Långpromenad down memory lane

Tog en promenad till Statoil för att hämta ut ett paket, och det blir lite av en trip down memory lane, för på vägen mellan oss och Statoil passerar jag alla bostäder jag hittills i livet haft utom en! Den första var en 42 kvm stor etta med kokvrå på Snällergränd. Inte så kul lägenhet, ett enda stort rum och ingen balkong, så jag blev bara kvar där ett år innan jag flyttade vidare till en tvåa på nästa område jag passerade idag. Bilderna ovan är hämtade från min rosa dröm till första lägenhet. Om någon vill ha inredningstips ;-) Vit rotting var hett på den tiden...

Jag minns att jag var jättenöjd med att få flytta till min andra lägenhet som låg på Tallvägen, men idag kan jag inte förstå att jag blev kvar i den i sex-sju år! Jag gillade inte den långsmala planlösningen ens från början, och nu när gick förbi tänkte jag att det måste vara kommunens tristaste område! Husen har förfallit massor sen jag bodde där, utemiljön är otroligt deprimerande numera. Tvättstugan låg i källaren, vi var 32 lägenheter på en (1) tvättmaskin, och det fanns varken torktumlare eller torkskåp. Men nu har området köpts upp av det kommunala bostadsbolaget, så jag hoppas på en rejäl uppryckning... Kan de inte åtminstone riva den gamla ICA-affären som står mitt i området och som har förfallit till oigenkännlighet. Där brukade jag alltid få en korvbit av tant Margit i charken när jag fick följa med mamma till affären när jag var liten. Men jag var bara fyra år när den stängde, så det är ju ett tag sen...

Efter sju år i min halvtrista tvåa flyttade jag till ett grannhus, vars lägenheter hade en helt annan planlösning och framförallt balkong!!! Jag var överlycklig! Nyrenoverat, möblerbar hall, rymligt kök med ett fönster så att man kunde titta ut när man diskade. Och vilken utsikt sen! Jag såg över älven till Bälingesidan, och på kvällen när det var mörkt och man såg ljusen på andra sidan tänkte jag att jag aldrig skulle flytta därifrån. Jojo, efter 1½ år träffade jag Magnus och helt plötsligt satt vi i vår första gemensamma lägenhet på andra sidan stan... Så gick det med det! :)

Sen passerar man mitt föräldrahem också, och jag hinner alltid tänka "jaha, mamma och pappa har främmande" när jag ser andra bilar än deras på garageuppfarten. Tills jag kommer på att de inte bott där på snart tio år! När jag bodde där tyckte jag att det var en så lugn gata, men nu regerar jag alltid på trafikbruset när jag går förbi. Trafiken har väl förmodligen ökat, det har byggts mycket i Sunderbyn sen jag flyttade hemifrån, men jag har nog också vant av mig vid ljudet.