Eller, det var åtminstone traumatiskt för hans matte. När vi skulle åka till stugan så kom Vilma på att det var rätt synd om Lill-Björn som måste fira midsommar helt ensam. För att göra det lite roligare för honom så la hon en jordgubbe bredvid honom i soffan.
Strax efteråt kom Vilmas förfärligt tanklöse far och råkade sätta sig på Lill-Björn! Dessutom hade han mage att bli sur över att det låg en jordgubbe i soffan, och slängde iväg både björn och jordgubbe.
Jag var på toaletten då dramat inträffade, jag hörde ett hest avgrundsvrål från min dotter och trodde att någon i familjen förlorat en arm eller ett ben eller synen på båda ögonen, minst! Jag rusade ut och möttes av en förtvivlad Vilma som ylande pekade på ett rött märke under Lill-Björns öra! Den ärrade kämpen var återigen sårad. Jag norpade åt mig björnen och låste in mig på toaletten och tvättade bort jordgubbssaften. Vilma lugnade sig något när hon såg att det gick bort, men oroade sig för att pälsen skulle bli hård där han blivit tvättad. Det blev den inte, men Lill-Björns doft är något förändrad, och bara det är ju en svår omställning för matte. Men under kvällens gång så vande hon sig och kom (med lite lirkande från min sida) fram till att det var ju inte så illa om Lill-Björn doftar jordgubbe eftersom det är det bästa hon vet! Nu kommer han ju att dofta sommar jämt :-) Fotot ovan på Lill-Björn är tre år gammalt, han numera är inte fullt så vit och fräsch. Lill-Björn fick följa med matte och fira midsommar, efter en sån pärs kunde han ju inte lämnas ensam, ens med en jordgubbe som proviant!
2 kommentarer:
Stackars Lill-Björn allt ska han då behöva vara med om....
kommer i håg en sommar när han fick övernatta hos oss ;))
Det var nog mindre traumatiskt... ;-)
Skicka en kommentar