Och en så vacker väg jag åkt idag! Det var sol hela vägen dit, och tjock rimfrost på träden. Överkalixbygden som vi passerade var bländande väcker och även de mer obebyggda sträckorna var sagolika, lite "Olles skidfärd" över det hela, man bara väntade att få se Gubben Snö komma knallande mellan tallarna.
Det var intressant att besöka Pajala pastorat som det numera heter. De har verkligen kärva förutsättningar, långa avstånd och många fastigheter att underhålla - men magra inkomster pga en dramatiskt åldrande befolkning. Kyrkoherden berättade lite uppgivet att de hade kanske ett 30-tal dop och en handfull vigslar i Pajala om året - och då är det ofta personer som bor söderut men återvänder för just såna tillfällen. Gudstjänsterna har kanske 15-20 besökare. Däremot jobbar de högtryck för att hinna med alla begravningar, som uppgår till runt 160-170 om året! Desto roligare att mitt i all uppgivenhet träffa en sån eldsjäl som församlingspedagogen, hon verkade inte ha några döda punkter i sitt arbetsschema om man säger så. Måtte hon inte knalla rätt in i någon vägg bara...
En annan sak som skapar väldigt speciella förhållanden i Pajala är Laestadianismen, vars anhängare är medlemmar i Svenska kyrkan, men ofta har en radikalt annorlunda uppfattning i många frågor. De bildar i mångt och mycket ett eget samfund inom församlingen, och det är ibland en smal balansgång att försöka uppnå ömsesidig acceptans. Den Laestadianska väckelserörelsen har många olika grenar, men utgör tillsammans en stor del av församlingen.
Hela vägen hade jag svårt att släppa tanken på Carolin Stenvall, vi följde ju delvis spåren av hennes sista resa. Stannade och köpte godis på macken där hon köpte en macka och observerades vid liv för sista gången. Passerade också platsen där hon slutligen hittades och många kalla kårar löpte efter ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar