torsdag 11 september 2008

Om snusets välsignelse...

...eller en ovanligt handfast form av själavård handlar denna lilla historia som en medarbetare berättade vid vår lönepolicydag igår. Det var i övrigt en något mindre spännande dag, jag var emellanåt rätt övertygad om att min klocka stannat.

Prästen ifråga har ett förflutet inom SKUT, Svenska kyrkan i utlandet, och vid någon av våra utlandsförsamlingar hade en svensk kvinna i sin nöd vänt sig till honom. "Jo det är så att min dotter och svärson är på besök, och han har åkt ifrån allt sitt snus och nu börjar han bli odräglig". Hon blev ombedd att skicka svärsonen till den med snus välförsedde prästen, som vid svärsonens ankomst spände ögonen i honom och sa "jag hör att du har ett problem som du ville tala med en präst om" och den lite förlägne mannen mumlade något till svar, när prästen tog fram två dosor prima pinfärskt snus. Aldrig har väl prästen så konkret representerat himmelriket! Mannen fick med sig en dosa, laddade läppen full och gick lycklig därifrån.

Svärmodern blev efter denna händelse en trogen och aktiv kyrkobesökare i församlingen och prästen insåg att evangelisation kan ta sig oväntade vägar ;)

1 kommentar:

Malin sa...

Tänk vad lite snus kan göra.... kanske inte ska vara så hård med min man. ( Vem vet det kanske leder till nåt gott??)