Hysterisk dröm!

Vanligtvis brukar jag redan vara på väg att vakna när väckarklockan ringer, men i morse sov jag djupt och var mitt i en dröm, därför kommer jag också ihåg vad jag drömde. Och himmel vad jobbigt och rörigt allting var i drömmen! Klart relaterat till vårt nya (nya och nya, det togs i bruk vid nyår) bokningssystem på jobbet.

Lia var pyttebeibis igen och skulle döpas. Jag hade bett min arbetskamrat Anna Krigsman döpa henne, och dopet skulle ske i en väldigt risig och smutsig lägenhet i närheten av där vi bor. Vem som egentligen bodde i lägenheten var rätt så oklart, och vem som egentligen var pappa till Lia var också i drömmen rätt oklart. Har en stark känsla av att det var en ruskigt slemmig typ som jag inte alls skulle ha velat ha som far till mitt barn i verkligheten.

Dopet var bokat till kl 9 en lördagsmorgon, vilket jag och Anna skrattat gott åt denna morgon. Anna är nämligen en av de mest morgontrötta personer jag känner, och att hon skulle ha gått med på den tiden är inte helt troligt om man säger så. Anna dök naturligtvis inte upp och jag började grubbla på vad det egentligen stått i bokningen, tokfrustrerad eftersom jag inte hade tillgång till en dator.

Gäster började anlända, på snöskoter, och helt plötsligt dök det upp en massa fika och tårtor från ingenstans (man behöver inte vara drömtydare för att gissa att min hjärna just nu är lite upptagen av vad jag ska baka till Mattes födelsedag nästa lördag...). Alla började fika och glömde bort att det fanns ett barn som skulle döpas. Lia behövde byta blöja, och jag öppnade dörren till badrummet som var det absolut smutsigaste och grisigaste jag sett sen "Rent hus" gick på TV förra vintern.

Men jag tror nästan att Anna hann dyka upp och börja döpa innan jag vaknade. Och nöjt konstaterade att jag låg i min egen säng, med min egen lagvigde make bredvid mig - och inget dop fanns på dagens agenda! :-)

Djupfryst som en glasspinne!

Lokaltrafiken och jag har inte varit i full harmoni denna morgon, just nu sitte jag och tinar upp tårna på elementet på jobbet.

För det första så såg jag ju inte på termometern hur kallt det var i morse! Borde ha känt det när jag hämtade tidningen, men jag var väl för sömnig. Gick till bussen kl 07.00 som vanligt, men missade den buss jag brukar åka med! Den svischade förbi precis när nästan var framme vid hållplatsen, satte mig och väntade på nästa som gick 7.10 från sjukhuset och är framme hos oss sådär tio minuter senare. Hoppade på den och satte mig tillrätta. Då ringer Magnus och berättar att jag fått med mig bilnycklarna så att han inte skulle ta sig till jobbet... Jag hoppar av efter två hållplatser för att ta en buss tillbaka, och missar precis bussen från andra hållet med några sekunder. Ställer mig och väntar på nästa, tio minuters väntetid - men naturligtvis var den bussen försenad så att jag nog stod där bortåt en kvart innan den kom. Vid det laget var jag rätt djupfryst!

Skyndade mig hem och slängde in nycklarna, tillbaka till busshållplatsen - klockan var nu 7.50 ungefär - och ställer mig att vänta på bussen. Som naturligtvis var försenad. Jag nästan grät innan jag såg bussen komma runt kröken. Sätter mig tillrätta igen, och den här gången hinner jag nog åka fyra hållplatser innan busschauffören stannar och meddelar att bussen gått sönder, så vi måste byta! Knatar över till den nya bussen som naturligtvis står med alla dörrar på vid gavel. Ny väntetid innan chauffören bytt plats, programmerat in kortläsaren och allt vad han skulle göra. Framme på jobbet vid 8.30! Nu sitter jag här och skakar och får inget vettigt gjort förrän jag tinat upp lite.

Vilmisen ska åka skidor ut till Tomholmen med skolan... Hoppas, hoppas att de ställer in, det måste vara fruktansvärt kallt ute på isen idag. Gissa om jag har fått vatten på min kvarn att skidveckorna ligger alldeles för tidigt på året!!!

Nu har jag beställt såna här: Slippies! :-)))

Grillsäsongen känns lite avlägsen...

Tog denna bild tidigt igår morse. Det är utegrillen som sticker upp sin skorsten i hörnet bakom skaftet på snöskoveln. Och den andra eldstaden (sa jag att min man tycker om att elda?) som syns som en kula långt fram i bilden.

Men när solen väl sätter in alla krafter så går det snabbt, och jag köpte mig glatt en grillkokbok på bokrean igår! :-) Jag börjar ha några stycken...

Semlor är gott!

Semlor är goooottt! Det kan ju förståss bli lite kladdigt, och då är det ju tur att man har en klänning att torka av sig på! :-)

Nu räcker det va..?

Nu har jag de senaste dagarna gått och försökt tänka på alla otrevliga saker som vi INTE drabbats av. Jordbävning, svåra sjukdomar, krig och naturkatastrofer... Lite snö ÄR ju inte mycket att klaga på i jämförelse, men jag är ändå kraftigt less nu! Allra minsta lilla sol gör mig på så otroligt mycket bättre humör, jag tar betydligt hellre fler minusgrader - för det går att klä sig mot. Piskande snö gör mig på dåligt humör helt enkelt.

Å andra sidan blir jag ju väldans tacksam när jag tänker på den stora garageinfart som vi INTE har :-) Iofs har det ju biverkningen att vi inte heller har något riktigt garage, men det klarar jag mig så gärna utan. Vet inte om Magnus håller med mig till 100% där ;-)

När mina föräldrar hade hus hade de en rätt så rejäl garageinfart att skotta upp, först på morgonen för att få ut bilen - sen på eftermiddagen när plogbilen levererat hela kvarterets snö i en tjock, stenhård sträng tvärs över vår infart. Att de inte blev galna... Numera, sen de flyttat till lägenhet, brukar min käre far säga att det inte finns någon musik som är så vacker att den kan konkurrera med det ljuvliga ljudet av fastighetsägarens traktor...

Samme far utvecklade ett expertöga för garageinfarter under de 37 år de tillbringade i huset. Finns inget hus så tjusigt och lyxigt att det skulle ha imponerat på honom om det haft en svårskottad garageinfart! Absoluta bottennappet i hans ögon är vinklade gargeinfarter, där man måste skotta upp en onödigt stor yta för att kunna svänga bilen och köra in. Eller källargarage, där all snö samlas mot garagedörren och måste skottas bort i uppförsbacke... Nej, inte en centimeter utöver vad som behövs för att få in bilen ska det vara! Sitt drömhus hittade han på Gültzau-udden, där garagedörren går alldeles jämnt med gatan.

Frostat av frysen!

Det är en sån där sak som jag gruvat mig länge för, men nu är det gjort. Frysen är avfrostad! Jag började inse att det inte är så länge till som man kan vara säker på att det är minusgrader hela dagen :-)))

Jag började på morgonen, precis när Magnus åkt till jobbet, packade innehållet i kartonger och ställde ut på förstubron och så slog jag av frysen och väntade på att den skulle börja tina upp. Väntade och väntade, och efter några timmar började möjligen de yttersta kanterna på hyllorna se lite svettiga ut, men så mycket mer hände inte. Fem-sex timmar senare när Magnus kom hem från jobbet hade fortfarande inget hänt.

Vi åt upp en smarrig glasstårta, som blivit lagom mjuk och fin ute i 4 minusgrader på bron, men frysen var lika frusen som förut. Vid närmare undersökning så upptäckte Magnus att den faktiskt inte gick att slå av överhuvudtaget! Frysen stod på full sprutt fastän den var avslagen, så undra på att ingenting hände. Det blev till att montera ner en hel del lister, lyfta ner överskåparna och dra ut frysen mitt på golvet så att det gick att dra ur kontaken - och äntligen började det smälta och droppa som den ljuvaste vårdag! :-) Innan allt var klart var det väldigt sent på kvällen, så frysvarorna har fått stå ute över natten också - men nu är allt på plats!

Lia är väldigt kluven till glass! Hon tjöt och ville ha när vi åt glasstårta, men när hon fick smaka så backade hon direkt. Och så fort man tagit bort skeden så tjöt hon igen och ville ha...

Viljornas kamp!

Magnus ringde och lät helt förstörd efter att ha lämnat Lia på dagis. Han hade beräknat 20 min för att klä på henne, det borde ju räcka rätt bra, men det var på håret att han hann till jobbet. Lia hade verkligen, verkligen bestämt sig för att hon inte ville ha någon overall på sig. Dock var det -18 grader, så det fanns inte så mycket att välja på. Stark är hon också det lilla livet... Till slut vann Magnus i alla fall. Den här gången i alla fall!

Trivs bättre i morgonrock....

Åter från Pajala...

Och en så vacker väg jag åkt idag! Det var sol hela vägen dit, och tjock rimfrost på träden. Överkalixbygden som vi passerade var bländande väcker och även de mer obebyggda sträckorna var sagolika, lite "Olles skidfärd" över det hela, man bara väntade att få se Gubben Snö komma knallande mellan tallarna.



Det var intressant att besöka Pajala pastorat som det numera heter. De har verkligen kärva förutsättningar, långa avstånd och många fastigheter att underhålla - men magra inkomster pga en dramatiskt åldrande befolkning. Kyrkoherden berättade lite uppgivet att de hade kanske ett 30-tal dop och en handfull vigslar i Pajala om året - och då är det ofta personer som bor söderut men återvänder för just såna tillfällen. Gudstjänsterna har kanske 15-20 besökare. Däremot jobbar de högtryck för att hinna med alla begravningar, som uppgår till runt 160-170 om året! Desto roligare att mitt i all uppgivenhet träffa en sån eldsjäl som församlingspedagogen, hon verkade inte ha några döda punkter i sitt arbetsschema om man säger så. Måtte hon inte knalla rätt in i någon vägg bara...



En annan sak som skapar väldigt speciella förhållanden i Pajala är Laestadianismen, vars anhängare är medlemmar i Svenska kyrkan, men ofta har en radikalt annorlunda uppfattning i många frågor. De bildar i mångt och mycket ett eget samfund inom församlingen, och det är ibland en smal balansgång att försöka uppnå ömsesidig acceptans. Den Laestadianska väckelserörelsen har många olika grenar, men utgör tillsammans en stor del av församlingen.



Hela vägen hade jag svårt att släppa tanken på Carolin Stenvall, vi följde ju delvis spåren av hennes sista resa. Stannade och köpte godis på macken där hon köpte en macka och observerades vid liv för sista gången. Passerade också platsen där hon slutligen hittades och många kalla kårar löpte efter ryggen.

-28°....

*brrr*

Vilma har fått nya slalomskidor i förrgår, och är minst sagt ivrig på att få prova dem i Måttsundsbacken, men igår när jag kom hem från jobbet så stod termometern på -24° och backen var stängd. Likaså Ormbergsbacken som hade kunnat få duga. Vilma grät och grät, ville inte äta, ville inte prata med oss, ville bara ligga på soffan i vardagsrummet och yla.

Lia ylade också, jag vet inte om hon var ovanligt trött eller vad felet var, men när mormor som hämtat på dagis skulle gå hem så satte hon igång att gråta och sen fick jag liksom inte stopp på henne. Det är sååå kul att laga middag när hon är sådär... Ligger runt ens fötter och gallskriker, och jag vill inte precis ha henne framför spisen när jag håller på med heta kastruller heller. Efter 45 minuter lugnade hon sig, men då satte Vilma som sagt igång och härjade för det var då hon insett att det inte skulle bli någon slalom. Jag förstår precis hur glad hon måste ha blivit när hon vaknade idag och upptäckte att det var -28°...

Imorgon ska jag följa med kontraktsprosten för Lule-Jokkmokks kontrakt på prostvisitation i Pajala! Han "lånade" mig för sekreteraruppdrag på visitation i Piteå för två år sedan, och han tyckte att det fungerade så bra, så ifjol fick jag rycka in och jobba en dag (var ju föräldraledig då) och följa med på visitation igen, men då var det Nederluleå som skulle besökas, och jag har ju närmare dit än till jobbet! I år är det alltså Pajala som står på tur! Undrar om det är varmt och skönt där! ;-) Hoppas att bilen vi ska åka i tål kyla... Vill ju inte bli stående någonstans halvvägs precis! Långkalsonger PÅ om man säger så.

Vintervackert!

Tog en promenad med till Stadsparken på lunchen och tog lite vinterbilder. Det var verkligen vinter med "extra allt" idag, kallt, soligt, rimfrost och tjockt med snö! :-) Och ljuset är tillbaka, det är inte längre mörkt när jag går till bussen klockan sju på morgonen, och innan jag är framme på jobbet är det fullt dagsljus! Ljuvligt... Nu väntar vi bara på att solen ska börja värma lite också! :-)

När jag åkte hem var det ett vackert rosa skimmer på himlen bakom Domkyrkan!

Pappas flicka...

När Magnus kom hem från jobbet igår möttes han av sin yngsta dotter som höll ett långt föredrag på "Liiska" Man hörde verkligen att hon försökte förklara något, men vi förstod ju inte riktigt orden. Tills Magnus sa "ska vi gå och elda lite", då sken Lia upp, sa klockrent och med eftertryck "ELDA!" och sprang iväg till kaminen.

När han var i Stockholm förra helgen så klev hon upp, konstaterade att pappa inte var hemma och tog en vedpinne och gick resolut och öppnade kaminen, precis som om hon tänkte "ja om det ska bli någon eld här så får man nog fixa den själv" (fast det fick hon ju inte förståss *s*).

Och inredningstidningar gillar hon också...

Glaskross

Lia fick grepp om en hel stapel okrossbara Duralex-glas, och de var inte alls okrossbara när det kom till kritan! De är nog inköpta på 60-talet, så de är förmodligen svåra att reklamera ens för Magnus som annars brukar lyckas med det mesta i den vägen ;-)

Magnus var för övrigt på jobbet och de stora barnen sov, så det blev till att väcka dem och få dem att hålla Lia på övervåningen tills allt (förhoppningsvis) glas var ihopsopat och uppsuget av dammsugaren. Ville inte ha "hjälp" med det jobbet...

Nu sover den lilla marodören efter en halvtimmes brottningsmatch för att få henne att stanna kvar i sängen. Det där med att sova middag tycker hon är ett överskattat nöje...

Tortyrnatt...

I natt har förkylda Lia vaknat typ en gång i kvarten hela natten. Vaknat och vaknat och vaknat och gråtit varje gång, precis när man själv varit på gång att somna. Hon har lite trånga luftrör och när hon blir förkyld blir det ofta lite jobbigt för henne att andas och då blir hon nog lite rädd och börjar gråta. Och så har vi hållit på hela natten... Hon sover i egen säng, men den står kant-i-kant med Magnus säng så hon klättrar över så fort hon får chansen, vill helst sova PÅ någon av oss. Och är det mamma hon ligger närmast så ropar hon på pappa och tvärtom... Helst skulle vi sova i en enda hög allihopa (skulle nog gärna inkludera både Matte och Vilma och mormor och morfar och några till..) Så mycket sömn blev det alltså inte i natt, men Lia själv verkar piggare idag och har inte fått tillbaka febern trots att hon inte fått Ipren sen i morse. Mormor har varit med henne idag, så att både jag och Magnus kunde jobba - det tackar vi för :-)

Någon middag har hon inte sovit trots att hon varit vaken lika mycket som vi i natt... Förstår inte var hon tar orken ifrån! Vid 19.30 tog den i alla fall slut - totalt och omedelbart.

Matte och en kompis ska LAN:a i natt (ja är det inte det ena som håller oss vakna så är det det andra...). Jag är så trött att det värker i hela kroppen - blir nog en tidig kväll ikväll!

Pömsig Lia.

Myggfritt...

...kan man kalla det! -25° är minst tio för kallt! Allting blir liksom lite mer besvärligt när det är såhär. Jag minns när jag gick gymnasiet, då var det ett par år i rad som temperaturen låg under -30° ett par veckor i sträck. Värmepannan räckte inte riktigt till att hålla både innertemperaturen i shack och hålla oss med varmvatten, så jag minns hur man stod i duschen och frös på morgonen, inget roligt sätt att börja dagen. Nu har vi ju lyckligtvis fjärrvärme, och märker inte av kylan inomhus på samma sätt! :-)

Min mormor och morfar som hade direktverkande el fick alltid hela huset utkylt på nolltid om det blev strömavbrott på vintern, och under några vintrar på det sena sjuttiotalet var det ofta strömavbrott. Jag minns att de skaffade sig en liten fotogenkamin som säkerhetsåtgärd.

Nu såhär i efterhand kan jag tänka att det var ett under att inte deras hus brann upp! De hade som sagt direktverkande el, och det stod stora varningsskyltar på alla element "Ei saa peittää-Må ej övertäckas" men mormor hade för vana att klämma fast alla husets skor och sockar på dessa element. Yllesockar... Damm på värmeslingorna i elelementen kan inte ha varit alltför nyttigt!

Mormors och morfars hus ligger efter en av mina promenadslingor, och det är numera i en barnfamiljs ägo (får hoppas de har bytt värmesystem!). Det ser fortfarande ovant ut med barncyklar, studsmattor och fotbollar på mormors och morfars gräsmatta. Ovant men kul!

Stolt moppeägare Matte Blom!

Nu står det en moped och väntar på Matte, den grymt körsugne fadern till moppeägaren körde hem den från stan i -17 grader. Största problemet för Matte kommer att vara att få ha moppen ifred för Magnus, som nu går och sniffar "moppelukt" från de kläder han hade på sig när han körde hem den. Nu väntar körskola och förhoppningsvis ett förarbevis som är färdigt lagom til 15-årsdagen!

Vad fort det ändå går från Bobby-car till moppe... Minns första lilla blå cykeln som han fick ärva av min kompis Lottas son, och sen den första "riktiga" som han fick när vi flyttade hit. Han lärde sig snabbt att cykla och sen blev det varv på varv runt gården tills han ropade "nu måste jag sluta cykla för jag har ont i händerna" Han hade hållit så krampaktigt i styret att han nästan inte kunde räta ut fingrarna.

Vinterns gissel...

Det kommer som en obehaglig överraskning varje år, förstår inte hur vi lyckas förtränga det år efter år - Hemängsskolans skidveckor! Varje år sen Mattias började skolan har vi stått och rotat i panik i lagret av skidor, pjäxor och stavar som med tiden och antalet barn utökats och borde räcka till hela Hemängsskolan.

Varje år är det alltid sista kvällen innan skidveckornas första skidtur som vi står där och rotar... Framförhållning, vad är det?

I år började det hyfsat med att fräscha skidor och stavar upphittades. Men sen fanns det inga lagom stora pjäxor som passade till skidorna. Det slutade med att Vilma får ta mina skidor och pjäxor, då får hon i alla fall i ordentligt med sockar.

För nu kommer vi till mina invändningar... Skidveckorna ligger alltid för tidigt på året för våra breddgrader! Vet inte om det är av någon slags schematekniska skäl, för det är och har alltid varit för kallt för att det ska vara skönt att åka skidor i mitten av februari om man inte har extremt tur med vädret! För skidturerna ligger på redan fastslagna dagar, om det hade varit så att de hade skidorna redo och åkte ut när vädret var välvilligt inställt så skulle jag inte säga något. Sen är skidveckorna slut lagom tills de där sköna vårvinterdagarna med flödande sol som gör att man bara vill vara utomhus kommer... Det har varit såhär sen tidernas begynnelse, eller åtminstone sen jag gick på lågstadiet.

Sen funderar jag över en sak till... Jag har följt debatten i kvällstidningarna om att vissa familjer har svårt att ha råd med matsäck till barnen på skolans utflykter. Det förvånar mig lite att all utrustning man förväntas hålla uppdaterad för sina skolbarn inte ifrågasätts, det måste vara ett betydligt större problem för de familjer som har det verkligt knapert.

Varje år är det skridskor och skidutrustning som ska hållas uppdaterad för att det krävs för skolans del, sen kanske man har någon sport man utövar på fritiden som man också behöver utrustning för. Samtidigt är det ju jättebra att de är ute och rör på sig, det bara slår mig ibland att det måste vara kämpigt för många. Med bättre framförhållning än vår kommer man långt iofs, bytardagar är guld värda och vad gjorde man förresten innan Blocket fanns!? Men ändå... Är man ensamstående, sjukskriven eller arbetslös och utan bil att hämta upp Blocketfynd med, så håller man sig nog för skratt när man får lappen med uppmaningen att "se över barnens skidutrustning".

Celebrity Morph by MyHeritage

Morphad till Kelly Clarkson alltså. Det är bara det att jag inte har en aning om vem Kelly Clarkson är. Får forska i ämnet!

MyHeritage: Släktträd - Släktforskning - Kändisar

Klart mindre skön morgon!

Planen var att vi skulle på familjegudstjänst på Stadsökyrkan kl 11 med familjen G, Vilmas faddrar. Det kändes som om det var gott om tid, men så upptäckte jag plötsligt att bilbarnstolen stod och såg nonchalant ut i hallen. Det är evigheter sen jag monterade in den sist, så modet sjönk en aning, men så hittade jag bruksanvisningen och allt såg plötsligt ljusare ut. Gick ut och monterade stolen, det såg ut att funka finfint och passade på att sätta i motorvärmarsladden. In och få i Vilma frukost och se till att hon kom iordning, vilket är ungefär jämförbart med att dra en katt baklänges i svansen. Allt ska ske med lock, pock och lirkande - eller med Den Bestämda Rösten. Till slut var vi färdiga och på väg, Vilma med flätor som hon prompt skulle ha i sista sekunden och Lia utan de vantar hon vägrat sätta på sig.

Det första som händer är givetvis att Lia ramlar och tar emot sig med sina icke-vantklädda händer i snön medan jag satte ner henne för att låsa dörren. Nåja, tänkte jag, det är varmt i bilen. Efter ytterligare några om och men så hade jag fått in båda flickorna i bilen. Bilbarnstolen visade sig inte vara så finfint monterad som jag först tyckt när det kom en flicka i den, men jag drog åt så gott det gick och tänkte "det duger" och så vred jag om startnyckeln - och bilen sa "putt, putt, putt". Jag har inte använt bilen sen i fredags, och något har jag antagligen glömt på så att batteriet laddat ur, om man t ex inte fått igen bakluckan ordentligt så är det en lampa som brukar hinna suga ur strömmen på några dagar. Morr. Jag sa till Vilma "sitt här och vakta Lia så springer jag till mormor och morfar och hämtar deras bil" men det ville hon inte. Och vid det laget hade jag slut på orken att argumentera.

Nu sitter vi i soffan och värmer upp oss under en filt och samlar kraft tills vi ska åka och hämta pappsen på Kallax vid 14-tiden. Med mormors och morfars bil.

Och snön forstätter att vräka ner! Traktorn som kom och plogad var en spännande attraktion denna morgon.

"Om du blir sugen på att göra upp eld..."

"....så kan du ju hämta in lite ved från friggeboden..." sa Magnus innan han åkte.

Jag tittade ut genom fönstret i förmiddags och konstaterade att jag nog inte var så sugen på att göra upp eld! ;-)

Och vilken skön morgon! :-)

Lia vaknade först runt 8.30 och sen låg vi och myste i sängen och sjöng "Blinka lilla" en stund. Och sen fick jag TVÅ morgontidningar, Kuriren hade någon extradrive och gav oss ett gratisex! Dessutom fick jag läsa båda två, inklusive bilagor ifred med en stor kopp kaffe - för vid det laget hade Vilma vaknat och lät lillasyster sitta och titta på musikvideor på MTV med henne.

Myskväll utan pappa!

Vilma hade ju som sagt beställt pizza, och vuxenpizza skulle det vara - ingen liten barnpizza! Hon fick vara barnvakt åt Lia för första gången när jag åkte och hämtade pizza, det kändes lite småjobbigt att lämna dem, för Lia skrek som en trasig mistlur när jag gick och Vilma var lite sur över att Lia stötte bort henne när hon verkligen försökte anstränga sig för att ta hand om lillasyster . Det drog ut lite på tiden med beställning och hämtning, och jag satt som på nålar på pizzerian - men när jag kom hem möttes jag av två glada tjejer, och den av dem som är bättre på att prata berättade att de hade haft det jättemysigt medan jag var borta! Och vad oroade jag mig för egentligen... Vilma är faktiskt tio år gammal nu! :-)

Ja... Sen hade vi tjejmiddag, Vilma åt nästan hela vuxenpizzan själv och Lia smakade lite pizzakanter och såg ut att tycka att det var gott! Själv åt jag den sliskigaste av pizzor, "Shishkebab-pizza" som kanske egentligen borde heta "Grillspett-pizza" men det är nog inget säjande namn. Härligt flottig, med fläskfilé, bacon och bearnaise-sås. Det får gärna gå ett bra tag mellan varje gång man äter den, men när man är sugen är den oslagbar!

Vilma är grymt mätt och sitter just nu och pustar i soffan! Hon åt faktiskt upp nästan hela vuxenpizzan...

Vinkat av pappa!

Magnus skulle bli hämtad av jobbarkompisen Holmström för avfärd mot flyget. När det dröjt någon minut blev Magnus, som är som en tävlingshäst i starboxen när han ska någonstans, lite stressad och ringde upp Holmström som sluddrade sömnigt något om "Vadååå? Va menaru?" och på detta sätt höjdes Magnus stresshormonhalter till oroväckande höjder innan Holmström, antagligen flinande, tillade "äh, jag är på parkeringen".

Så nu är de på väg mot Storstadens Nöjen och Äventyr, och Stockholm Furniture Fair!

Tidigt imorgon bitti...

...åker Magnus till Stockholm på möbelmässa. På söndag kommer han att komma hem med tusen idéer som jag måste bromsa. Då vill han beställa allt han har sett, oavsett om det ryms härhemma eller inte. Man får liksom hålla honom i strama tyglar när det gäller möbler!! ;-)

Jag har lovat Vilma att hon och jag ska svulla med pizza på fredag kväll. Skönt att slippa laga mat när man är ensam vuxen hemma, så jag var inte svårövertalad om man säger så!

Lia är inte så pigg på dagismaten ännu, idag var hon vrålhungrig när hon kom hem. Kompisen Ellen lovade att lära Lia sova på dagis, och det verkar hon ha lyckats med, så nu hoppas vi att Ellen ska lära henne äta också! Vad Lia tycker om pizza vet jag inte riktigt, men det är kanske tillräckligt onyttigt för att slinka ner. Hon gillar dock inte kladdiga saker har jag märkt. Får hon smör på fingrarna släpper hon smörgåsen handlöst och t ex glass vägrar hon smaka. Däremot får man passa disktrasan stenhårt, för DEN gillar hon att suga på...*rys* Uppblött toapapper och potatisskal som hon hämtat i slasken är också helt OK som omväxling.

Dricka glass i glas går ju bra....

Fräscht?

Idag på lunchen tog jag en sväng på stan och mellan Smedjan-huset och Swedbank-huset mötte jag en man som kom och gick mitt på gatan bland alla andra lunchflanörer. Plötsligt satte han tummen mot ena näshålet och blåste ut minst en liter snor rätt ut på gatan. Nja, jag kanske överdrev lite där, men det stänkte garanterat bortåt en meter framför honom. Sen upprepade han proceduren med andra näsborren. Så himla fräscht... :-/

Märklig upplevelse i morse...

Jag kom och gick mot busshållplatsen med musik i öronen, och såg en tjej som stod och väntade på bussen. Plötsligt la jag märke till att hon stod och smågungade i takt med musiken i mina öron. Först hajjade jag till och tyckte nästan att det var obehagligt, men antagligen hade hon också Rix-Morronzoo i hörlurarna!

Nu när det har varit klart väder ett par morgnar så har jag märkt att det inte är alldeles beckmörkt när jag går till bussen kl 07.00! Precis vid kanten ovanför trädtopparna ser man en liten smal rosa remsa av ljus. Underbart!

Lia passade på att dekorera sin mage rätt så ordentligt med en kulspetspenna. Jag har utvecklat en fenomenal hörsel när det gäller skrapet av en penna mot "olämpligt underlag", men när hon ritade på sin egen mage så hörde jag förståss ingenting!

Sen snodde hon mammas favoritplats i soffhörnet igen. Vet inte om jag inbillar mig, men jag tycker att hennes min är ännu nöjdare den här gången. Bokvalet? Eldkvarn-Pluras memoarer. Knappast barntillåtna, men faschinerande. Att karln överhuvudtaget lever får väl ses som ett mindre under, men han har en förmåga att skriva om mat som gör att man blir sååååå matlagningsinspirerad. Han verkar minnas precis allt han ätit i hela sitt liv och beskriver varje måltid med inlevelse. Kanske är det det som gör att han överlevt alla gifter han fyllt sin kropp med? Att han aldrig verkar ha tummat på att få i sig näringsriktig mat.

Första aningen av vad som väntar...

Solen strålade verkligen igår! Den värmde inte så att man svettades precis, -12° visade termometern när jag vaknade och solens strålar kändes bara som en svag aning av värme mot kinden. Men den fanns där, och den värmde i alla fall själen! :-)

Jag, mamma och Lia tog en tur till stugan, mest bara för att titta till den. Det gick bra att köra vagnen på skoterspåren nästan hela vägen ner! Kallt var det förståss, men oj vad suget efter sol och vårvinterisen satte in. Snart, snart kan man sätta sig ner och njuta av solstrålar som värmer på riktigt!

Lia undrade lite vad det var för ett ställe hon kommit till, men fann sig snabbt och när vi skulle sätta henne i vagnen och gå hem igen så spände hon kroppen som ett järnspett och vrålade allt vad hennes små lungor fick ur sig!

Vilma eldar också!

Vilma har tydligen redan målande delgett familjen Godmo denna tilldragelse, men vi måste ju lägga in bildillustrationer också. Alla medlemmar i familjen Blom, utom Magnus, är helt överens om att Magnus ständigt har extremt fula kalsonger. Tyvärr tycker han alltid att kallingar är som skönast precis innan de faller i atomer, den estetiska aspekten får helt klart oftast stå åt sidan. Dessutom har han en liten hang-up, han påstår att kalsonger med ben är alldeles för varma. De två centimetrarna extra tyg får honom tydligen att svettas floder. Och det är kalsonger med ben som gäller för resten av Sveriges manliga befolkning, så det är helt enkelt inte så lätt att få tag på nya potentiella kalsongfavoriter. Eller om det är ett svepskäl för att slippa. Nåja, hursomhelst, en dag tyckte Vilma att det faktiskt fick vara nog, så hon eldade upp det värsta exemplaret i kaminen!

Som synes brinner det bra... På gränsen till gasexplosion faktiskt...