måndag 23 februari 2009

Nu räcker det va..?


Nu har jag de senaste dagarna gått och försökt tänka på alla otrevliga saker som vi INTE drabbats av. Jordbävning, svåra sjukdomar, krig och naturkatastrofer... Lite snö ÄR ju inte mycket att klaga på i jämförelse, men jag är ändå kraftigt less nu! Allra minsta lilla sol gör mig på så otroligt mycket bättre humör, jag tar betydligt hellre fler minusgrader - för det går att klä sig mot. Piskande snö gör mig på dåligt humör helt enkelt.
Å andra sidan blir jag ju väldans tacksam när jag tänker på den stora garageinfart som vi INTE har :-) Iofs har det ju biverkningen att vi inte heller har något riktigt garage, men det klarar jag mig så gärna utan. Vet inte om Magnus håller med mig till 100% där ;-)
När mina föräldrar hade hus hade de en rätt så rejäl garageinfart att skotta upp, först på morgonen för att få ut bilen - sen på eftermiddagen när plogbilen levererat hela kvarterets snö i en tjock, stenhård sträng tvärs över vår infart. Att de inte blev galna... Numera, sen de flyttat till lägenhet, brukar min käre far säga att det inte finns någon musik som är så vacker att den kan konkurrera med det ljuvliga ljudet av fastighetsägarens traktor...
Samme far utvecklade ett expertöga för garageinfarter under de 37 år de tillbringade i huset. Finns inget hus så tjusigt och lyxigt att det skulle ha imponerat på honom om det haft en svårskottad garageinfart! Absoluta bottennappet i hans ögon är vinklade gargeinfarter, där man måste skotta upp en onödigt stor yta för att kunna svänga bilen och köra in. Eller källargarage, där all snö samlas mot garagedörren och måste skottas bort i uppförsbacke... Nej, inte en centimeter utöver vad som behövs för att få in bilen ska det vara! Sitt drömhus hittade han på Gültzau-udden, där garagedörren går alldeles jämnt med gatan.


1 kommentar:

karo sa...

Det ska bli sol imorrn! Och bara en enda minusgrad, det är ju så man måste fira. :-D