Jo och så...

...har vi tillverkat en pumpalykta! Vilma har nog tjatat varje år, men först i år blev det av. Vi har ju en i keramik, men hon ville väldigt gärna göra en riktig. Och så blev det! Fast jag tycker den ser ganska snäll ut, inte särskilt läskig alls!

Idag har vi haft en riktig mysdag...

Jag har sedan länge lovat tjejerna att jag skulle ta några semesterdagar under höstlovet, pga att vi håller på med "Framtidsforum" på jobbet blev det lite upphackat, jag kunde bara vara ledig idag och på fredag, men alltid något.

Vilma fick bestämma progammet, och hon valde Teknikens Hus och efterföljande lunch på Waldorf (hon gillar guldlejonen i entrén och jätteakvariet mitt i restaurangen). Och för första gången, sen Lia föddes i alla fall, så flöt allt på precis som det skulle. Lia sprang som en liten gasell inne på Teknikens Hus, det var väl inte direkt så att hon ägnade så mycket tid åt de teknikexperiment man kan göra där, vattenrännan som genom podiet i mitten av lokalen var det som lockade henne mest - förutom att springa, springa och springa. Vilma är ju där med skolan lite då och då, så hon visste precis vad hon var intresserad av att prova på.

Lunchen gick över all förväntan! Lia satt faktiskt på rumpan och åt. Hon har inte haft någon som helst matlust sen hon blev sjuk, men nu pillade hon i sig en hel del köttbullar med pasta och det gav henne massor med extra krafter. Vi gick vidare till en av min och Vilmas favoritaffärer Lagerhaus, och det gick också bra. Inget glaskross eller andra katastrofer. Vi avslutade dagen med att åka och köpa paj och glass och ta med oss till mormor och morfar och fika. Lia åt Ballerinakex med god aptit - men bara chokladen, resen överlämnade hon raskt till mormor!

Tyvärr glömde jag kameran, så det blir bara mobilbilder idag... Och inte de skarpaste, för min mobil tar INTE bra bilder inomhus.

En trevlig söndagspromenad...

...eller inte! Idag verkar Lia vara feberfri även om hon är ynklig och klen (kan inte kolla om hon har feber, stjärttermometern är försvunnen, och jag börjar fundera på om hon har haft förstånd om att gömma den!) så vi tänkte stoppa ner henne i vagnen och promenera till Gammelstad och handla. Eftersom hon trots allt fortfarande är sjuk så var vi ju inställda på att hålla henne så varm som möjligt, så jag tog fram åkpåsen och började förbereda vagnen.

Lia gick i totalstrejk när hon såg åkpåsen "JAG VILL INTE!!!!!!!!" meddelade hon väldigt tydligt om man säger så. Vi var ändå fast beslutna att hon skulle ner i den och det gick nästan vägen med milt våld (och lite bitskador i mammas hand). Vi knallade iväg, med Lia hängande gränsle över ena sidan på vagnen och tänkte att hon ledsnar väl och sätter sig. Det gjorde hon inte, hon vrålade bara högre och högre, och när vi hunnit något kvarter bort slet hon av sig både vantar och sockor. Nu ville vi ju verkligen få ner henne i åkpåsen, men nej, det var inte förhandlingsbart. Till slut så stannade vi vagnen och lät henne kliva ner på asfalten, barfota, och tänkte att då känner hon väl att det inte är så skönt. Det gjorde hon visserligen, men så fort vi lyfte upp henne i vagnen vrålade hon i alla fall "JAG VILL GÅ SJÄLV!!!!!!". När vi hunnit kanske en dryg km, vid Sunderbybäcken gav vi upp. Varken jag eller Magnus har någon ork efter förkylningen så vi vände helt enkelt på klacken, spände fast Lia i vagnen på ett sätt som skulle ha hållit fast Houdini och gick hem. När vi gick in på gården så sa vi "nu har vi åkt vagn klart, nu är vi hemma!" och gissa vad Lia vrålar då?

"NEEEEJ! JAG VILL ÅKA VAGN!!!!" naturligtvis...

En rätt så mysig igår dag trots allt...

Jag och Vilma gjorde en samlad kraftansträngning och åkte in till stan för att fixa den där kalaspresenten och Halloweenutklädning, dessutom stod ett par vinterskor till Vilma på listan. Vi kom billigt undan med Halloween-grejor, för Vilma hittade ingenting som hon egentligen ville ha, så hon tänkte ut en kombination av sina gamla grejor som fungerade och så köpte vi illröd färgsprej till håret och lite accessoarer för en femtiolapp. Kalaspresent hittade vi inte på Barnens Hus, det börjar bli svårt att hitta något där för 10-åringarna, och några skor som passade hittade vi inte på Sko-Kanonen som ligger vägg-i-vägg, så vi insåg att vi var tvugna att bege oss in i centrum och trängas. Tog den absolut sista lediga parkeringsplatsen i Smedjans parkeringshus... Vi hasade genom stan, dödströtta. Vilma var som helt orkeslös efter sin förkylning, och jag var också ganska slagen kände jag. Present hittade vi snabbt på Lagerhaus, men skor... Tittade i ett par affärer som inte hade något alls, men till slut så blev det skor också till min stora lättnad! Jag vet inte vad vi skulle ha hittat på om vi inte hittat några som passat! Det var rätt utplockat i affärena, bara enstaka storlekar kvar av de flesta skomodeller.

Ja, sen var ju Vilma på Halloween-fest på kvällen, ommålad till oigenkännlighet. Festen var lyckad och födelsedagsbarnets pappa hade lyckats skrämma upp dem ordentligt. Kan tänka mig hur det lät när typ femton tioåriga tjejer illtjöt i kör :-) Nu hoppas jag bara att vi kan gnugga Vilma ordentligt ren, för idag ska hon till kyrkan och titta på när Tilde får sin Barnens Bibel. Fick bort det mesta igårkväll, men det behövs nog en omgång till! Lia fick också lite smink för rättvisans skull, men jag såg till att sätta det på mer lättvättade områden ;-)

Åh vilken natt...

Vi fick sova fram till halvett-tiden ungefär, sen vaknade Lia och feberyrade. Fick lite "stjärticin" under våldsamma protester, men det tar ju bortåt en timme innan den börjar verka, och under den timmen hann hon ropa efter vatten, sätta sig i sängen och vägra lägga sig ner, ropa efter täcket, ilsket sparka bort täcket, ropa efter täcket igen... Både hon, jag och Magnus har samma läbbiga hosta, det är som om vi har kåda i lungorna som ska hostas upp och det gör ONT. Det hjälper riktigt bra med Mollipect, men att få Lia att förstå det... Det är helt enkelt omöjligt att få i henne flytande medicin som hon inte vill ha och Mollipect vill hon INTE ha, tro mig. Inte utan att jag förstår henne, för jag minns själv när jag fick samma medicin när jag var liten och vilken cirkus det var när mina stackars föräldrar skulle få mig att ta den. Inte utan att man önskar att någon kunde uppfinna hostmedicin i supp-form... För resten av natten har Lia vaknat gång på gång av att hon hostat och sen ropat "aj-aj, jag fick aj-aj" när det har rivit och slitit i hennes lilla bröstkorg. Usch, man vill så gärna hjälpa henne, men det går ju inte när hon inte hjälper till själv.

Själv har jag ont i öronen, det har jag nog aldrig haft förr vad jag kan minnas. Det liksom small till under mina öron och sen har det gjort jätteont när jag hostar eller snyter mig t ex. Blir liksom ett tryck som får det att kännas som om trummhinnorna ska sprängas.

Sen kämpar vi på med att få Lia att ligga i sin egen säng. Hon klättrar gång på gång upp till mig och skriker som en stucken gris när jag försöker lyfta tillbaka henne. Eftersom jag inte kan sova när hon ligger som ett plåster mot min rygg så har vi bökat med det mest hela natten. Nu ligger hon i alla fall fortfarande och sover - i min säng, men jag kunde inte somna om mer utan klev upp och satte mig här. Hade helst av allt velat gå härhemma som en zombie idag, men eftersom Vilmas Kåbdalisfärd blev inställd så insåg hon att hon kan gå på ett Halloween-kalas som hon varit tvungen att välja bort, så det kommer att bära av till x antal leksaksaffärer för att jaga Halloween-kläder. Jippi. :-/

Första snön!

Första snön tilldrar sig ju alltid barnens intresse... Vilma blev jättebesviken ikväll när hon fick veta att det inte blir någon resa till Kåbdalis som planerat, nästan alla inblandade är sjuka... Lite gladare blev hon i alla fall när hon upptäckte att det snöade, ett steg närmare att backarna i Måttsund öppnar! Genast klädde hon på sig och gick ut, och med lite god vilja fick hon faktiskt ihop en snöboll! :-)

Vi undrade ju en aning om Lia ens minns vad snö är, men hon jublade också "snöar, snöar". Tyvärr hade hon fortfarande 39,4 när jag kom hem från jobbet idag, så det blev inget av att gå ut och känna på snön ikväll :-( Men snart ska väl även hennes feber ge sig. Som synes har hon en likadan febertova som storasyster...

Febertova...

...hur ska vi någonsin kunna reda ut den här!? Vilma får alltid en sån här tova när hon har feber och idag har hennes feber tagit ny fart, igår var hon under 38, men idag ligger hon över och verkar mycket sjukare igen. Hostar och står i. Lia har feberyrat mest hela natten, vaknat och gnytt typ var tionde minut mellan 2 och 5 i natt, så ingen av oss har sovit särskilt mycket. Klockan fem ställde hon sig i sängen och hojtade envist "Jag vill grön! Jag vill grön!"och hur tolkar man det? Vi råkar iofs ha grön saft hemma...

Krassliga familjen...

Ja då har jag trillat dit på förkylning. Ingen feber, det är väldigt sällan jag har det, men jag minns inte sist jag var såhär täpp i näsan. Ont i kroppen har jag också, men ingen hosta. Vet inte om det faktiskt kan var biverkningar av svininfluensavaccinet som gör att jag känner mig förkyld, men eftersom jag har två snoriga snorungar här hemma så är det ju inte så omöjligt att det är de som smittat mig.

Vilma börjar bli på bättringsvägen och jag lovade henne att vara ute och leka en stund ikväll om hon klädde på sig ordentligt, så nu är hon ute och känner på lite frisk luft.

Själv har jag kurerat mig med en varm dusch sitter nu framför brasan och mår ändå ganska bra.

Angiveri på hög nivå...

Lia är alltid väldigt rädd att missa något gott. Storasyskonen swischar förbi med spännande prasslande påsar och försvinner upp på sina rum, på andra sidan barngrinden! Nu prasslas det med piller av andra sorter (vi är numera pluskunder på apoteket, ska man jubla eller sucka åt det?) och Lia kan ju inte veta vad som egentligen är åtråvärt, så för säkerhetsskull ropar hon "vill åsså ha!!" om allting, tills hon konstaterat motsatsen. Kan Jang rynkade både hon och Matte på näsan åt... :-) När jag inventerade medicinförrådet så kom hon i alla fall sättandes och ropade "åsså ha!" och jag drog till med "det är såna där piller som man stoppar in i stjärten, vill du ha såna" i säker förvissning om att hon inte skulle nappa eftersom hon faktiskt var tvungen att ta dem för bara en dryg vecka sen. Blixtsnabbt kom det "NÄ, Vilmas stjärt!!!"

Vilma var dock inte heller sugen på dem, och hon kan ju lyckligtvis svälja tabletter så hon slipper. Igår var toppnoteringen 40,2 med muntermometer, då var hon ganska spak... Men det verkar gå åt rätt håll, och från sjukvårdsupplysningen fick jag återigen tipset om att använda Ipren istället för Panodil (hade glömt det...) och det verkar som om Ipren-mannen faktiskt har rätt i det han sjunger.

Sjukstuga!

Vilma har trillat dit på förkylning och feber, men någon svininfluensa verkar det inte vara i alla fall. Febern gjorde plötsligt ett skutt ikväll, upp till 40,0 trots att hon tagit Panodil två timmar tidigare så den borde ha verkat som bäst just då. Men en stund senare var hon nere på 39,2 och genast mycket piggare! :-) Ofattbart pigg faktiskt, själv skulle man nog vara lite spak vid de temperaturerna.

