Julskyltning i blötsnö!

Vädret var inte det mysigaste, hoppas att det snabbt blir kallare igen! Vi höll oss mest inne i galleriorna, och Vilma hittade snabbt till sitt favorithörn av sin favoritaffär, Lagerhaus.

Vilma vinkar till Tilde och tipsar om vart hon ska dra med sina föräldrar nästa gång de är i stan ;)

Ajajajaj...

Jag gillar levande ljus, fast under den här hösten har vi mest hållit oss till hängande ljuslyktor - utom räckhåll för familjens yngsta, men lite adventsljus vill man ju ha. Jag insåg för länge sen att vår höga adventsljusstake för långa adventsljus inte skulle vara att tänka på så jag skaffade oss en ljusstake för fyra värmeljus. Den är något bättre ur säkerhetssynpunkt, dock bara mariginellt bättre, så den får inte vara tänd så långa stunder i taget.

På tal om eldsvådor, så har jag just gjort upp eld i kaminen i väntan på mina slalomåkare ska komma hem. Och varje gång jag gör det så förundras jag över att hus faktiskt kan brinna ner, bara för att någon glömt ett stearinljus när det kan vara hur svårt som helst att få elden att ta sig i en kamin!

Riktig vinter!

Slalomsäsongen är igång och hela familjen utom jag och Lia drog iväg mot Kåbdalis tidigt i morse tillsammans med Mattes kompis Philip och hans familj. Jag och Lia låg kvar under det varma täcket och myste medan de andra försvann ut i 17-graderskylan. Kändes inte som något dumt val :) Klev upp och satte oss framför morgonbrasan som Magnus lämnat efter sig, läste tidningen och bjöd in mamma som varit ute och promenerat på morgonkaffe.

Det kändes för kallt för att dra iväg på långpromenad med vagnen, så det har utvecklat sig till en slappardag för mig och Lia medan de andra frisksportar i kylan. Det enda jag öht stuckit näsan utanför dörren för att göra blev en sväng till kyrkogården för att tända på graven, det fick räcka. Det är verkligen vinter idag!

Pyntat och klart!

Det tog precis hela kvällen, jag satte igång direkt efter att vi hade ätit och höll på till klockan var närmare 23, ändå är jag inte färdig. Det som tar tid är att stryka allting, det är sex fönster som jag byter gardiner i plus ett stort draperi i hallen. Iofs är det mest panelgardiner (denna för oss som hatar att stryka gudomliga uppfinning) men det tar ändå sin lilla tid.

Varje år glömmer jag vilka saker jag köpt förra julen, i år bestod den glada överraskningen i två par gardiner och en fönsterstjärna! :) Tyvärr hade stjärnan alldeles för kort sladd, varför stämmer sladdarnas längd aldrig med fönstrens bredd? För något år sen ägnade jag en massa tid åt att leta ett par gardiner som jag tänkt köpa året innan, men eftersom det hela bara stannat vid tanken så hittade jag dem aldrig. Muttrade över de bortslarvade gardinerna ända tills jag hittade ett foto från förra året, där ett par helt andra julgardiner syntes tydligt!

Förr, när jag bodde själv i en liten tvåa, då ägande jag först hela kvällen åt att städa lägenheten jättenoga, sen hängde jag gardiner och tog fram belysningar. Jag minns hur nöjd man kände sig efteråt... Nu finns det inte en chans att hinna städa lika noggrant innan, man får blunda lite och tänka på att det avslöjande dagsljuset mest bara lyser med sin frånvaro ett bra tag till. Å andra sidan, då var det ju nästan bara jag själv som fick njuta av julmyset, nu är det fyra till som myser med mig, och det är inte det sämsta :))

Fotot föreställer tyvärr inte vårt hus om nu någon till äventyrs skulle tro det!

Nuuuu!

...får man snart julpynta! Jag tycker att det är så roligt. Mysiga färger och mysiga lampor och ljus, och inte minst alla ljus som man ser hos alla andra och som lyser upp t ex min väg till jobbet. Men jag är en sträng "julpolis" som inte godkänner vad som helst minsann! Vår granne har satt upp en ilsket snor-gulgrön ljusslinga som jag funderar på ett attentat mot ;) Ifjol hade grannarna mittemot en enormt ljusstark blå slinga som gjorde att jag hela julen hoppade till för att jag fick för mig att det stod en ambulans på gården!

Sen kan jag dessutom störa mig på fönsterdekorationer som är osymmetriska, tex om om ett hus (en villa alltså, i hyreshus spelar det oftast mindre roll eftersom det är så blandad belysning i fönstren) har parallella fönster som är lika stora, och så har man satt adventsljusstakar som är olika mycket vinklade i de fönstren. Eller en stjärna i mässing i ena fönstret och i koppar i det andra. Ett annat irritationsmoment är om man har en stjärna och en vinklad adventsljusstake i samma fönter och spetsarna inte pekar mot varandra utan lite "omlott" så att säga.

Ja, jag har det jobbigt under advent jag! ;)

Vilma har tröttnat...

...på att vänta på tandfén som aldrig kommer. Hon har konstaterat att det är ineffektivt att lägga tanden i ett glas med vatten under sängen. Sådär efter tionde-femtonde tanden började hennes föräldrar bli lite blasé och glömma bort att byta ut den mot en guldtia. Så den här gången skickade hon en faktura till tandfén istället ;)

Tja...

Ibland undrar man var de får sina idéer ifrån... Lias senaste är att man inte får ta av henne ytterkläderna när hon varit ute! Inte ens vantarna, som dessutom är av en sån modell att det är hopplöst att få in tummarna, vilket ju gör henne rätt handikappad. Men hon lyckades i alla fall klättra upp på köksbordet och äta en kaka med både overall och vantar på sig!

Overallen som hon hade idag är ju dessutom ingen skönhetsupplevelse, bortåt femton år gammal och använd av tre barn före henne, även om den är otroligt varm och mysig att ha när vi är ute och går med vagnen *s*

Under täcket på bilden ligger Lias far som hoppas att någon ska tycka synd om honom för att han har ont i huvudet. Eftersom det är helt självförvållat är omgivningen helt kallsinnig ;)

Mörkrädd!

Jaha, Magnus är på firmafest, Matte spelar wow hos Linus, Vilma sover hos Linda och vad gör jag då? Låter TV:n stå på medan den visar en läbbig exorcism-film . Jag såg den inte ens aktivt, bara några korta stunder och så hörde jag skriken och väsandena från TV:n medan jag nattade Lia (vilket tog en mindre evighet ikväll eftersom hon sovit middag mellan 15-16.30...) men det räckte. Särskilt eftersom jag dessutom sen har suttit och läst om gamla mordfall på Svenska Mord. Gissa varför jag sitter här och knattrar på datorn istället för att gå och lägga mig... Jajjamän, mörkrädd! Jättemörkrädd! Varför kan jag aldrig lära mig?! Varför läser jag inte en rar och oförarglig kärleksroman när jag vet att jag kommer att vara ensam hemma!? "Är huvudet dumt får kroppen lida" brukar man väl säga, men i det här fallet kanske det blir "är huvudet dumt får huvudet lida" Eller nåt.

Lång dag och nästan lite julstämning...

Det känns som om den här dagen varit hur lång som helst, och ändå är klockan bara strax efter 18... Matte klev upp tidigt och åkte på basketmatch, och vi fick besök av mysiga Tilde och Ellen med föräldrar. Magnus åkte iväg på firmafest redan vid 13.30 och ungefär samtidigt kom Matte hem och hade skadat knät på basketen. Ingen fara verkade det som, men hans tränare ringde och ville att vi skulle åka upp på jouren och kolla honom så att minisken inte var skadad. Mamma ryckte in, tack och lov för det, för Lia hade inte sovit middag ännu och det hade verkligen inte varit roligt att ha med henne på jouren... Knät var inte allvarligt skadat, så jag och Matte åkte vidare till Willys och köpte lite lördagsgott. Matte plockade lösgodis åt sig själv och vågen stannade på 0,937 kg när han var klar. Bra nära syrrans födelsevikt! *s*

Köpte glögg och drack glögg med mamma när vi kom hem, lite tjuvstart men en aning av advent kändes även om Lia gjorde sitt bästa för att förstöra stämningen. Vi hann inte mer än slänga i oss glöggen och lite mat så ringde Linda, och Vilma ville genast iväg och sova över hos henne. Och när Linda ringer, då ska det helst gå snabbt! Ny utryckning alltså, men nu sitter vi äntligen här i soffan och har tänt ljuslyktan vi fick av fam Godmo (fast med ett värmeljus för jag nändes inte tända det medföljande ljuset riktigt ännu) och friden sänker sig. Lyktan kastar vackra skuggor på vårt vita vardagsrumsbord och satte igång min julpyntsnerv lite... Ser den framför mig med ett rött ljus i advent. Om vi kan ha den tänd i någon större omfattning återstår att se, Lia var våldsamt intresserad av den och när jag sa "ajajaj varmt" var hon tvungen att kolla själv så att det verkligen stämde!

Morgonens drama - första riktiga syskongrälet

Lia har börjat retas mer och mer med Vilma, men eftersom Vilma är såpass mycket äldre och friare (och kan ta sig genom trappgrinden till övervåningen) så har det inte blivit några riktiga fajter ännu. Förrän nu, när Lia hittade Vilmas ömma punkt! Lill-Björn!

Vilma kom ner med Lill-Björn i famnen och Lia pussade honom ömt. Eftersom Lia tidigare varit hårdhänt mot Lill-Björn har hon inte haft tillgång till honom så ofta, men nu när Vilma såg att Lia var försiktig med honom så lät hon henne nådigt pussa honom trots att hon var lite bekymrad över att Lia var snorig. Tills katastrofen inträffade - Lia bet plötsligt Lill-Björn i nosen, hårt! Vilma ylade, Lia blev rädd och ylade hon också. Ja jag tror nästan att t o m Lill-Björn ylade. Sen låg Lia inte särskilt bra till hos storasyster under resten av morgonen. Lill-Björn befanns lyckligtvis efter undersökning ha klarat sig hyfsat utan skador.

Marodören

Vilmas önskelista!

Första önskelistan för säsongen har landat... Det brukar bli flera. Ännu har inte leksakskatalogerna kommit... Iofs har hon börjat lämna den världen litegrann, men när katalogerna kommer och lockar och glittrar så brukar det bli en extra önskelista ändå.

Annars kan man konstatera att det blivit dyrare saker på listan. TV, ny mobil, ny cykel, videokamera, åka utomlands, jösses! Ja hon lär inte få allt på listan! *s*

Pappornas lekdag

Igår var Magnus, Lia, och tre andra pappor med barn på Leos lekland. På bilderna ser det nästan ut som om papporna hade roligast! :)Papparace med barnen som alibi

...och utan!

Lia och Liam

Att man aldrig lär sig...

När Vilma skulle iväg på dansen, så tänkte jag och Magnus ta en promenad i stan under tiden. Lia badade, och sen tog Magnus på henne blöjan och klädde på henne och så vände han sig om i tre sekunder för att lägga en vedpinne på brasan. Och när han vände sig tillbaka hittade han henne här! Favorit i repris, fast den här gången var hon fullt påklädd. Och dockan fick också bada... Ja man får ju vara glad att det inte var kameran eller någon mobiltelefon hon tagit med sig :)

"So what, I'm still a rockstar"

Vilma har en rätt skön attityd ibland, det finns definitivt inget "ursäkta-att-jag-finns-till" i henne. När hon lyckades få ner Magnus i bassängen på Eden så använde hon honom rätt flitigt som sitt privata klätterträd och naturligtvis lyckades hon då och då få in en och annan klockren spark på känsliga områden. När Magnus kvidande, dubbelvikt klagade över de smärtor hon tillfogat honom tittade hon bara på honom och sa obekymrat "vadårå, det är väl inte mitt fel att du är kille" och klättrade vidare. Nu ska vi bara jobba lite på empatin också! ;)

Familjen Bloms öden och äventyr...

