Vilma har alltid varit en svår nöt att få isäng. Nu är hon fullfjädrad när det gäller att fördröja sänggåendet maximalt, hon har en hel massa olika taktiker och när det till slut inte går längre klagar hon bittert över att ha så kvällströtta föräldrar "det är tråkigt att vara den enda nattugglan i familjen".
Nu kanske hon blivit bönhörd... Om Lia fortsätter som igårkväll har vi definitivt två nattugglor att tampas med i fortsättningen. Vi började lägga henne vid 20-tiden, då jag tyckte att hon började gnugga ögonen. Ack vad jag inbillade mig...*s* Jag insåg snabbt att det skulle vara lönlöst, så jag tog upp henne en stund till och tänkte att hon kunde somna i min famn framför TV:n. Hahahahaha, hur kunde jag inbilla mig något sånt! Jag vaggade, gungade och puffade rumpa och Lia kämpade emot. Så höll vi på... Då och då slumrade hon till i sådär 0,7 sekunder, vilket var tillräckligt för att sen ge henne energi att streta emot sådär 10 minuter till. Till slut somnade hon och jag bar in henne till spjälsängen. Efter ett par minuter hörde jag ett konstigt ljud, men tänkte att det kanske var från Sims, som Vilma satt och spelade. Men så hörde jag ett ljud till, och när jag gick in i sovrummet satt Lia i sängen och försökte tända sänglampan.
Samma procedur med gungning, vaggning och puffning vidtog igen, och efter en stund tog Magnus henne för att söva henne i sovrummet. Enligt rapport från honom, så hade hon utarbetat ett sätt att smacka sig vaken varje gång hon kände att sömnen var på väg. Till sist somnade hon. Trodde Magnus. Någon minut senare hördes ett glatt kvitter från sovrummet... Nu var hon så trött att hon raglade omkring med ögonen stängda. Men sova? Nehej då... Nytt försök, och nu var hennes taktik att när hon kände sömnen nalkas så högg hon tag i sina egna fötter och väckte på så sätt sig själv igen. Tydligen effektivt... Jag kunde inte låta bli att tänka på filmen "Den onda dockan" där dockan Chuckie trots alla möjliga brutala behandlingar gång på gång reste sig och sa "Chuckie wants to play". Nu var jag inte brutal på det sättet mot Lia, men ändå. Först kl 22.30 kapitulerade hon och somnade ordentligt. Å andra sidan sover hon fortfarande när jag skriver detta strax före 8 på morgonen istället för att vakna 5.45 som vanligt, så inget ont som inte har något gott med sig ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar