Nå, värre tonårsrevolter har man väl hört talas om... Kaffe får han väl dricka eller låta bli bäst han vill. En rolig och viktigare förändring är att hans smaklökar långsamt erövrar nya kulinariska områden. I söndags gjorde vi suovasfyllda pitabröd, något som han alltid tidigare suckat när vi serverat. Nu tog han en tugga, sken upp och sa "åh, det här var riktigt gott!", som om det var första gången han åt det. Det känns verkligen jättekul! Igår satte vi oss ner och skrev ner så många rätter som möjligt till en middags-matlista, och vi fick snabbt ihop 20 rätter som både Matte och Vilma kunde tänka sig att äta, det trodde jag inte! :)
1 kommentar:
vad fina dom är
Skicka en kommentar