Symtomen liknar i alla fall de som Lia hade i förra veckan väldigt mycket, så man kan ju alltid hoppas att Lia inte får samma sak igen... Och att Matte, som ska på DreamHack nästa helg inte blir smittad. Han har längtat så, och vi har alltid sagt nej förut när han velat åka - men nu ska hans kompis pappa följa med och sitta vid samma bord som killarna och spela, så då sa vi OK. Tror inte han överlever om han blir så sjuk att han inte kan följa med! Smittornas vägar äro outgrundliga... Lia blev ju sjuk för 1½ vecka sen, och hade nog sin första feberfria dag förra fredagen, så Vilma har nog trots allt inte blivit smittad av henne direkt. Men det kan ju ändå vara samma förkylning - om vi har tur!














Roten till det onda? ;-)

Och nu är det jul igen....

...i alla fall på ICA Maxi! Nog för att jag tycker om vackra julsaker, men i mitten av oktober är ändå att ta i. Tycker jag. Men idag när jag var och handlade på Maxi upptäckte jag att de packat upp julsortimentet.

När jag kom hem hade Vilma äntligen fått sin efterlängtade film från Luleå Rytmik&Baletts våruppvisning. De lovade att den skulle komma i början av augusti, sen har vi fått mail efter mail med ursäkter för förseningen. Den kom alltså idag, två och en halv månad senare och det är LÄNGE för de som väntat och väntat. Nu blev det i alla fall filmvisning som utmynnade i dansföreställning i vardagsrummet.

Lyckan är fullständig...

Eftersom jag bara äter frukost hemma på helgerna så händer det att jag inte märker när vissa saker tar slut i skafferi och kyl. Som Lias favoritbröd t ex, det har vi tydligen varit utan i någon vecka utan att jag märkt det. I morse stod jag på låset på ICA Maxi för att köpa lite god frukostmat - det känns så otroligt lyxigt att få handla nybakat bröd till frukost ibland på helgerna (veckans bröd som var morotsbröd kan jag varmt rekommendera...) Men naturligtvis köpte jag även en påse av Lias älskade rågkakor från Polarbröd, och när hon fick se påsen sken hon upp som en sol och vägrade släppa den. Den fick så många och långa kärleksfulla kramar att vi blev tvugna att rädda polarkakorna från att bli smulor på en gång.

Hur man får en tonårsgrabb att leka med lillasyster...

Jo, man säger "du skulle verkligen behöva städa ditt rum". Då blir tonårsgrabben (åtminstone den jag har närmast till hands) plötsligt motiverad att leka med lillasyster jätte-jättelänge. Lillasyster är överlycklig (det såg faktiskt ut som om hon hade övertaget där en stund...), alla är nöjda och glada... Men rummet är fortfarande ostädat.
För den som undrar så vill nog Matte att jag påpekar att han inte har en rosa klänning på sig på bilderna, han har bara snott min morgonrock eftersom han förmodligen inte hittade sin egen i röran i hans rum...

Undrar om man kan få honom att leka med den större lillasystern också... Nä, då måste man nog hota med värre saker än att städa sitt rum... ;-)

Viktigt inslag i morgonritualen...

På morgnarna under veckan har jag ju oftast hunnit lämna hemmet innan någon annan slår upp ögonen. Jag brukar ringa hem och väcka dem därhemma när jag kommer fram till jobbet. Så på helgerna är jag lite utanför när det gäller morgonritualerna, och en detalj som jag fått lära mig är viktig är "lukta kaffet". Varje morgon innan man får slå igång kaffebryggaren så kommer alltså Lia och vill "lukta kaffet" och då vill hon ta hela kaffeburken mellan händerna och stoppa ner hela ansiktet i den och sniffa. Proceduren upprepas 2-3 gånger innan hon nådigt säger "nu räcker det".

Ska bli intressant att se vad hon får för förhållande till kaffe i drickfärdig form...

Ibland blir jag så trött på mig själv...

...och idag var det en SÅN dag... Det började med att jag glömde nycklarna till jobbet hemma i morse. Jag såg att de halkade ur byxfickan när jag gick och la mig, och hann precis bara tänka "nu måste jag komma ihåg var nycklarna ligger" innan jag somnade. Men det var först när jag var halvvägs till busshållplatsen nästa morgon som jag kom ihåg att de inte låg i fickan som vanligt. Fick vackert ringa in till Eleonora och snällt be henne släppa in mig!

Handlade som vanligt på lunchen (två gånger eftersom jag glömde lite saker första vändan...), och var nu väldigt fokuserad på att inte glömma frysvarorna i frysen som förra tisdagen... Så jag glömde inte att gå och hämta frysvarorna och lägga dem i kassen. Däremot glömde jag hela kassen fem minuter senare när jag gick ut genom dörren. Kom på det just när dörren smällde igen och jag insåg att jag inte hade någon nyckel! Jag hade sett att Eleonora var på väg ut genom bakre ingången, men vågade inte chansa på att hon skulle hinna komma ut och släppa in mig innan det var för sent att hinna med bussen, så jag rusade runt och bankade vilt på dörren till framsidan. Blev lyckligtvis insläppt, greppade kassen och tog nytt personligt rekord till busshållplatsen. Bara för att inse att jag glömt mobilen OCH ett papper som skulle fyllas i på dagis om att jag VAB:ade med Lia för ett par veckor sen... Men de ligger ju där de ligger tills imorgon, så nu ska jag lugna ner mig ;-)

En tur till Nordpoolen...

Vilma har klagat ett bra tag på att det var länge sen vi var på badhuset, och det har hon helt rätt i. När Matte var liten var vi bra mycket flitigare på att hitta på såna saker, men det är som om man såhär när man är inne på tredje barnet är lite mätt på badhus, Teknikens Hus, lekparker och liknande. Plus att det då också är ett större projekt att få ihop logistiken... Matte följer ju iofs sällan med, men han har ju andra aktiviteter på helgerna som kräver skjuts, att man anpassar mattiderna så att allt flyter osv. Men idag tog vi oss i alla fall iväg till Nordpoolen och båda tjejerna trivdes som ja... fiskar i vattnet! ;-) Vi tog lunch i badrestaurangen och de hade till tjejernas stora lycka plättar med glass och sylt. Jaja... Vi får ta nya tag med kostcirkeln på måndag. Vår genomnorrländska dotter frågade dock förvånat varför det stod pannkakor på skylten! Ja det kan man ju fråga sig, vet de inte att norr om Skellefteå heter det PLÄTTAR! ;-)

Äntligen paltdax!

Och jag har längtat såååå.... Det går inte att göra palt på riktig färskpotatis så jag har vackert fått tåla mig till nu, men idag har jag och tjejerna haft paltfrossa hos mommo! Mums! Lia verkar trots allt fortfarande föredra plättar, men jag åt nog för oss alla tre. Väntar på det gigantiska magknip som brukar infinna sig efter att jag smockat i mig palt tills det sprutat genom öronen. Idag tror jag det blev fem... Fast jag måste tillägga att mommo gör små flatpaltar.

Så har vi varit och satt lyktorna på Theas grav och gjort lite höstfint. Hon skulle ha fyllt fyra år idag. Jag sitter och tänker att om hon levt hade vi nog suttit och väntat förtvivlat på att svininfluensevaccinet skulle komma... Febersjukdomar hade varit farliga för henne. Tack och lov att spridningen verkar ha avstannat så att så många som möjligt som sitter i den situationen idag hinner få sina sprutor innan det brutit ut på allvar.

Ibland har man tur! ;-)

Själv var jag ju inte så glad... Hoppade på bussen hem från jobbet som segade sig igenom ett vägarbete så att jag var lagom försenad redan innan jag var på dagis. Halvvägs hemma kommer jag på att fisken vi skulle ha ätit till middag låg kvar i frysen på jobbet. Hämtade Lia klockan 17 och Vilma skulle vara ute och sälja toapapper för skolresan från klockan 18... Eftersom jag bar på 5 liter mjölk och 2 kg potatis och en massa annat jag handlat så kunde jag inte bära Lia hem, utan fick vackert vänta på att hon gick själv. Det tog ca 20 min att ta sig 200 meter...
Väl hemma fanns inget annat alternativ än att steka plättar för att hinna få i barnen någon slags mat i alla fall (de dör nog inte av plätt-middag någon gång i alla fall). Och sällan har jag sett så glada barn, de verkade inte sakna middagsfisken alls! Kan inte förstå... ;-) Till slut släppte Lia besticken och åt njutningsfullt med händerna, och det fick hon göra. Vi kan träna på bordsskicket en annan gång.


Vilma hann i tid till toapappersförsäljningen som inbringade 12 000,- i klasskassan.