Vi har varit på "badsemester" i Uleåborg över helgen, en helt underbar tripp där allting fungerat riktigt, riktigt bra. Matte och Vilma har t o m varit ganska sams hela tiden! :) Först stannade vi på IKEA och handlade lite smått och gott, där stötte vi ihop med mormor och morfar som skulle följa med oss till Finland. Lia blev alldeles blyg när de dök upp och försökte gömma huvudet under armen, innan hon sken upp och sträckte armarna mot mormor!

På väg till Uleåborg så sa Magnus "nu ska vi verkligen hålla utkik efter avfarten för jag minns att den var lätt att missa!" och när vi sett skylten "Eden Nallikari 900 m" så höll vi blicken stint på höger vägren och så sa Magnus plötsligt "det där kan väl inte ha varit avfarten va?". Det kunde det naturligtvis, så det blev samma rundtur i de Uleåborgska vägsystemen som förra gången, och efter en stund var Magnus tvungen att "blow some steam off" och väste "Finnj-ar!! Kan dom inte skylta som folk!" Så fort han fått det ur sig så hörde han ju att det inte var helt rätt sak att säga inför barnen (eller ö h t alls) och bad om ursäkt, men Mattias svarade bara lungt "äh farsan, jag tycker du har hållit dig lugn ovanligt länge den här gången!".

Till sist kom vi ju fram i alla fall, och då blev det bada av!!! Tyvärr fick man inte fotografera inne i badet, men samtliga våra barn såg ut som russin. Lia älskade att bada och var inte det minsta rädd trots skvättande och fräsande och bubblande vatten överallt! På fredagkväll fick vi en god middag med mormor och morfar som firade sin bröllopsdag lite i efterskott och på lördag fick jag och Lia sällskap av dem inne i Uleåborgs centrum medan de andra badade. Det var full jul i affärerna, och vi fick tag på lite fint julpynt som reseminne! Sen åkte mormor och morfar hem och vi fortsatte att bada! Och bada! Och bada lite till!

En stor, kalrakad tatuerad finne pratade glatt med Lia och hon såg väldigt förtjust ut och svarade lika glatt. Jag log och nickade då och då och försökte flika in något på svenska, men han lät sig inte hejdas utan pratade glatt vidare. En svindlande sekund fick jag för mig att det var Nikita Joaqim Foghantine a.k.a Juha Valjakkala jag "pratade" med, men sen kom jag fram till att han nog fortfarande är inlåst. Mattias sa efteråt att han var imponerad av min förmåga att se ut som om jag förstod, men i själva verket fick jag helt enkelt inte en syl i vädret så att jag hann förklara att vi var svenskar och inte förstod ett ord finska!

Myser på hotellrummet!

Shoppade nya kalsonger till Magnus på Seppälä!

Hotellhissen var bland det mest spännande på hela resan!

Vinter i paradiset. Man tänker knappt på att det är snö och kallt ute när man ligger och guppar inne i badet där det är +32° i både vatten och luft.

Matte testar Bottenvikens is

Jag shoppade jul-blingbling i Uleåborg.

Medan Vilma helst shoppade på Candyworld i Haparanda

"Släpp loss mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

Lia provar sin nya stol från IKEA. Tveksamt förtjust.

Fick en rolig present med mailen...

En kompis från högstadiet hade plockat ihop ett musikbibliotek på Last-fm med låtar som påminde henne om mig.

Där fanns gamla godbitar som jag kommer ihåg, Noice självklart, X-models, Snowstorm, Magnus Uggla (det var sååå länge sen jag hörde "Mälarö kyrka"), Men at work "Down under", Eddie Meduza, Kiss, Iron Maiden, AC/DC och skoldiscotryckarhiten "Je't aime moi non plus",
men också sånt jag inte kom ihåg. Undrar om det finns någon i hela världen utom hon som kommer ihåg gruppen "Isterband" med monsterhiten "Johan och jag" och "Mina röda skor". När jag hörde dem så kom jag ju faktiskt också ihåg dem och ja, man var finsmakare redan då ;) Sen några märkligre val, som jag iofs förstår eftersom jag vagt minns historien bakom. Bernt Dahlbäck har jag dock ännu inte klurat ut vad jag har för koppling till. Vet inte om jag vill veta! :)

Måste säga att det tog väldigt lång tid innan poletten ramlade ner beträffande gruppen "Ottawan". Jag tänkte att dem har jag aldrig hört talas om och kan omöjligt ha någon koppling till, men så öppnade jag filen och ut strömmade skön musik. Eller musik i alla fall ;-) Och då mindes jag ju! På första discot i sjuan var det en kille i åttan som jag hört talas om var väldigt intresserad av mig, och intresset var absolut inte det allra minsta besvarat. För att tala klarspråk så tyckte jag att han var århundradets tönt. Det insåg nog hans kompisar också att jag tyckte, men de uppmuntrade honom ivrigt att stöta på mig (ungar kan vara grymma...) och jag höll väl på att dö när han skuttade runt mig, vilt viftande till "Hans up" med just Ottawan.

http://www.youtube.com/watch?v=fhsaoQOYNAQ

för den som vill lyssna! Jag ryser fortfarande...*s*

Dagens prövning...

Idag har vi varit och handlat på oss badgrejor. Vilma fick sitt hett efterlängtade cyklop och Matte behövde nya badbyxor. Badbyxor måste gå nedanför knäna, det är tydligen jätteviktigt. Matte hade nog helst sett att bara han och jag åkte, men en efter en av den övriga familjen hakade på till Mattes förtvivlan ;) Vi fyllde Team Sportia som en skränande måsflock!

Sen skulle vi handla mat också, och då var vi rätt så trötta allihopa och ville bara hem. Vid såna tillfällen kan Vilma lätt driva vem som helst till vansinne. Hon bara måste tala om sådär var tredje minut att vi lovat att köpa glass (och jag hade faktiskt aldrig sagt att vi skulle köpa den just idag) och att det absolut skulle vara Magnum Mayan Mystica. Om jag fått en krona för varje gång jag hört ordet glass idag... Hon är en mästare på att argumentera, det måste jag ju samtidigt ge henne viss credit för, men på ICA Maxi på kvällen efter en dag på jobbet funderar man seriöst på att kedja fast henne där man hämtat kundvagnen medan man handlar.

Lia i sin tur gillar att testa hur höga ljud hon egentligen kan få fram. Hon vill åka i "bil-vagnen" och de där vagnarna är tunga som stryk så det går inte precis fort när man försöker manövrera sig genom affären. Lia tjuter som ett bättre brandlarm när det går för sakta. Tur brorsan var med, han är nog den enda som har tålamod att skjutsa henne! :) Han fick bryta loss henne från ratten med våld när vi handlat färdigt! Vilt tjutande. Ja Lia alltså, inte Matte. Undrar om de snart portar oss på Storhedens affärer ;)

Ser lika trött ut som jag känner mig!

Alltså, jag brukar inte...

...lägga någon energi på att bry mig i vad folk väljer att ha på sig för kläder, smycken eller öht vad de väljer att göra med sitt utseende. Men det händer ju ändå emellanåt att jag tänker att det känns obegripligt varför man väljer vissa saker. Som tungpiercing. Kunde inte sluta titta på en tjej på bussen idag, det är inte smycket i sig som gör mig förundrad, det är ju inte stor skillnad mot ett vanligt örhänge och sitter de i ögonbrynet eller naveln eller så, så tänker jag knappast på dem. Det är de munrörelser som piercingen framkallar när den sitter i tungan som gör att jag inte riktigt finner det så attraktivt. Tjejen på bussen hade dels två stora stavar rätt genom tungan som hon med jämna mellanrum tryckte upp mot överläppen och det ansiktsuttryck som den grimasen skapar ser inte direkt intelligent ut om man säger så. Hon varierade med att trycka ut piercingen som satt mellan hakan och underläppen med tungan, vilket skapade "korkat ansiktsuttryck nr 2".

Jag menar, de flesta av oss lägger säkert en massa tid på att låtsas vara lite mer intelligenta än vi faktiskt är ;) men piercingar som framkallar just de där ansiktsuttrycken sabbar alla såna försök ganska effektivt. Kanske var just den här tjejen skolans ljus, en blivande hjärnkirurg eller stjärnadvokat, vem vet. Vore skönt om det här modet klingade av lite innan Vilma är så stor att man inte kan hindra henne ;) Just nu tycker hon att det ser jättefånigt ut, men om den åsikten håller i sig vet man ju aldrig.

Grattis mommo&moffa...

...som varit gifta i 51 år idag!

Vår dag har varit hyfsat späckad. 9.30-11.30 firade vi min pappa, sen gick vi ut med Lia i vagn så att hon fick sova middag. Hon vaknade igen 13.40, fick snabblunch och 14.00 var vi på barnkalas hos Emma som fyllde 2 år. Vi åkte sen vidare till Max, åt en snabb middag och köpte en present till svärfar på Coop. Vid 16.30 var vi hos svärfar&Sigrid och där stannade vi tills det var dags för Vilma att åka till dansträningen 18.00. Under tiden Vilma var på dansen handlade vi morgondagens middag på Coop på Örnäset och vid 19.00 kunde vi äntligen vända hemåt. Logistiken flöt i alla fall, även om Lia blev akuthungrig på sluttampen och räddades av en medhavd banan. Matte lyckades vi också lirka med oss! Inte ofta vi är samlade hela familjen en hel dag sådär :)

Igår...

...tänkte jag på alla ensamstående föräldrar. Vilka hjältar de egentligen är. Magnus var bara borta över eftermiddagen och kvällen (grattis på födelsedagen Magnus Johansson!!!) men jag hann med att gå på Mattes basketmatch själv med Lia, vilket i sig var en prövning. Lia ville ju naturligtvis vara med och spela, och skrek som en stucken när hon inte fick springa in på planen. Vi fick gå ut och springa i korridorerna då och då för att hon skulle lugna ner sig lite. I sanningens namn var vi mer i korridorerna än inne i baskethallen.

Ytterdörrarna är av glas, så Lia såg att man kunde gå ut genom den, och ut ville hon ju! Jag öppnade dörren och släppte ut henne raka spåret till en vattenpöl som givetvis var slipprig och hal på av lera, så Lia la sig raklång på rygg i den! Nå, hon blev inte blötare än att vi kunde gå in och vänta ut Matte och när matchen var klar hann Lia och jag med att handla på ICA-Maxi också. Allt gick på det stora hela bra, men jag tänkte på dem som alltid, i alla väder måste fixa allt själva. Många gånger med fler små barn än vi har just nu. Medalj till dem allihopa!

Gulliga, goa Matte var bekymrad över att jag inte följde med på Johanssons fest. "Jag tycker att du och pappa kommer ut tillsammans alldeles för sällan" sa han. Han erbjöd sig t o m att vara barnvakt åt Vilma så att mommo skulle få koncentrera sig på att ta hand om Lia ifall vi skulle vilja gå ut, och det var ett stort erbjudande med tanke på hur förtjust han är i just den lillasystern ;) Lia har inte sovit borta ännu, men vi får väl pröva härframöver. Det är ju bra att veta att det går, ifall man någon gång skulle bli tvungen av någon anledning.

Vilma sörjde något ohyggligt över att Poodles-Kicken åkte ur Stjärnor på is. Tårarna strömmade och det var "hennes värsta kväll någonsin". Visserligen hade hon ringt och röstat på Markus Fagervall, men att just Kicken skulle vara den som fick lämna programmet hade hon inte tänkt sig. Nu ångrade hon bittert att hon inte lagt sin röst på Kicken (hon har rätt stor tilltro till betydelsen av en röst i såna här sammanhang). Markus lär ju vinna hursomhelst!

Pappa köper gröt

Lia älskar gröt, så pappa köpte en stooooor förpackning gröt åt henne när han handlade igår. Fast ojsan, något blev nog lite fel i alla fall...

Lia ser inte alls lika glad ut som barnet på förpackningen, för välling gillar hon inte! Vi köpte en förpackning för mer än ett år sen och den räcker ännu... Febril verksamhet uppstod när vi på kvällen upptäckte att vi inte hade någon gröt hemma. Kokade potatis, men eftersom storasyster hade chips och cola framme så var det inget lockande alternativ. Till sist så blev det smörgåsar till kvällsmål. Tyvärr inte av någon nyttig, grov sort.

