Det har snöat lite lätt, såpass att det vackra vita är tillbaka efter veckans trista blidväder. Alla sover utom jag, det är på morgonen jag har en chans att få lite tid för mig själv och denna morgon har jag använt till att tona håret. Jag köpte hårtoningen för kanske en vecka sen, men det har inte blivit tid till det på kvällarna, i tisdags tänkte jag göra det men då kom Matte precis hem från en träning och behövde duscha (det går inte att duscha samtidigt i våra två badrum), så jag skippade det. Nästa gång jag täkte att det nog fanns en stund över för hårtoningsprojektet så var hårfärgspaketet spårlöst försvunnet! Jag tänkte att när jag tidigare tog fram det men ångrade mig, så hade jag nog satt det någonstans högt upp eller i ett skåp, Lia-säkert i varje fall, så jag har letat och letat och stundtals allvarligt funderat på om seniliteten börjat slå till. Tills igår, då hittade jag det bakom draperiet i hallen som döljer allsköns bråte. Bit- och bändmärken på förpackningen talade sitt tydliga språk om vem som "lånat" det...
Igår var vi hos Tilde och Ellen på mysigt julfika. När Ellen och Lia springer omkring får man en vision om hur det måste vara att ha tvillingar. Nu var vi ju fyra föräldrar till att hålla reda på dessa två glin, för Tilde och Vilma behöver man ju inte jaga på samma sätt. Men ensam hemma, med en Ellen och en Lia som sprang åt varsitt håll och hittade på hyss, då hade man hållit sig sysselsatt om man säger så! Jag ägnade en tanke åt den här familjen!
Men söta är de, Ellen och Lia, när de försöker kommunicera på sitt eget sätt! :)
Nej, nu måste jag nog gå och skölja ur hårtoningen innan håret ramlar av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar