På annandag påsk avled en arbetskamrat på Luleå kyrkliga samfällighet. Jag var ju ledig under veckan efter påsk och missade tyvärr minnesstunden i kyrkan. Fick visserligen veta vad som hänt redan på tisdagsmorgonen då jag ringde Eleonora om någon sak jag glömt, men det är ändå först nu när jag kommit tillbaka till jobbet som jag inser vilket stort tomrum vi plötsligt fått. Redan har jag hunnit tänka "måste ringa Ove om det här" ett par gånger... Undrar hur många fler gånger man kommer att hinna tänka så innan det sjunkit in att han är borta för alltid.
Det gick så snabbt, han arbetade som vanligt på skärtorsdagen men kände sig lite hängig. Under veckan innan satt jag och pratade med honom i fikarummet, minns att vi pratade om en skoterolycka i Piteå som krävt ett dödsoffer. Inte anade man då att han skulle vara död inom en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar