...kan man kalla det! -25° är minst tio för kallt! Allting blir liksom lite mer besvärligt när det är såhär. Jag minns när jag gick gymnasiet, då var det ett par år i rad som temperaturen låg under -30° ett par veckor i sträck. Värmepannan räckte inte riktigt till att hålla både innertemperaturen i shack och hålla oss med varmvatten, så jag minns hur man stod i duschen och frös på morgonen, inget roligt sätt att börja dagen. Nu har vi ju lyckligtvis fjärrvärme, och märker inte av kylan inomhus på samma sätt! :-)
Min mormor och morfar som hade direktverkande el fick alltid hela huset utkylt på nolltid om det blev strömavbrott på vintern, och under några vintrar på det sena sjuttiotalet var det ofta strömavbrott. Jag minns att de skaffade sig en liten fotogenkamin som säkerhetsåtgärd.
Nu såhär i efterhand kan jag tänka att det var ett under att inte deras hus brann upp! De hade som sagt direktverkande el, och det stod stora varningsskyltar på alla element "Ei saa peittää-Må ej övertäckas" men mormor hade för vana att klämma fast alla husets skor och sockar på dessa element. Yllesockar... Damm på värmeslingorna i elelementen kan inte ha varit alltför nyttigt!
Mormors och morfars hus ligger efter en av mina promenadslingor, och det är numera i en barnfamiljs ägo (får hoppas de har bytt värmesystem!). Det ser fortfarande ovant ut med barncyklar, studsmattor och fotbollar på mormors och morfars gräsmatta. Ovant men kul!
1 kommentar:
Vi har direktverkande el och braskaminen i köket har varit vår räddning mååånga vintrar. Även om vi inte har fullt så kallt som ni ;-)
Skicka en kommentar