Jag håller på att läsa boken om Noice, och jag är helt trollbunden! Den har så många bottnar, jag känner att jag tar på mig olika roller när jag läser. Jag fick LP:n "Bedårande barn av sin tid" i julklapp 1980, då jag nyss fyllt 12 år och från den dagen så "andades jag och levde Noice". När jag nu ser bilder och läser om konserterna så är jag där, och då minns jag hur det kändes som hänförd 12-åring. Faktum är, att en dagboksanteckning som jag skrev efter en konsert i Piteå i april 1981 har använts i boken (jag har för några år sen scannat in den och skickat den till Camilla som sköter siten Noice forever http://www.noiceforever.com/ och så dök den upp i boken! :)
Jag var ett Noicefan på ett otroligt oskuldsfullt sätt inser jag ju nu... Inte hade jag en tanke på att det fanns tjejer som inte var många år äldre än jag, som var beredda att sälja sex till roddare och t-shirtförsäljare mot Noicemedlemmarnas hemliga telfonnummer eller information om vilket hotell killarna bodde på. Nu, som vuxen, ryser jag ju lite över den biten... Själv blev jag ordentligt skjutsad till och hämtad direkt efter konserterna av mina föräldrar, men många tjejer liftade efter bandet under stora delar av sommarturnéerna. Jag hade nog snabbt blivit hämtad av polisen...
Noicekillarna själva kom väl egentligen från lika stabila hemförhållanden som jag själv, men då såg man dem som streetsmarta och rebelliska. Nu läser man Peos berättelse om att den och den låten skrevs "när jag var på sommarstället med mina föräldrar, eller att en inspelning blev uppskjuten för att Hasse var på segelsemester med sin familj. På den tiden hade man svårt att tänka sig att de hade föräldrar öht, det var för ocoolt på något sätt!
Men det gick ju galet ändå för två av bandmedlemmarna. Hasse och Freddie avled med kort tids mellanrum år 2001 och 2002, 37 och 38 år gamla, i sviterna av långvarigt knarkmissbruk. Nu tar man på sig "hem&skola-förälderns" glasögon när man läser och tänker "hur kunde15-16 åringar få hållas med ett fullfjädrat rockstjärneliv utan att knappt någon reagerade...?" De bjöds på sprit och droger av äldre roddare och som kvällens artister kunde de beställa i baren där de uppträdde, "utan tjafs om legkontroll" under flera månader långa turnéer. Då var Hasse ett år äldre än Matte är nu...
År 1989 var jag och Helena O på dop i Stockholm. Det var ju många år efter Noices storhetstid, men det pirrade onekligen till i magen när jag upptäckte att Hasse och Freddie promenerade precis bredvid oss på Drottninggatan. Jag satte en armbåge i sidan på HO, och det uppfattade Hasse och Freddie, som såg riktigt intresserade ut och nästan sökte kontakt. Vid det laget var vi ju gamla nog att se det som en kul grej, skrattade och gick vidare medan vi sa till varandra "ja det skulle ha varit för sju-åtta år sen". Nu inser man ju att båda killarna vid det laget var djupt nedgångna i herointräsket, men då hade det nog fortfarande varit en chockartad upptäckt att de antagligen var kraftigt påtända, även om vi som sagt hade fått lite distans vid det laget.
En lite fånig sak som slog mig när jag var in och tittade på foton på Noiceforever-sajten. "Undrar om Hasse Carlsson hade Sveriges mest fotograferade ytterdörr?". Tydligen var det vanligt att horder av tjejer vallfärdade till hans hem i Gustavsberg, plingade på och bad honom komma ut så att de fick fotografera. Vilken press för en 15-16 åring... Det finns massor av såna bilder på sajten, och då kan man ju tänka sig hur många bilder som funnits i album och lådor runt om i landet.
Typiskt fan-foto av Hasse C... Ja inte såg han lycklig ut precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar