Nu är de hemma igen, mina älsklingar! :-)

Vi har saknat dem, även om vi haft jättemysigt här hemma jag och Lia! Det märktes på Lia hur otroligt glad hon blev när de klev in genom dörren, hon hade dessutom just sovit middag i nästan en och en halv timme, så man kan lugnt säga att hon sprudlade... :-)

Fjällresenärerna har haft det jättebra, Magnus hade haft en tanke på att köra hem redan på lördag kväll/natt, men Vilma illtjöt när hon fick höra det - hon älskar att campa eller sova över precis var som helst utom hemma. Men helst av allt i närheten av en slalombacke då förståss!

Och Vilma och Matte har samsats sammanlagt 80-90 mil i samma baksäte utan att slå ihjäl varandra. Bara det är ju en bedrift... ;-)

Kris under uppsegling...

Oj oj vad jobbigt det kan vara med plockgodis i mataffärer... Det slutar ofta med tårar :-( idag gick det bra för första gången att vänta ut Lia och få ut henne ur affären utan sammanbrott för någon av oss. Fast det tog en stund...

En kylig helg...

...har det varit! På lördag morgon stod termometerna på -29,9 grader och jag bestämde mig snabbt för att ägna dagen åt städning. Solen sken skarp på smutsen inomhus, så det var rätt idealiska förhållanden för såna aktiviteter. Tvingade först och främst ungarna att städa sina rum, Vilma klagade högljutt medan Matte snabbt hittade en konstruktiv lösning. Han släppte in sin lilla lillasyster och lekte "Specialagent Oso" med henne, dvs gav henne "uppdrag" av typen "lägg denna i byrålådan" och "lägg denna i tvättkorgen". Lia pinnade lyckligt på medan storebror satt i godan ro på sängkanten och myste. En som inte myste när hon hörde detta var Vilma, hon gnisslade tänder (över att inte ha kommit på denna briljanta idé själv).

Sen kom ju söndagen och Magnus var ledig och då tog hardcorestädningen vid. Magnus började med att säga "jag kan dammsuga" och lät som om han trodde att det var på den nivån vi skulle arbeta.... Ha! Det blev en djupdykning i skiten, först skrubbade han badrummet nere medan jag donade med tvätten och sen var det dags att tömma kylskåpet och ångtvätta det invändigt, allt under ett svagt klagande muttrande *s*. Sen trodde ju Magnus definitivt att vi var klara, men då fanns ju hela skafferiet (två djupa lådor och ett skåp) samt överskåparna till kyl och frys, så vi hade sysselsättningen räddad en bra stund till. Slängde vissa torrvaror med bäst-före-datum i slutet av 90-talet! Och när vi sen var klara med detta tog vi oss an ett rejält katastrofområde - bakom draperiet i hallen! Sorterade mössor, vantar och sockar för glatta livet och rensade upp bland skor (en fempersonersfamilj har en hel del skor...). Sen bestod resten av dagens arbete i att städa upp efter städningen, tänk att det alltid blir så stökigt när man städar! ;-) Kocken Max fick stå för söndagsmiddagen.

Pengapåsen...

...som ger Swedbank rysningar.:-)

Mina öden och äventyr på Swedbank...

Har en bokbordskassa på jobbet som står och skräpar i kassaskåpet och som jag försökt få sätta in på företagskontot på Swedbank. Den ser ut som bokbordskassor brukar göra, sådär 4 000 kr där åtminstone en fjärdedel är mynt. Tung som en sten m a o, och om mitt kånkande av denna kassa fram och tillbaka till Swedbank kommer att resultera i bestående ryggproblem så överväger jag att stämma dem ;-)
Dag 1 gick jag dit, glad i hågen. När jag kånkade in den till personalen i företagskassan så såg de mariginellt gladare ut än om jag släppt lös en huggorm på skrivbordet. "Nej, det går inte, det är kö på myntmaskinen" fick jag veta, och eftersom ekonomiavdelningen på jobbet vill att jag stannar kvar tills insättningen är räknad och jag har fått kvittot, så packade jag tillbaka den i väskan och gick tillbaka efter några dagar. Blev hänvisad till insättningsautomaten på utsidan av banken, men det är två små problem med detta - dels måste man ha ett bankkort för att sätta in pengarna där, och såvida Luleå kyrkliga samfällighet inte har lust att ställa ut ett sånt på mig (får de gärna göra) så har jag inget sådant. Dessutom vet jag av erfarenhet att den där automaten är kinkigare än en gammal herrgårdsfröken när det gäller att ta emot sedlar.
Dag 2 plockade jag upp påsen på en stackars banktjänstemans skrivbord, hon viftade avvärjande med händerna med en lätt chockad min och sa "nejnej, det går inte, den ordinarie personalen är på möte och jag är ensam här". Snällt lyfte jag påsen för att sätta tillbaka den i väskan - när den rämnar! Tyngd av en ansenlig mängd mynt kollapsade hela svetsen i underkanten och krasch och pling så badade hela banktjänstemannens skrivbord i mynt. Fick använda skrivbordsunderlägget som tratt och fösa in pengarna i ny påse.
Dag 3 gick jag dit igen, lite mindre hoppfull den här gången, och nej, jag har inte fått sätta in de förbaskade mynten ännu! Nu var det återigen för lite personal, magsjuka i personalgruppen sa dagens banktjänsteman (eller också försökte han bara skrämma iväg mig!). Sucka tungt! Blev återigen hänvisad till insättningsautomaten och fick återigen förklara att man i så fall behöver ett kort... Fortsättning följer antagligen. Blev rekommenderad att göra ett nytt försök på tisdag morgon...

Det ser ut som om tjejerna håller på att piggna till

Jämmer och elände...

Lia har feber och hemsk hosta. Natten mot måndag yrade hon vilt, täcket hade tänder och ville bita henne i fötterna och överallt fanns det "fläckar" som var farliga och läskiga och spred sig och hamnade på Lias ben där hon hysteriskt försökte torka bort dem.
Mitt upp i alltihopa så sa hon "Mommo? Jag har har varit i ditt hus dag!" precis som om mommo stått mitt i sovrummet.

På dagen var det lite bättre med febern, men hostan var fortfarande hemsk vissa stunder av dagen. Då hade man ju önskat att man fått i henne lite hostmedicin, men det är helt enkelt omöjligt. Det är förmodligen lättare att slinka in obemärkt i Pentagon än att pressa ner en droppe hostmedicin i Lias strupe. Har prövat tre olika sorter, allihop resluterar i lika mycket protester. Hon är för övrigt inte särskilt glad åt Ipren-supparna heller, men där kan man övermanna henne i alla fall. Igår tog hon tag i mig, tittade mig allvarligt i ögonen och sa "det är slut stjärticin". Men det var det ju inte. Ingen risk, mamma har minsann lagt upp ett lager ;-)

På bilden försöker hon söka skydd hos storasyster när mamma och pappa började prata om hostmedicin.

Första vårvinterdagen...

Det var inte helt enkelt att ta sig ner till stugan, skotertrafiken är inte igång för fullt riktigt ännu - och ingen hade kört över stugtomten så att vi hade skoterspår att gå i hela vägen! Men skam den som ger sig och det visade sig vara väl värt besväret.

Lia somnade i Magnus famn och sov sen gott i pulkan en bra stund, väl inbäddad i fårskinnsfällar. Men när hon vaknade var hon inte på sitt mest strålande humör precis, vilket när vi kom hem visade sig bero på att hon hade feber! :-(

Ett mysigt sätt att somna...

... är i världens bästa storasysters famn under melodifestivalen... Tidigare under dagen var Vilma rätt irriterade på sin lillasyster och ville byta ut henne mot jämngamla Ellen, "för Ellen äter fint och gör som man säger och är MYCKET snällare!".

Men när Lia sover, DÅ vill nog inte Vilma byta ut henne mot någonting alls. Och vi ska nog kunna lära Lia att äta lite finare också...

Oj vad mycket man kan hinna med medan ens mamma lagar mat...

Jag var bara ouppmärkssam i några minuter, innan jag hörde ett märkligt välbekant ljud som gav mig en minnesflashback av Vilma, en kulspetspenna och en nytapetserad vardagsrumsvägg... Men det är en helt annan historia ;-) Nu stod jag med händerna i rå kyckling och kunde inte bara släppa allt och springa iväg utan att tvätta av mig. Så Lia hann med en del... Lyckligtvis är bordsskivan av laminat, så blyertspenna var ingen fara att få bort med lite Vim och en trasa. Lia VET att man inte får rita på bordet, men när jag frågar henne varför hon gjorde det så får hon bara en mycket speciell min och vill inte riktigt svara. Hon vill faktiskt inte ens titta på mig...

Inget fel på luktsinnet....

Är lite imponerad av min yngsta dotters skarpa luktsinne. Det verkar vara ungefär i klass med en genomsnittlig jakthunds ungefär. Tog en kopp kaffe efter maten, och tjuvstartade med en ruta från en exklusiv chokladkaka som jag fått i present av min kollega Eleonora. Den skulle sparas till helgen och bli mammas lördagsgodis hade jag tänkt mig, men som sagt EN liten ruta kan man ju alltid...
Stoppade snabbt den lilla chokladrutan i munnen och värmde upp den med en klunk kaffe så att den skulle bli sådär härligt gojsig och chokladig i munnen, men den hann inte ens börja smälta förrän jag hör ett yl från andra sidan av vardagsrummet. Lia vrålade som en stucken gris och såg plågad ut. Jag sprang givetvis genast dit och började undersöka var hon gjort sig illa, när hon krokade sitt lilla finger om min undre tandrad, bröt upp min mun, pekade menande på chokladbiten och kved "jag vill soklaaaad!"

...så att man vet sitt värde och inte blir styv i korken... ;-)

Lia kan bevaka mig ganska så svartsjukt gentemot sina äldre syskon.

"Det är MIN mamma!!! INTE din!!!" brukar hon säga till dem med sin myndigaste stämma. Igår hörde jag dock följande konversation mellan Lia och Matte.

Lia: "Det är MIN mamma"

Matte: "Om det är DIN mamma så är det MINA popcorn".

Matte igen"Får jag köpa din mamma för några popcorn?"

Lia, utan minsta tvekan i rösten "Ja-a, ja töcke om popcorn!"

Hm....

Semla!

Jag har längtat efter en semla i flera veckor nu. Jag tror att det speciella med semlor för mig beror på att man bara äter dem en kort period varje år och att jag dessutom associerar dem med annalkande vår! Idag kände jag verkligen för första gången att våren är på väg, även om det faktiskt var -24 när jag vaknade och tittade på termometern i morse. Men solen var framme, och den värmde upp temperaturen till -17 efter bara någon timme, och bakrutan på grannens bil började droppa i solskenet :-) Ying, vår kinesiska granne tyckte att det var verkligt konstigt att det kan vara så kallt när solen är så stark!

Vi åkte in till stan och fikade ordentligt på BO:s. Lia greppade lyckligt sin semla, bara för att smaka - och förkasta! Ifjol gillade hon semlor jättemycket, men uppenbarligen inte i år. Så jag och Magnus fick 1½ semla var, så det räcker nog som årets ranson. Eller, jag skulle nog vilja ha en hembakad också innan jag är helt nöjd!

Planer för helgen...

Vilma packar som en liten hamster, hon blev just medbjuden till Kåbdalis med klasskompisen Amanda och hennes familj som har en husvagn uppställd där! Jisses vad spännande... :-) På söndag ska Magnus och Matte dit, är det fint väder kanske Vilma är kvar när de kommer.

Det är så mycket snö utanför Vilmas fönster att hon knappt ser ut genom det längre. Undrar när all snö ska vara borta? Såhär års tänker man alltid att den kommer att vara kvar efter midsommar, men den brukar försvinna ungefär vid samma datum varje år i alla fall! :-)