Nu på morgonen blev det smörgås igen, och största problemet med det var väl att hon gärna ville ta smörgåsen med sig i duschen.

Ingen bra idé tyckte mamma!

Till sist tog vi bottenskrapet från gamla vällingpaketet (känns inte som någon idé att öppna det nya) och det går väl ner några droppar i timmen eller så.

Jaja, har de inget annat att bjuda på så... Fast jag vill hellre ha Coca-cola!

Första gaddningen

Kanske har hon tittat på för mycket "Miami ink" med mamma och pappa, eller också tyckte hon bara att det var snyggt i största allmänhet. Lia fick tag på en bläckpenna och vips hade hon en fin dekoration på ena benet. Nåja, bättre det än att hon dekorerar tapeten som storasyster envisades med. ¨

Vinter

Nu börjar det kännas som riktig vinter vissa morgnar! Inget riktigt snötäcke har vi sett ännu, men det kommer nog vilken dag som helst. När jag var liten fick jag "första riktiga snön" i födelsedagspresent vid ett par tillfällen, numera ligger den snö som kommer såpass tidigt sällan kvar. Jag känner alltid att humöret lyfter flera grader när snön kommer, jag har verkligen svårt för surmörkret i oktober-november. Det blir en annan luft, med en helt annan lukt och barnen är för övrigt renare när de kommer in när marken är ordentligt täckt av snö *s* Lia minns väl inte mycket av förra årets snö, ska bli kul att se hur hon reagerar!

En annan sak som ska bli intressant att se hur hon reagerar på, det är alla adventsprydnader som snart ska åka fram. För att inte tala om gran... Hittar henne väl i grantoppen! Jag längtar efter att få ta fram adventsljusstakar, röda gardiner och mys, mys, mys! :)))

Sånt här är ju alltid roligt att läsa...

Nog för att det känns som om vi för länge sedan har fått facit av hur Vilma klarat sin för tidiga födsel, men det känns fortfarande skönt att läsa såna här artiklar. Det är ju inte ofta vi tänker på det längre, att hon varit en sån liten skrutt. Lia är ju egentligen också per defintion prematur, det är man om man är mer än tre veckor för tidig. Men det är ju något vi nästan aldrig tänker på öht.

http://www.alltombarn.se/barnhalsa/for-tidigt-fodda-klarar-sig-bra-1.17388

Vilmisen, nyfödd

Inga anmärkningar på besiktningen!

Lia har klarat 1½-årskontrollen utan anmärkningar och det känns jätteskönt. Jag stressar upp mig över alla sorters kontroller av mina barn och tror alltid att de ska hitta tecken på någon hemsk sjukdom eller stora avvikelser i utvecklingen eller liknande. Helt klart var rädslan större med Vilma, även om man själv kände att hon utvecklades normalt så fanns ju alltid tanken på att hon faktiskt var född nästan tre månader för tidigt, men den sticker upp sitt fula tryne varje gång Lia ska kontrolleras också. Jag minns med fasa när hennes nyföddhetsblåsljud på hjärtat skulle kollas upp, och doktorn struntade i att berätta att han inte hittat några hjärtfel utan istället satte sig och läste in obegripliga journalanteckningar i en diktafon. Allt han sa var på latin och lät dödligt... Efter en evighet verkade han komma på att jag satt där vände sig mot mig och sa "ja det här är inget hjärtfel" och jag upptäckte att jag troligen inte andats på några minuter.

På sexmånaderskontrollen blev det stort hallå över att Lia inte vänt sig ännu, men det var nog bara av den enkla anledningen att hon inte såg någon anledning att ligga på mage eftersom hon tyckte betydligt bättre om att ligga på rygg. Vilma tränade vänding med henne i några timmar och vips så vände hon sig. Nu är det i alla fall inga som helst fel på rörligheten, det kan jag lova. Vet inte hur många gånger om dagen vi plockar ner henne från olika saker som går att klättra på (eller som egentligen inte går att klättra på, men som hon klättrar på ändå). Igår tog hon en stol, drog fram den till spishällen och började trycka på knapparna med viktig min...

