Idag var jag med om något så overkligt att jag hörde signaturen till "Twilight zone" i öronen... Jag gav Lia gröt, och så sa jag "ska vi borsta dina tänder" och tog henne i handen. Och så följde hon bara med till badrummet, lät mig borsta och fick en ny blöja. Med inte alltför stora förhoppningar sa jag sen "ska Lia och mamma gå och sova" och då tog hon mig i handen och ledde MIG till sovrummet. Jag nästan svimmade! Efter år och månader av kamp för att få henne att somna om kvällarna har man vant sig vid rabalder vid sängdags, och så går det plötsligt såhär bra - EN kväll i alla fall!
Värre är det när mormor hämtat på dagis och sen ska åka hem... Jag känner mig som en bödel ungefär. Så fort att jag kliver in genom d
örren blir Lia misstänkssam och håller hårt i mormor. Till slut finns det ju ingen återvändo, och jag måste slita Lia ur mormors famn medan hon skriker som om en stucken gris. Lia alltså, inte mormor - även om hon ser minst lika plågad ut! Men undra på det när man får ta sig såna här friheter ;-)
örren blir Lia misstänkssam och håller hårt i mormor. Till slut finns det ju ingen återvändo, och jag måste slita Lia ur mormors famn medan hon skriker som om en stucken gris. Lia alltså, inte mormor - även om hon ser minst lika plågad ut! Men undra på det när man får ta sig såna här friheter ;-) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar