...på vilken Cityakuten-läkare som var lik läkaren i Umeå. Sorry Karo, det var inte George Clooney utan den betydligt anspråkslösare Dr Morgenstein! Det blir ingen flytt till Umeå va? ;-)
Jag minns hans röst, och jag minns hans ord och mitt minne hade de samma tonfall, tyngd och pondus som dansläraren i vinjetten till Fame. "You want fame, but fame costs. And right here is where you'll start paying. In sweat!"
Han sa "före vecka 24 försöker vi inte ens rädda barnet. Vecka 24-25 kan det gå, efter vecka 26 är prognosen bättre och från vecka 28 väsentligt mycket bättre. Efter vecka 30 blir det nästan aldrig några problem". Jag har ältat de där orden varenda dag under mina två senare graviditeter!
Vilma tog sig över 28-veckorsgränsen med minsta möjliga marginal och föddes i vecka 28+0
Thea föddes i vecka 34+3 tror jag, det hade alltså inte varit något problem om hon varit frisk för övrigt. Och Lia tog sig fram till 36+0 ungefär.
2 kommentarer:
Nej, det bidde ingen flytt till Umeå, nej. *S*
...och min klarade sig i vecka 33. Fast med en envis cp-skada som försvårar motoriken. Minns inte hur jag hamnade här. Men vad märkligt det är hur orättvist livet kan vara för vissa. Hur livet hänger på en hårfin tråd, och vad det är som får tråden att brista finns det ingen förklaring till. Beklgar så att ni inte fick ha henne kvar hos er!
Skicka en kommentar