Tuff början på danskarriären...

Ett litet antiklimax... Vilma har väntat och väntat, och så var det äntligen dags för första danslektionen. Jag satte mig utanför salen och bläddrade i en tidning, och efter tio minuter kom Vilma ut, storgråtande. "Alla" andra kunde jättemycket, och hon kunde "ingenting" så hon ville bara åka hem. Jag släpade tillbaka henne och tvingade in henne i salen igen och så satt vi och tittade på, och försökte memorera stegen så att vi kan träna lite hemma. När jag var med och tittade så kunde jag ju lätt konstatera att "alla andra" inte alls gjorde allt rätt, och det såg faktiskt Vilma också! Så det blir nytt försök nästa vecka, det gick extra tungt den här gången eftersom hon hade ont i foten, ont i ett knä och jättejätteont i halsen. Och så regnade det och hon frös och allt var bara pest och pina! :-( Men hon är i alla fall inne på att försöka ordentligt nästa vecka igen!