Nästan lite julstämning...

...i den här bilden, trots att det bara är september!

Jag hörde ordet "magsjuka" när Vilma gick upp för trappan på väg att gå och lägga sig, och jag spetsade naturligtvis mina öron till det yttersta. Som småbarnsförälder, och ja föralldel förälder till barn i skolan öht så gör man lätt det.

Nu visade det sig att det var Lill-Björn som hade magsjuka den här gången. Förhoppningsvis smittar det inte mellan Lill-Björnar och människor!

Lite försenad dopgåva!

När Lia döptes så lovade hennes doppräst, Erik Hugo, tillika min arbetskamrat, att hon skulle få en ikon med motivet "ömhetens moder" i dopgåva. Det är hans syster som målar ikoner enligt konstens alla regler, vilket tar en enorm tid för varje ikon. Tydligen är det dessutom mer arbete med en liten ikon än en stor. Nu anlände EH till jobbet med en hel årsproduktion ikoner, jag och Eleonora fick välja varsin och jag nappade åt mig "ömhetens moder" och bestämde att det skulle bli Lias något försenade dopgåva!

En dag med avancerad logistik...

Ibland blir det bara sådär... Alla i familjen ska på olika saker och hämtas och skjutsas och allt ska samordnas. Mobilen brukar vara bra att ha i såna lägen...

Matte hade basketcup i Arcushallen. Match kl 9 och kl 11 som vi visste om. Vilma skulle på familjegudstjänst med sina faddrar och deras småtjejer, men blev lyckligtvis hämtad och hemskjutsad. Magnus skulle jobba 11-15 och jag och Lia skulle äta palt hos mommo kl 12.30. Planen var att jag skulle skjutsa Magnus till jobbet, åka vidare till Arcus och titta på Mattes match och sen ta hem honom och hinna i god tid till mommo. Planen gick i stöpet i o m att jag strax efter 12 fick veta att Matte hade en match till, kl 14, och behövde få mat i sig innan dess. Det blev ett snabbt rejs till ICA Maxi för att hämta ut pengar och sen tillbaka med Matte till Arcus och så tillbaka åt andra hållet till mommo. Kl 12.32 klev vi in genom deras ytterdörr!

Hade ju tänkt mig att kunna meddela Vilma var jag höll hus, och det kändes extra angeläget när jag dessutom blivit försenad, men det visade sig att Lia, som mutats med min mobil för att hålla sig lugn under Mattes match, även hade passat på att slå av den! Och jag hade naturligtvis inte en susning om vad PIN-koden kunde tänkas vara! Det gick dock ingen nöd på Vilma, och när jag till slut fick tag på henne så ville hon inte alls hem utan stannade i flera timmar till hos Tilde och Ellen.

Sista passet för dagen blev en familjegudstjänst kl 18 i Mjölkuddskyrkan med Matte och hans kompis David. Jag har tänkt att vi ska vara ute i god tid med att gå på gudstjänster inför konfirmationen, så att vi har möjlighet att välja lite lättsammare gudstjänster. Det var jättespännande att se hur de skulle reagera, för Matte är inte särskilt van kyrkobesökare. Det här var en riktigt småbarnsanpassad gudstjänst med babysång och "bönestationer" där man kunde skriva eller rita, tända ljus osv. Matte och David deltog till min förvåning självmant och betyget "vi tar fler såna här gudstjänster, det var nästan kul" får nog tolkas som ett väldigt gott betyg för att komma ifrån en tonåring, jag ska absolut framföra till mina arbetkamrater som planerat och genomfört gudstjänsten! :) Matte tyckte att vi borde ha haft Lia med, men det får bli nästa gång. För min del räckte det med att ha haft henne med på basketen...

Mjölkuddskyrkan

"Skärp dig pappa!"

...tänkte Vilma och himlade med ögonen när Magnus visade vilket skärp han hade på sig när han hälsade på henne på skolan. Matte hade lånat Magnus skärp, så Magnus körde först med ett badrocksskärp i jeansen, men det hänger ju ner och syns, så istället lånade han Vilmas glitterskärp.

"Det är ett heavy-metal skärp" försökte han, men vi andra tyckte att det nog var mer "Hello Kitty" över det än heavy metal. "Jamen glam-rock i alla fall!" drog Magnus till med, och ja... kanske... Med lite god vilja ;-)

En klämdag?

Vilken natt! Lia är visserligen betydligt friskare idag, rethostan har ändrat karaktär till det bättre och ingen feber. Men hon var ändå vaken i timmar i natt, pratade och skrattade och grät om vartannat. Sen vaknade hon strålande pigg vid 7-tiden medan hennes föräldrar ser alltmer hålögda ut...




Vilmas dag började med att hennes pekfinger kom ikläm mellan lillasysters tänder. Ett rejält jack blev det! Till Lias försvar kan man väl framhålla att det hela kom sig av att Vilma gjorde en heroisk räddningsinsats när hon upptäckte att Lia hade korken från en näsdroppsflaska i munnen! Så hon fick det där pekfingret serverat liksom. Icke desto mindre gjorde det verkligt ont för den som ägde pekfingret och lillasyster stod inte högt i kurs en stund där...

Men synden straffar sig själv... Bara några minuter senare fick Lia sina fingrar ikläm mellan barnstolen och köksbordet! Nya tårar... Men det gick snabbt över och nu är vi hos mormor och morfar och myser alla tre, medan Magnus och Matte är på basketcup i Arcus.

Systrarna Blom vid ett annat tillfälle, utan klämskador

Host, host igen...

Igår tilltog Lias förkylning igen! Ska det aldrig ge sig? Nu har hon varit förkyld nästan sammanhängande i en månad. I natt har hon hostat och hostat, så ingen av oss har fått sova särskilt bra och det känns, nu när jag sitter här på jobbet.

Jag är så dålig på att skilja olika sorters hostor åt, jag vet aldrig vilken sorts hostmedicin som är den rätta, men jag får väl ta mig en tur till apoteket idag och höra om de har några goda råd!

Vilma har haft träningsläger med lillasyster, hon tyckte att det gick familjäran för när att Lia inte kunde säga Ellen, när Ellen kunde säga Lia. Så hon skanderade "Ellen-Ellen-Ellen-Ellen" tills mor och far i huset höll på att få ett bryt, och till sist formade Lia ett "Ell-lllen"! Fast några gången liknade det mest "Lelle"

Mäh, Luleå rytmik och balett igen...

Nu kom Vilma med en lapp om att hon skulle byta danstid och danslärare, för att Luleå Rytmik och Balett råkat sätt ihop grupperna fel, så att en del blivit jättestora och en del väldigt små. Alltså... Jag har aldrig varit med om sämre administrativ ordning! De gör verkligen sitt bästa för att tjejerna ska tappa sugen :( För Vilma har det varit lite känsligt redan från början, eftersom hon inte har med sig Wilma L som hon är van. Men efter några lektioner har hon slappnat av, blivit lite kompis med en tjej i gruppen och varit glad åt att hon känt läraren lite sen förut (dagiskompis mamma), nu är hon lite missmodig igen.

Lia klättermus!

Idag meddelade Magnus trött att han lyft ner Lia från köksbordet 16 gånger. Jag vände mig om in några sekunder medan jag lagade mat, så blev det en sjuttonde gång också...

Chokladbollar is da shit! :)

Chokladbollar står högt i kurs hos barnen Blom, åtminstone de två äldsta. Matte har rationaliserat det hela, så han gör oftast några få jättebollar av en hel omgång chokladbollssmet. Ser tveksamt gott ut...

Igår bakade Vilma och Wilma L chokladbollar helt själva, det enda de ville ha hjälp med var att identifiera de olika måtten, de har svårt att skilja tsk från msk i måttsatsen. Det blev chokladbollar av mer klassisk storlek som de försvarade hårt mot glupske Magnus, som hela tiden försökte smyga till kylen och stjäla några.

När Matte kom hem blev ju han också sugen på chokladbollar, men att Vilmorna skulle dela med sig till honom efter att ha fått försvara sig mot Magnus stöldraider verkade helt utsiktslöst. Tills han fick ett mycket gyllene tillfälle... Magnus sa åt honom att han måste fråga Vilma innan han tog några chokladbollar, så han öppnade ytterdörren och ropade på henne. Detta tolkade hon som att hon skulle in för kvällen, och ropade "neeeeeej" varvid Matte blixtsnabbt fann sig och svarade "OK då, om jag får en chokladboll så får du vara ute lite längre" och hon nappade genast aningslöst. Matte fick nästan lite dåligt samvete efteråt...

Höst i stugan

I söndags var det en sån där riktigt vacker höstdag som kan få t o m att se lite vänligare på årstiden. Mamma och pappa var i stugan och "gjorde höst" och vi tog en promenad ner till dem.





Pappas lilla uppfinning för klåfingriga

Lia kämpade hårt med dockvagnen, som ännu är aningen för hög för henne
Vilma hittade några sista hallon

Härliga lingon på tomten

Utsikten mot Bälingeberget

Och mot Tomholmen

Trip down memory lane igen...

Jag håller på att läsa boken om Noice, och jag är helt trollbunden! Den har så många bottnar, jag känner att jag tar på mig olika roller när jag läser. Jag fick LP:n "Bedårande barn av sin tid" i julklapp 1980, då jag nyss fyllt 12 år och från den dagen så "andades jag och levde Noice". När jag nu ser bilder och läser om konserterna så är jag där, och då minns jag hur det kändes som hänförd 12-åring. Faktum är, att en dagboksanteckning som jag skrev efter en konsert i Piteå i april 1981 har använts i boken (jag har för några år sen scannat in den och skickat den till Camilla som sköter siten Noice forever http://www.noiceforever.com/ och så dök den upp i boken! :)

Jag var ett Noicefan på ett otroligt oskuldsfullt sätt inser jag ju nu... Inte hade jag en tanke på att det fanns tjejer som inte var många år äldre än jag, som var beredda att sälja sex till roddare och t-shirtförsäljare mot Noicemedlemmarnas hemliga telfonnummer eller information om vilket hotell killarna bodde på. Nu, som vuxen, ryser jag ju lite över den biten... Själv blev jag ordentligt skjutsad till och hämtad direkt efter konserterna av mina föräldrar, men många tjejer liftade efter bandet under stora delar av sommarturnéerna. Jag hade nog snabbt blivit hämtad av polisen...

Noicekillarna själva kom väl egentligen från lika stabila hemförhållanden som jag själv, men då såg man dem som streetsmarta och rebelliska. Nu läser man Peos berättelse om att den och den låten skrevs "när jag var på sommarstället med mina föräldrar, eller att en inspelning blev uppskjuten för att Hasse var på segelsemester med sin familj. På den tiden hade man svårt att tänka sig att de hade föräldrar öht, det var för ocoolt på något sätt!

Men det gick ju galet ändå för två av bandmedlemmarna. Hasse och Freddie avled med kort tids mellanrum år 2001 och 2002, 37 och 38 år gamla, i sviterna av långvarigt knarkmissbruk. Nu tar man på sig "hem&skola-förälderns" glasögon när man läser och tänker "hur kunde15-16 åringar få hållas med ett fullfjädrat rockstjärneliv utan att knappt någon reagerade...?" De bjöds på sprit och droger av äldre roddare och som kvällens artister kunde de beställa i baren där de uppträdde, "utan tjafs om legkontroll" under flera månader långa turnéer. Då var Hasse ett år äldre än Matte är nu...

År 1989 var jag och Helena O på dop i Stockholm. Det var ju många år efter Noices storhetstid, men det pirrade onekligen till i magen när jag upptäckte att Hasse och Freddie promenerade precis bredvid oss på Drottninggatan. Jag satte en armbåge i sidan på HO, och det uppfattade Hasse och Freddie, som såg riktigt intresserade ut och nästan sökte kontakt. Vid det laget var vi ju gamla nog att se det som en kul grej, skrattade och gick vidare medan vi sa till varandra "ja det skulle ha varit för sju-åtta år sen". Nu inser man ju att båda killarna vid det laget var djupt nedgångna i herointräsket, men då hade det nog fortfarande varit en chockartad upptäckt att de antagligen var kraftigt påtända, även om vi som sagt hade fått lite distans vid det laget.

En lite fånig sak som slog mig när jag var in och tittade på foton på Noiceforever-sajten. "Undrar om Hasse Carlsson hade Sveriges mest fotograferade ytterdörr?". Tydligen var det vanligt att horder av tjejer vallfärdade till hans hem i Gustavsberg, plingade på och bad honom komma ut så att de fick fotografera. Vilken press för en 15-16 åring... Det finns massor av såna bilder på sajten, och då kan man ju tänka sig hur många bilder som funnits i album och lådor runt om i landet.

Typiskt fan-foto av Hasse C... Ja inte såg han lycklig ut precis.

Surströmming igen!

