Det är som ett helt träningspass att åka till stan med Lia... Jag vet ju det, men eftersom Vilma var väldigt sugen på ett hål till i ena örat så tänkte jag, mot bättre vetande, att det ska vi väl klara av. Bussresan in gick någorlunda bra, Lia vägrade iofs att sitta i vagnen som jag hade tänkt, men accepterade att sitta på ett säte tillsammans med Vilma. Snabbt upptäckte hon dock "pling-knappen" och vi hade ett jämnt sjå att hålla henne från att trycka på den mellan varje hållplats. Hon satt och gled med handen över knappen med en min som "hur nära kan jag hålla innan du skriker?". Men så klev lyckligtvis Sylvia på med Lisa, och då nöjde sig Lia med att försöka stå i sätet och kika på Lisa.
På Fritz Ohlssons var jag glad att Vilma är så stor och självständig som hon är. Vi lyckades hålla Lia från att riva ner alla lösa bijouterier tills det blev vår tur, då kastade jag mig fram och fick tag på en expedit som kunde fixa Vilmas öron och det klarade de ju av själva så att jag kunde fortsätta hålla Lia inom parentes. När Vilma var klar fick hon ta över så att jag kunde betala. När vi skulle gå så sa jag "ja nu är det ju Vilmas tur att åka i vagnen" och se det tog skruv, Lia satt snällt i vagnen ända tills vi gick och fikade på BO:s. Där trodde mamma att hon var smart och tog en bulle (blir inte så svåra fläckar) till Lia, men när Lia såg Vilmas chokladboll blev det KRIG! Så det slutade med att Lia åt chokladboll och Vilma bulle...
Hemresan var ett kapitel för sig. Lia tokvägrade att sitta i vagnen och tokvägrade ännu mer att sitta i mitt knä. "Sitta säääälv!" meddelade hon och satte sig på ett snedställt säte vid utrymmet för barnvagnar. Givetvis flög hon som en vante när bussen krängde till, men det avskräckte henne inte det minsta. En liten stund gick hon med på att sitta mellan Vilma och mig, men sen bestämde hon sig för att stå i mittgången. Till slut fick vi henne till att sitta i mittgången istället och där satt hon och underhöll övriga resenärer med att sjunga "bla-bla-bla-bla-bla-bla-bla" (mel: Blinka lilla alternativt Bä bä vita lamm) tills hon övergick till att ligga mitt i gången med huvudet i händerna. Varje gång bussen stannade och någon klev av, så skulle Lia också kliva av. Det var som att försöka hålla fast en intvålad griskulting när hon skruvade sig för att komma loss och "kliva av - mommo!" trots våra försäkringar om att mommo faktiskt inte bodde just där... Till slut var det ju ganska tomt i bussen och då klättrade hon upp i ett säte i den bakre halvan och vinkade glatt "hejdå mamma!" och jag övervägde ett svagt ögonblick att kliva av och lämna henne på bussen. Till slut var vi äntligen framme vid mommos hållplats och gick in och tvättade av oss åtminstone en del av de baciller hon rullat sig i på bussgolvet. Nu är vi hemma, och jag lovar att det kommer att dröja läääääänge innan vi ger oss in på någon mer stadstur med buss i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar