Första morgonen gick ju bra, Vilma hade iofs haft svårt att somna på söndagskvällen men jag tänkte i mitt stilla sinne att det är något att vara djupt tacksam för, att i Vilmas mage tvillrade det omkring en massa små glada fjärilar istället för en tung sten som faktiskt många barn upplever kvällen före skolstarten.
Matte hade lite sovmorgon första morgonen, så Vilma och Matte sprang inte på varandra hela tiden heller. Harmoniskt och fint ;)
Men fortsättning följer naturligtvis. Vilma kom hem med en försvarlig bunt papper som vi föräldrar skulle läsa och underteckna och dessutom var vi mitt uppe i att engagera oss i en arbetsgrupp som ska fixa till lekparken inne på gården. Så veckobrevet kom liksom lite i skymundan, först på kvällen upptäckte vi att det stod att Vilmas klass skulle på cykelutflykt redan idag. Precis vid sovdags insåg vi att 1. Vilmas cykelhjälm var spårlöst försvunnen och 2. ventilerna från hennes däck var borta och däcken utan luft och alla våra cykelpumpar var trasiga. Vilma ylade och vi andra suckade och mumlade fula ord i mungipan. På morgonen vaknade Lia och var på uruselt humör, ylade och gnällde och Vilma var naturligtvis dödstrött eftersom det tagit en evighet innan hon somnat kvällen innan.
Hursomhelst så löste sig allting dock plötsligt och mirakulöst, både hjälm och ventiler dök upp så det blev cykelutflykt för Vilmisen trots allt. Känns som om vi återigen räddats av gonggongen. När ska vi bli strukturerade och ha allting i ordning i god tid? Vi har i alla fall köpt en familjealmanacka som skulle bli början på vårt nya strukturerade liv. Alltid något! :)
1 kommentar:
Det är jättebra med en almanacka att notera i.
Hälsningar
Far-far och Sigrid
Skicka en kommentar