Familjen Brandén trillade in på en lite improviserad surströmmingsmiddag. Lite kaosartat, som det brukar bli med tre småttingar, men mysigt och skönt opretentiöst. Lite snabb städning ville vi ändå hinna med innan de kom, och Lia hjälpte Magnus att svabba vardagsrumsgolvet. Tyvärr passade hon på att även tvätta håret i skurhinken. Fräscht...

Lite sagostund på kvällskvisten, med Sylvia, Lia och Emma

Och kvällsmys med välling för trötta gäster innan de vände hemåt

Lite höstfint!

Astrarna på Theas grav hade gjort sitt, men vi hittade frodig, fin Erica-ljung på ICA-Maxi, så nu blev det lite höstfint. Silvereken har hängt med hela sommaren, först med Petunior bakom sig, sen med lila astrar och nu med ljungen.

Tvättmaskinen...

Superfräscht, verkligen...

...är inte kompis med oss längre. Den tar in för mycket vatten och läcker sen ut samma vatten över hela badrumsgolvet. Den detaljen fick Magnus ordning på, men då slutade den å andra sidan att centrifugera. Och oj förresten, vad fräscht det var under tvättmaskinen när man började flytta på den....NOT!

Magnus är ju en glad "gör-det-självare" men jag har inte känt mig så överlycklig över tanken på att han ska pilla i tvättmaskinen med strömmen påslagen. Har suttit på jobbet och sett framför mig hur han ligger och krampar på badrumsgolvet efter en våldsam elstöt (och att Lia sen går fram och tar i honom...).

Den här tvättmaskinen har nästan aldrig velat vara kompis med oss när jag tänker efter. Jag vet inte riktigt hur gammal den är, har för mig att vi bytte i samband med att vi gifte oss och i så fall är den ju sju år. Bra har den hursomhelst aldrig fungerat, riktigt. Magnus, som från början tyckte att vi skulle satsa på något dyrt kvalitetsmärke typ Miele har fått väldigt mycket vatten på sin kvarn genom åren :-/

En chockartad insikt för Vilmisen!

Vilma gillar blodpudding väldigt mycket, (får hon ju gärna göra, billigt och bra). Eller har gillat kanske man ska säga... Vi får väl se om hon hämtar sig från chocken ;) Vi pratade mat och kom av någon anledning in på blodpalt (som Magnus ständigt suktar efter men som jag vägrar laga...), jag sa att hon kanske skulle tycka om det eftersom hon är så förtjust i blodpudding. Hon frågade hur gör man det, och jag svarade att det nog mest bara var blod, mjöl och lite salt. "BLOD!!!!" ylade hon, "bläääääääh vad äckligt"! Jag frågade lite försiktigt vad den stora skillnaden mot blodpudding var, och hon bleknade helt klart över beskedet att det var ungefär samma ingredienser. Lite förundrad var jag ju över att det aldrig hittills slagit henne att blodpudding skulle kunna innahålla blod, men för all del, det är ju inte sjömän i sjömansbiff precis!

Nytt sätt att shoppa!

Matte är inte direkt så mycket för att springa i klädaffärer, postorder är mer hans grej när han verkligen måste ha något nytt... Dessutom har han fyra basketträningar i veckan, så det var inte helt lätt att få ihop det med en shoppingtur. Lösningen som Magnus kom på var enkel och smidig! Jag tog med mig digitalkameran på lunchen, fotograferade några olika skomodeller på Stadium och mejlade hem bilderna så att Matte fick välja, och sen köpte jag dem på väg hem efter jobbet. Tyvärr var Matte helt säker på att han hade 43 i skostorlek, men när jag kom hem var de alldeles för små! Nu ståtar hans fötter med rejäla 44:or...

Lias förkylning har tagit ny fart. Eller om hon har fått en ny... Den gamla hade inte gått över helt, och nu har hon feber och hosta. Nattsömnen blir sisådär...

Arga, ledsna och maktlösa...

...känner vi oss! Höstens skadegörelsevåg (för det tycks alltid komma en sån) har startat, och den här gången fick stugan en släng av sleven. Fönsterrutan i dörren krossad med en massa splitter som följd, alla som har sopat glassplitter vet vilket arbete det är att få det helt rent så att små barnfötter kan tassa riskfritt. Det har brutits i dörrarna till bodor och sovstugor också, men de har inte fått upp dem så några proffs är det inte tal om. Proffs skulle öht inte ödsla tid på vår stuga, det är ganska uppenbart att det inte finns något sådär våldsamt stöldbegärligt eller värdefullt att stjäla.

Eller värdefullt... För oss är ju allt därnere mer eller mindre värdefullt. Massor av saker som bär på sköna sommarminnen, vissa ända sen mina barndomssomrar. Och tryggheten som skadas varje gång någon är där och bryter, bänder och krossar har också ett värde för oss.
Och inte är det mycket man kan göra åt saken. Magnus ville sova i sovstugan i natt för att vakta lite, men blev övertalad att låta bli. Inte ville vi ligga hemma och fundera på om han blivit ihjälslagen... Och retar man upp dem så vet man aldrig vart det slutar, jag minns att det för några år sen var en man här på Hammaren som retat upp ett gäng ungdomar och som sen blev väldigt hårt trakasserad. Stugan är så oskyddad, vi har inte en chans att bevaka den under höst-vinter-vår om någon bestämmer sig för att börja jävlas på riktigt :(

Yyyyyyeees!

Nu är kokbokshyllan klar och kokböckerna på plats. Gott om plats blev det dessutom i lådan där de legat.

En sak bara... När köket planerades, installerades och vi kom på den där idén med en kokbokshylla istället för en täckbit så var Lia inte född, knappt ens på väg. Eventuellt kan det bli sammanbrottsframkallande att ständigt hindra henne från att riva ut alla kokböcker. Å andra sidan har hon lugnat sig lite med att riva ut CD-samlingen, så det kan finnas hopp om att hon tröttnar efter sådär 736½ gång.

Vissa böcker får dock stanna kvar i lådan. Både av estetiska skäl och av det enkla skälet att de mest välanvända böckerna måste hanteras med viss varsamhet. Speciellt Vår Kokbok som jag fick i julklapp 1986, den håller inte ihop av egen kraft längre, men det finns vissa recept i den som inte är kvar i årgång 2003 som jag också har så...

Konfirmationsupptakt!

Jag är avis på Matte... Nederluleå församlings konfaläsning har lockat så många i år att de varit tvugna att ta in mer personal :)) Så kul, med tanke på att konfirmationsstatistiken i hela riket visar sjunkande siffror. Som Christina Purnell sa, det visar på att de föregående årgångarna verkar ha haft en rolig och givande konfaundervisning, för det är en självrekryterande verksamhet. 120 ungdomar hade anmält sig bara till sommarläsningen, sen var det ju en grupp vinterkonfirmander också, men jag vet inte hur många de var. I Domkyrkoförsamlingen är det betydligt mindre antal deltagare, men det är en lite orättvis jämförelse eftersom det bor förhållandevis få tonåringar i Domkyrkoförsamlingens bostadsområden.

Sen har ju Nederluleå traditionen med sommarkonfa och boende i kyrkstugor, jag kan bara inte fatta varför jag weekendläste på min tid. Måste vara hur kul som helst att springa omkring i kyrkbyn bland en massa andra jämnåriga. Någon anledning fanns det antagligen, men jag minns inte vad det var! Hursomhelst var vi ju ändå där och sprang på kvällarna ;) Nu var det många konfirmandföräldrar som jag träffade idag som jag kände igen från den tiden...

Magnus fick en liten triumf idag faktiskt... När vi gifte oss var han inne på att vi skulle ha krigsmarschen ur Stjärnornas krig som utgångsmarsch. Jag hängde upp mig lite på det där med krigsmarsch och tvärvägrade. Men nu spelades just den som postludium, och jag var ju tvungen att medge att den var vansinnigt mäktig :) Den vävdes ihop med temat ur Indiana Jones, och den var också helt klart en upplevelse på kyrkorgel. Maffigt!

Oroliga föräldrar!

Kvällstrött Vilmis, ny erfarenhet för mamma och pappa...

Igår kväll kom Vilma in vid 22-tiden och sa att hon var jättetrött. Det är iofs inte världsunikt, för ibland kan hon säga så för att man ska bre mackor åt henne på kvällskvisten eller något annat hon vill ha hjälp med som hon egentligen klarar själv. Men vid 22.30 så sa hon "äh, jag går och lägger mig" och så gick hon uppför trappan och försvann. Jag skruvade lite på mig en stund, sen sa jag till Magnus "jag blev lite orolig" och det blev tydligen han också, för han gick upp till henne och kollade läget. Han kom ner och sa att det inte hänt något eller så, hon var bara jättetrött och ville ligga och lyssna på Narnia en stund. Men ändå, jag låg en lång stund och väntade på att hon skulle ropa eller komma ner och säga att hon blivit sjuk eller så, men nu är det morgon och hon har fortfarande inte hörts av, så det var nog inget allvarligt i alla fall. Men att Vilma går och lägger sig innan vi ens nämnt att det börjar vara dags, det är vi inte vana vid! Kanske blev hon trots allt lite störd av LAN:arna på övervåningen natten innan, även om hon sov till 11.30 igår förmiddag.

Idag får de inte riktigt lika lång sovmorgon, vi ska på konfirmationsupptakt i Nederluleå kyrka som startar med gudstjänst kl 11 idag.

Helnattsspelande...

...har vi haft hos oss i natt. Vi sa nej till att 5-6 pers skulle spela hos oss, det orkade vi bara inte efter en vecka med småsnuvig Lia - det har sina sidor att ha sånt åldersspann mellan barnen som vi har ;) Så lösningen blev att Matte och en av hans kompisar satt hos oss och resten av gänget hade grupperat sig hos andra.

Jag är lite imponerad av just den kille som var hos oss i natt, man är inte precis van vid att grabbarna tänker på att plocka ihop allt skräp efter sig och komma ner med det, det brukar se ut ungefär som runt conteinerna vid återvinningsstationen när det suttit ett gäng runt datorn i vanliga fall. Men den här killen plockar inte bara upp efter sig själv, han lyckas på något sätt även få de andra grabbarna att göra det. Jag funderar på att anställa honom som nanny för att uppfostra alla våra barn i samma riktning. Dessutom är han trevlig. Jag undrar vad haken är, kommer han att smita med matsilvret? ;) (Kan ju låtsas att vi har något matsilver...).

Om snusets välsignelse...

...eller en ovanligt handfast form av själavård handlar denna lilla historia som en medarbetare berättade vid vår lönepolicydag igår. Det var i övrigt en något mindre spännande dag, jag var emellanåt rätt övertygad om att min klocka stannat.

Prästen ifråga har ett förflutet inom SKUT, Svenska kyrkan i utlandet, och vid någon av våra utlandsförsamlingar hade en svensk kvinna i sin nöd vänt sig till honom. "Jo det är så att min dotter och svärson är på besök, och han har åkt ifrån allt sitt snus och nu börjar han bli odräglig". Hon blev ombedd att skicka svärsonen till den med snus välförsedde prästen, som vid svärsonens ankomst spände ögonen i honom och sa "jag hör att du har ett problem som du ville tala med en präst om" och den lite förlägne mannen mumlade något till svar, när prästen tog fram två dosor prima pinfärskt snus. Aldrig har väl prästen så konkret representerat himmelriket! Mannen fick med sig en dosa, laddade läppen full och gick lycklig därifrån.

Svärmodern blev efter denna händelse en trogen och aktiv kyrkobesökare i församlingen och prästen insåg att evangelisation kan ta sig oväntade vägar ;)

Dans igen...

...och den här gången var det helt andra tongångar när Vilma kom ut från danslokalen! Hon strålade och bubblade om "musiksagan" de höll på att sätta ihop och om sin nya kompis som var jättesnäll och hade likadana byxor som hon... Hon har frisknat till helt från förkylningen nu, och krafterna var uppenbarligen tillbaka :)

Lias förkylning har däremot tagit ny fart... Hon har hostat massor i natt och på morgonen rann snoret som en grön flod under näsan.

Baby blues?

En ovan syn!

Lia har ätit dåligt i över en vecka, snorig och hostig som hon är så smakar väl ingenting särskilt gott. Nu ikväll tänkte jag att jag testar väl med välling i nappflaska, det var liksom ett sista lätt desperat drag, för det har hon aldrig någonsin velat äta tidigare. Men nu drog hon plötsligt i sig en hel flaska välling! Förra hösten kämpade jag hårt för att få henne att äta välling, jag ville gärna ha något alternativ till amningen, särskilt mot slutet när hon inte höll sig mätt på bröstmjölken så länge. Men inte då...

Nu ska det ju inte få bli någon vana när hon är såhär stor, men det var samtidigt skönt att hon fick någonting i magen just nu när hon är lite småsjuk.

Lia provade på att bada skumbad, jag tror att det var första gången igår. Hon tittade skeptiskt på skummet och smakade lite på det, men sen satte hon igång att plaska för fullt!

Vädret var suveränt igår också, så jag och Magnus utnyttjade Lias middagssömn till att ta en riktig långpromenad, från södra hamnen och snirklade ända ut till Örnäskyrkogården och tillbaka. Hela turen tog nog närmare 2½ timme. Vilma hade precis ätit frukost när vi gick, men hon brukar ringa när hon är hungrig och höra om det är mat på gång eller om hon ska ta sig en macka. Inte ett ljud hördes på mobilen, men det fick sin förklaring när vi kom hem. När jag gick upp på övervåningen så såg jag att det låg drivor av mashmallowspåsar, marängpåsar och Ballerinakex-papper runt datorn... Hon måste ha smockat i sig 1½ rulle Ballerinakex, så undra på att hon inte hörde av sig... Det har sina risker att lämna henne ensam hemma dagen efter ett barnkalas ;)

Vilket toppenkalas!

Jag kan på en gång erkänna att jag avskyr att arrangera barnkals. Rotfyllning låter i mina öron som ett lockande alternativ ;) Jag stressar upp mig och tänker att om kalaset inte blir roligt så blir mitt stackars barn mobbat ett helt år tills det finns en chans för revansch. Det här årets kalas, som kanske är ett av det sista Vilma kommer att vilja ha, blev det överlägset bästa hittills! Vi hade verkligen tur med vädret, så fint väder som igår har det ju knappt varit på hela sommaren! Vilken skillnad det är på att ordna kalas när man kan släppa ut dem efter fikat så att de får röra sig fritt, de är ännu inte större än att det massiva sockerintaget leder till myror i baken.

Det är också en enorm skillnad att dela kalasansvaret med ett annat föräldrapar. Fyra hjärnor tänker ut lekar bättre än två och åtta armar som man kan fördela uppgifter på under själva kalaset är avgjort bättre än fyra. Det blev inte ens stökigt härhemma, för medan Magnus, Riika och Stefan gick ut och lekte lekar med barnen hann jag städa upp allt efter fikat :)

Vi börjar ju trots allt bli vana kalasarrangörer, men Riika och Stefan som har sammanlagt fem barn är ett strå vassare. När det gäller maten/fikat har vi kommit fram till att man inte ska vara rädd för att det ska vara "för simpelt", det är vi vuxna som tänker så, barnen gillar oftast det enklaste bäst och är det någon som gillar riktigt speciella saker så får de säkert andra tillfällen att äta det. Vi hämtade en familjepizza, Vesuvio, och slicade den, det räckte exakt till de nio tjejerna! Sen fick de chokladbollar, kladdtårta med grädde och så glass som de fick blanda själva med maränger, bananskivor, glassås och strössel.

Efter lekarna fick de grilla mashmallows i den gemensamma grillplatsen ute på gården och det var verkligen populärt! Inte för att jag tror att någon behövde mer socker ;)

Papporna lekte också, de jagade getingar för fullt med racket och Radar! Det behövdes, för getingar gillar tydligen också grillade mashmallows!

Fullt upp nu...

Första veckan blev en rivstart... Nu hoppas jag på att allt ska lugna ner sig lite snart. Igår planerade vi kalas tillsammans med Wilma L:s föräldrar Riika och Stefan, och sen åkte jag och Vilma och handlade allt som behövdes. Vi var färdiga precis när de började ropa i högtalarna att ICA Maxi stängde... Då var Vilma så trött att hon nästan raglade ut ur affären och bara längtade efter att få kasta sig i sängen. Det är inte ofta... Men hon är inte riktigt frisk än, har ingen ork alls! :(

Ikväll ska Vilmorna på kalas hos Rebecka, och jag fick uppdraget att fixa en födelsedagspresent - vilket jag naturligtvis fixade i sista momangen på lunchen igår... Eftersom Vilma var i skolan så kunde jag ju inte kolla, men jag var helt säker på att Rebecka har hål i öronen, men när jag väl fick tag på Vilma så visste ju hon att så inte var fallet. Så det blev en ny panikrunda runt stan idag! Men nu tror jag att allt är fixat inför helgen... Längtar tills kalaset är över på lördag, då ska jag slänga mig i soffan med Vilmisen och någon av de nostalgifilmer vi just fått hem från Ginza :))) "Fame", "Flashdance", "Pretty in pink" och "Footloose", tema 80-tal alltså!