Det verkar ju alltid så mysigt... Julmarknad i kyrkbyn och på friluftsmuséet Hägnan, knarrande snö, facklor och marschaller i vintermörkret, tomtar, glada barn som åker häst och släde bland de gamla husen. Tunnbrödsbak i bagarstugan, gamla mor som sitter och berättar framför brasan i storstugan i Gammelgården. Mysiga små torgstånd som säljer genuina produkter, ja ni vet...
Fast i praktiken... Först är man redan slut innan man fått i Lia mat, fått på båda ungarna kläderna och stuvat ner Lia i vagnen. Sen talar Vilma om att hon har sina skor i bilen som är med Magnus på jobbet. -15° ute! Letade fram gummistövlar som hon fick ha när vi gick den korta biten till mommo och moffa. Först när vi kom fram dit berättade hon att hon inte hade några vantar på sig. Man tror ju att hon är stor nu... In i mommos och moffas bil, åka förbi Magnus jobb och hämta Vilmas skor, till bankomaten och ta ut pengar. Väl framme vid Hägnan leta en parkeringsplats, veckla ut vagnen och knalla in på området. Började frysa om fötter och händer redan på väg mellan parkeringen och Hägnan.
Konstaterade att det inte var så lätt att ta sig in i de uppvärmda husen med barnvagn, så för att gå in i handelsboden lyfte jag Lia ur vagnen och sen fick jag inte ner henne i den igen. Kan gå själv! Jo... Men mitt i trängseln av människor och häst med släde så vill man ju inte ha henne springande riktigt hur som helst. Vi hade olika åsikt där. Väldigt olika... Bära skrikande, sprattlande 11-kiloskropp blir snabbt tungt. Vilma försvann så snart det gick att försvinna. Leta Vilma med skrikande Lia i famnen, jättekul! Mommo föreslog fika, vi andra nappade snabbt på att krypa in i den till café omvandlade mysiga bondgården. Som naturligtvis var knökfull. Där gav jag upp totalt och vi bestämde oss för att fika hos mommo och moffa istället. Bra beslut. Men svårt att förklara för Lia, som blev helt vansinnig när jag spände fast henne i bilstolen. Vrålade hysteriskt hela vägen hem till mommo.
Nästa år ska vi inte, inte, inte gå på julmarknad på Hägnan.
2 kommentarer:
Jag har knappt kvar nån känsel i mina fötter efter 4 timmar i isande kyla:((
Jag har tänkt på dig hela dagen. Det sprättar fortfarande i mina tår och fingertopper, efter bara en timme i kylan.
Skicka en kommentar