Arga, ledsna och maktlösa...

...känner vi oss! Höstens skadegörelsevåg (för det tycks alltid komma en sån) har startat, och den här gången fick stugan en släng av sleven. Fönsterrutan i dörren krossad med en massa splitter som följd, alla som har sopat glassplitter vet vilket arbete det är att få det helt rent så att små barnfötter kan tassa riskfritt. Det har brutits i dörrarna till bodor och sovstugor också, men de har inte fått upp dem så några proffs är det inte tal om. Proffs skulle öht inte ödsla tid på vår stuga, det är ganska uppenbart att det inte finns något sådär våldsamt stöldbegärligt eller värdefullt att stjäla.

Eller värdefullt... För oss är ju allt därnere mer eller mindre värdefullt. Massor av saker som bär på sköna sommarminnen, vissa ända sen mina barndomssomrar. Och tryggheten som skadas varje gång någon är där och bryter, bänder och krossar har också ett värde för oss.
Och inte är det mycket man kan göra åt saken. Magnus ville sova i sovstugan i natt för att vakta lite, men blev övertalad att låta bli. Inte ville vi ligga hemma och fundera på om han blivit ihjälslagen... Och retar man upp dem så vet man aldrig vart det slutar, jag minns att det för några år sen var en man här på Hammaren som retat upp ett gäng ungdomar och som sen blev väldigt hårt trakasserad. Stugan är så oskyddad, vi har inte en chans att bevaka den under höst-vinter-vår om någon bestämmer sig för att börja jävlas på riktigt :(