Igår var det miniuppvisning i Vilmas dansgrupp, och några grupper till. Tyvärr var det inte i någon riktig uppvisningslokal, utan i själva danslokalen, och naturligtvis knökfullt av föräldrar till dansarna. Magnus åkte slalom, så jag åkte dit själv och tog Lia med mig, vilket naturligtvis var optimistiskt på gränsen till idioti. Jag hade en plan om att ta med lilla sittvagnen och få henne att sitta i den, men det var så trångt att det inte gick att ta in vagnen, och hålla henne i famnen utan att hon skulle börja gallskrika var som sagt - optimistiskt! Hon har lärt sig att ropa "aj, aj!" när hon inte vill bli fasthållen, jättekul i en folksamling... ;)
Så när Vilma kom ut och sa att hon ville köpa fika så sa jag "men vadå, du ska ju precis in och dansa" och hon tittade oförstående på mig och sa "men jag har ju precis dansat!". Ridå liksom! :(
Vilma var ganska ledsen och besviken men insåg snart att hon hade ett fint förhandlingsläge, så igårkväll blev det knäckkokning som plåster på såren. Egentligen var jag ju lagom sugen på att ställa mig och koka knäck efter att vi kommit hem från dansuppvisningen, men vad gör man inte för att gottgöra förorättad dotter. Samma dotter framförde även klagomål på vår julgran, vi har haft en liten provisorisk plastgran eftersom vi har haft en riktig gran som klätts på julaftonskvällen efter allergiska gästers besök. Men nu ville hon att vi skulle skaffa en riktig plastgran och klä den före jul, och så får det bli. På lunchen idag har en plastgran inköpts!
1 kommentar:
det är inte lätt när man ska dela sig på två...
Skicka en kommentar