Man får ju iofs vara glad när det är sjukor som går över... Men just idag är Vilma inte så glad. Hon har varit ensam hemma för första gången när hon varit sjuk, för öronvärken var bättre så hon var mest bara lite hostig. Men när jag ringde hem vid lunch och hon sa att hon tänkte gå och lägga sig så blev man ju lite orolig, det har ALDRIG hänt förut! Och när hon vaknade några timmar senare så kände hon sig nog väldigt risig och ringde till mig och ville att jag skulle komma hem alldeles på en gång, så jag hoppade på första bästa buss och åkte hem.
På förmiddagen har jag varit på studiebesök på krematoriet och Hoppets och Ljusets begravningskapell tillsammans med personal från församlingarna och begravningsbyråerna. Denna gång rörde samtalen mer praktiska frågor omkring begravningsgudstjänsterna, men det var väldigt bra att få en rundvandring i lokalerna. Ibland händer det ju att någon ringer och vill boka en begravning med oss direkt, utan att gå via begravningsbyrå - och då är det ju bra att veta vad man bokar för lokal. Krematoriechefen är väldigt seriös och mån om att allt ska ske med värdighet, jag lovar att Uppdrag granskning kan komma dit vilken dag som helst och inte hitta något att anmärka på!
Krematoriechefen la fram ett stort önskemål till chefen för kyrkogårdsförvaltningen, han vill få möjlighet att ordna med en speciell minneslund för alla foster som kremeras efter missfall. En vacker glänta i skogen på Örnäskyrkogården har han tänkt sig och jag hoppas att det blir av. En plats för föräldrar, mor- och farföräldrar att besöka och kanske tända ljus. Kan vara väldigt viktigt för dem som drabbats. Det lät inte som någon omöjlighet, det krävs ju inga dyra åtgärder för att det ska bli fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar