Wilmas 80-talskalas, även om de nog inte kommer att fokusera på pudelrocksdelen av 80-talet.

Vi har prövat oss fram till en 80-talsfrisyr som Vilma verkligen gillade, våfflat hår med Mandy Smith-tofs.

Dans och oväntad comeback

Idag startade Vilmas dans. Sista veckan innan har hon gruvat sig nåt enormt och tjatat om att slippa gå... Eftersom vi börjar känna henne vid det här laget så tvingade vi dit henne i alla fall, och som väntat kom hon utskuttande och tjoade lyckligt om att det varit mycket roligare än hon tänkt sig! :-) Man känner sig lite taskig när man tvingar henne fast hon ser ut som en ledsen hund, men ibland är det faktiskt nödvändigt.

Matte kom hem efter första dagen i skolan och berättade att han fått en nygammal klasskompis. Erik, som bodde på vår gård men flyttade till sin mamma i England för sju år sen har flyttat tillbaka till sin pappa som numera bor i Lövudden på andra sidan älven. Egentligen är det väl Bergsskolan man ska gå i när man bor där, men Erik valde Sunderbyn eftersom hans pappa trodde att Kråkbergsskolans lite speciella pedagogik skulle passa honom och för att han trots allt skulle hitta några kända ansikten. När Erik och hans bror Calle flyttade var de små pojkar på 8 och 9 år, nu är Erik 1.83 cm lång och väger 95 kg. I förra veckan kom Erik förbi här efter skolan, och det kändes onekligen lustigt att se honom, Matte, Linus och David cykla omkring här som om ingenting hänt de senaste sju åren!

Familjen Blom i ett nötskal...

Idag har Magnus haft inventering på jobbet, så han slutade före mig t o m. Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att åka till 1. Myrorna för att hitta 80-talskläder till Vilma som ska ha 80-talsparty på lördag och 2. ICA Maxi för att fixa ballonger och serpentiner till nämnda 80-talsparty samt utflyktsmat till Vilmas skolutflykt imorgon. När vi ändå var på Maxi så skulle vi ju även handla mat för onsdag och torsdag, och lite annat smått och gott. Lista gjorde vi i all hast medan jag stekte palt till Matte som skulle iväg på träning, vi samlade ihop Vilma och Lia som lyckats försvinna åt varsitt håll och till slut var vi faktiskt på Myrorna och Vilma hittade ett rosa, glittrigt paljettlinne som någorlunda motsvarade hennes i ärlighetens namn ganska vaga uppfattning om "80-tal".
Maxi är alltid en pärs när Lia är med, och pärsen blir inte mindre av att ha henne med nästan direkt från dagis... Men vi var ju två vuxna som kämpade på, och vi fick ihop det vi skulle handla. Nästan.
Magnus bestämde sig för att promenera hem, och så fort han knatat iväg och jag var ensam med tjejerna i bilen så slog det mig - VI KÖPTE INGA BALLONGER!!! Vilma bröt givetvis ihop och krävde att vi skulle gå tillbaka och köpa ballongerna, men jag stenvägrade. Inte En Chans! Magnus är ledig på torsdag, så jag tycker att det verkar vara en väldigt lämplig dag för att fixa ballonger. Det tyckte inte Vilma "men då kommer vi ju aldrig att hinna!!!" Argumentet att kalaset är först på lördag och att det knappast tar två dygn att köpa ballonger bet inte. "Kalaset kommer att bli jättemisslyckat!" ylade hon, men när jag kallsinnigt föreslog att vi ju kunde ställa in det i så fall så var hon inte riktigt med på den idén. Nåja, det blir nog bra. Bara hon får sina ballonger....
Nu är vi hemma och jag får äntligen äta middag... Eftersom det tydligen bara är jag kvar som inte ätit så blev det långfil, något som jag är uppvuxen på men som det idag bara är jag och några pensionärer som äter. Med smulat tunnbröd i... Mumma! Nerverna börjar nästan landa snart nu... ;-)