Magnus och Lia fick kliva upp tidigt i morse, och när jag åkte till jobbet var hon lite tröttgnällig så jag tänkte att nu kommer hon att vägra samarbeta och så går hela undersökningen åt skogen. Men hon hade varit hur solig och charmerande som helst när de väl kom dit. Stapla klossar gick bra, fast vi som vanligt inte tänkt på att träna i förväg och jag hade då inte haft en aning om ifall hon skulle klara det eller inte.

Godkänd!

Sista vampyren...

...som kom förbi och hälsade på oss i lördagskväll såg ut såhär. Jag tyckte hon såg ganska söt och snäll ut! Röda gummistövlar hade hon också, och inte såg hon ut att lida fast vi hade både vitlöksbröd och vitlökssmör på bordet.

Vi åt middag med Peter, B-M, Linus och Johanna, och det blev inte någon finare bjudning den här gången heller. Lätt kaos, en Lia som slet i bordsduken, bortglömda vitlöksbröd och bortglömda servetter fick gästerna stå ut med. Undrar om de någonsin kommer tillbaka frivilligt ;)

Idag har jag, Magnus och Lia tagit en riktig långpromenad. Och då menar jag verkligen en riktig långpromenad. Vi ställde bilen på Ormberget och skulle gå mot Kronan och tillbaka genom skogen. "Det är jättenära, vi var här jämt med mopederna" sa Magnus. Och det var väl just det, det kändes säkert nära när man körde samma sträcka med moped, men att gå blev liksom lite längre. Ändå tvärvägrade jag att gå med på några som helst försök att hitta genvägar, för jag litar inte på att Magnus minne när det gäller genvägar i skogen. Har blivit en rejäl omväg vid något tillfälle vill jag minnas... 13 000 steg stod Magnus stegräknare på när vi kom tillbaka till bilen, och då har nog jag fått gå några till.

På hemvägen tog vi en sväng förbi Statoil och tvättade bilen, och det gillade inte Lia. Hon skrek i högan sky när borstarna vispade mot bilens rutor. Det var betydligt läskigare än alla små gastar och vampyrer som besökt oss de senaste dagarna!

Och Vilma hon är sjuk hon :( Jag ringde hem och kollade läget under vår skogspromenad och då lät hon riktigt pigg. Men när vi kom hem visade termometern på över 38°, så hon får vara hemma med pappa och Lia imorgon.

Kan vidare tala om...

...att tandkräm som fått torka in inte är roligt alls att skrubba bort. Jag skurade sitsen och locket med scotch-brite i morse, och tyckte väl att jag fått bort det mesta - men sköljvattnet flöt ut över sjöstensgolvet och när det torkat igen såg det inte alls särskilt fräscht ut. Så Magnus satte igång med skrubbning nr 2 medan jag lagade middagsmaten, och hade tandkrämshäxan dykt upp precis då så hade hon nog fått det hett om öronen. Men vi har ett väldigt rent och fräscht doftande badrum nu i alla fall! :)

Mystiken tätnar!

Både Matte och Vilma svär sig fria från buset med toastolen! B-M såg en häxa inne hos oss när genom fönstret från dem, när vi var hos dem igår. Vem är den mystiska häxan? Funderar på att köpa fingeravtryckspulver.

Ett Halloween-bus...

...råkade vi ut för! När Matte kom hem och upptäckte att vi delat ut allt godis till besökande spöken så tänkte han väl att fick han inget godis så fick han väl busa då, så när jag kom hem från Peter&B-M och skulle kissa och gå och lägga mig så fick jag inte isär toalocket och ringen! Tanken var kanske att jag eller dem som kom först skulle sätta sig i tandkrämen, men som sagt, när man måste bända isär lock och ring så hinner man ju märka att det är något lurt! *s*

Nåja, så länge de bara busar hemma så är det väl OK. Jag är inte sådär jublande glad över att Vilma öht ska gå runt och tigga godis, men det är väl förhoppningsvis inte så många gånger till hon har lust att göra det. De lovade i alla fall att hålla sig till att plinga på hos såna vi känner eller såna som har Halloween-lyktor ute (de som har det är väl åtminstone inte helt negativa till Halloween-firandet som sådant).