Det kommer som en obehaglig överraskning varje år, förstår inte hur vi lyckas förtränga det år efter år - Hemängsskolans skidveckor! Varje år sen Mattias började skolan har vi stått och rotat i panik i lagret av skidor, pjäxor och stavar som med tiden och antalet barn utökats och borde räcka till hela Hemängsskolan.
Varje år är det alltid sista kvällen innan skidveckornas första skidtur som vi står där och rotar... Framförhållning, vad är det?
I år började det hyfsat med att fräscha skidor och stavar upphittades. Men sen fanns det inga lagom stora pjäxor som passade till skidorna. Det slutade med att Vilma får ta mina skidor och pjäxor, då får hon i alla fall i ordentligt med sockar.
För nu kommer vi till mina invändningar... Skidveckorna ligger alltid för tidigt på året för våra breddgrader! Vet inte om det är av någon slags schematekniska skäl, för det är och har alltid varit för kallt för att det ska vara skönt att åka skidor i mitten av februari om man inte har extremt tur med vädret! För skidturerna ligger på redan fastslagna dagar, om det hade varit så att de hade skidorna redo och åkte ut när vädret var välvilligt inställt så skulle jag inte säga något. Sen är skidveckorna slut lagom tills de där sköna vårvinterdagarna med flödande sol som gör att man bara vill vara utomhus kommer... Det har varit såhär sen tidernas begynnelse, eller åtminstone sen jag gick på lågstadiet.
Sen funderar jag över en sak till... Jag har följt debatten i kvällstidningarna om att vissa familjer har svårt att ha råd med matsäck till barnen på skolans utflykter. Det förvånar mig lite att all utrustning man förväntas hålla uppdaterad för sina skolbarn inte ifrågasätts, det måste vara ett betydligt större problem för de familjer som har det verkligt knapert.
Varje år är det skridskor och skidutrustning som ska hållas uppdaterad för att det krävs för skolans del, sen kanske man har någon sport man utövar på fritiden som man också behöver utrustning för. Samtidigt är det ju jättebra att de är ute och rör på sig, det bara slår mig ibland att det måste vara kämpigt för många. Med bättre framförhållning än vår kommer man långt iofs, bytardagar är guld värda och vad gjorde man förresten innan Blocket fanns!? Men ändå... Är man ensamstående, sjukskriven eller arbetslös och utan bil att hämta upp Blocketfynd med, så håller man sig nog för skratt när man får lappen med uppmaningen att "se över barnens skidutrustning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar