Det där ser kul ut...

Förresten har jag sett på hur pappa gör när han gör så att det brinner i den där, jag kan nog också bara jag får försöka.

Synd att mamma är så tråkig och stoppar allt som är roligt innan jag ens hunnit börja... :-(

Snabb som blixten...

...är Lia när hon är på väg uppåt på ett eller annat sätt. Räcker inte att ställa in kameran på "sport" den hinner ändå inte riktigt med. Ni ser väl fartränderna?

Födelsedag!

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det Vilmas födelsedag! Sådeså. Det har hon inte låtit någon glömma bort. När Lia försökte klänga på henne så sa hon högdraget "jag fyller faktiskt år, visa lite respekt!"

Väckning med frukost och presenter på sängen har blivit tradition, hon fick huvudpresenten som vi delat med mormor&morfar och farfar&Sigrid redan på morgonen, dagen hade hon blivit lite för lång annars... En egen dator! Matte är nästan lika glad som Vilma, för nu får han ha datorn i sitt rum ifred, enda smolket är att Vilma nu har större skärm än han. Även vi föräldrar känner oss rätt nöjda över att slippa höra diskussionerna om vems tur det är att ha datorn, även om det varit jättenyttigt för dem att vara tvugna att dela på den fram tills nu. De har faktiskt lärt sig att göra upp scheman och planera för hela dagen. Nu gäller det bara att se till att de inte sitter framför datorn 24/7 båda två...

En blingig rosa plånbok gjorde också succé! :-) Lia gillade den också!

På eftermiddagen kom farfar&Sigrid, Sonja&Bosse och mormor. Stackars morfar har ont efter att ha opererat ljumskbråck i förrgår och stannade hemma. Vi får bjuda honom på tårta någon annan gång!

För alla som är nyfikna...

...på vilken Cityakuten-läkare som var lik läkaren i Umeå. Sorry Karo, det var inte George Clooney utan den betydligt anspråkslösare Dr Morgenstein! Det blir ingen flytt till Umeå va? ;-)

Jag minns hans röst, och jag minns hans ord och mitt minne hade de samma tonfall, tyngd och pondus som dansläraren i vinjetten till Fame. "You want fame, but fame costs. And right here is where you'll start paying. In sweat!"

Han sa "före vecka 24 försöker vi inte ens rädda barnet. Vecka 24-25 kan det gå, efter vecka 26 är prognosen bättre och från vecka 28 väsentligt mycket bättre. Efter vecka 30 blir det nästan aldrig några problem". Jag har ältat de där orden varenda dag under mina två senare graviditeter!

Vilma tog sig över 28-veckorsgränsen med minsta möjliga marginal och föddes i vecka 28+0

Thea föddes i vecka 34+3 tror jag, det hade alltså inte varit något problem om hon varit frisk för övrigt. Och Lia tog sig fram till 36+0 ungefär.

28 och 29 januari 1999

Den 28 januari installerades jag på BB-avdelningen där jag skulle ligga stilla en månad. Dagen passerade med nya cortisonsprutor, mat på bricka och veckotidningsläsning. Försökte mest bara få tiden att gå. Jag skulle ta tre cortisonsprutor om dagen i tre dagar, det gick rätt så bra fast jag inte är överförtjust i sprutor. Tror jag kom över sprutskräcken de där dagarna, det var annat som överskuggade såna petitesser.

Läkaren som förklarade läget för mig var extremt lik en överläkare i Cityakuten, vilket förstärkte min känsla av att vara med i en film. Nu minns jag inte vad vare sig Umeå-läkaren eller Cityakutenläkaren hette.

Den 29 januari läste vi i tidningarna att det var -42° hemma i Luleå. I Umeå var det -38°. Den hurtiga sjuksköterskan ställde in ett stort glas (nåja, allt är relativt - men det såg stort ut) med laxermedel tillsammans med lunchen. När man ligger helt stilla kan magen stanna av, så laxermedel skrivs tydligen ut rutinmässigt. Jag tänkte att jag nog ville avvakta med det... Framemot eftermiddagen började det kännas konstigt i magen, inte ont, men lite konstigt. De körde en CTG-kurva om dagen på magen, inte mer eftersom CTG:n i sig kunde reta igång sammandragningar och det ville man ju undvika. Vid 18-tiden kallade jag på en barnmorska, som la sina händer på min mage och sa "jo, det här är sammandragningar, det känns som om det "kryllar sig" under huden". Jag blev nerflyttad till förlossningen igen, men då man inte ville göra några undersökningar för att inte riskera att sätta igång något som egentligen inte satt igång så var det svårt att avgöra om det var förlossningen som startat.

Vid den här tiden följde vi en TV-deckare med Viveka Seldahl som hette "Insider", den skulle börja kl 21 och hade varit dagens "hållpunkt" för mig. När klockan började närma sig hade jag börjat få ont, men min enda tanke var "Nu kommer jag nog att missa Insider". Snacka om tunnelseende *s* Jag hade ont, men inte jätteont ändå. Klockan blev 22, man försökte se med vaginalt u-ljud om jag öppnat mig något, men det var svårt. Det började i alla fall vara uppenbart att jag hade värkar, men jag tyckte inte att de gjorde så ont som jag hört värkar beskrivas av andra. Vid midnatt fick jag plötsligt mycket mera ont, och förlossningsläkaren bestämde att nu var det dags att göra en undersökning av livmodertappen i alla fall, hon var nu säker på att förlossningen startat. Hon kände efter och konstaterade förvånat att jag var fullvidgad och klar att föda. Barnmorskan Åsa utbrast spontant "oj, har du legat här och tjuvöppnat dig!!!". För att skona det sköra lilla kraniet så gjorde man ett klipp, jag protesterade å det vildaste, men barnmorskan var lugn och bestämd och det gjorde inte så ont som jag hade kunnat tro. Men jag glömmer ALDRIG ljudet! Fy sjutton vilket obehagligt ljud, som att man sprättat upp skinnet på en Bongotrumma, och jag rös i hela kroppen över tanken på vad ljudet kom av.

Ja, sen kom hon. Vilma Alice Sophia anlände till världen utanför magen kl 00.18 med ett ilsket tjut, och min första tanke var "skriker man sådär så kommer man att överleva!". Ett läkarteam stod redo i korridoren med en transportkuvös, och hon var försvunnen i samma ögonblick som hon skrikit sitt första ilskna skrik (det har blivit fler med åren ;-) Magnus kom snabbt tillbaka och sa "vi har fått en liten flicka" och jag, som varit helt inställd på en pojke, trodde att jag hört fel! Någon meddelade att födelsevikten var 1029 gram, och Magnus kläckte den klassiska repliken "ett kilo, jamen det är ju som en bra harr i alla fall!". Sen fick han följa med vår nyfödda lilla stjärna upp till Barn 4, medan jag låg kvar på förlossningen och kämpade med att få ut moderkakan - något som visade sig vara mycket svårare än att få ut barnet. Efter akupunktur och inhalation av lustgas lossnade den till slut. Det var då man märkte att lustgasen inte hade varit påkopplad i masken under förlossningen, jag hade i princip bara andats vanlig luft i den - undra på att jag tyckte att den var verkningslös!

Magnus kom ner med ett foto, så att jag fick se henne för första gången. På just det fotot är hon lik Mattias, det har hon aldrig varit sen dess! Jag tyckte att hon såg ut att vara precis lika stor som vilken beibis som helst, för när ögat saknar referenspunkter så bedömer man storlek efter vad man förväntar sig. Sen såg jag sköterskans handflata på bilden, Vilmas huvud var inte mycket bredare än sköterskans handled!

Vid 4-tiden på natten fick äntligen jag också komma upp till Barn 4 och titta på underverket. Då var hon nerbäddad i kuvösen och jag insåg hur liten hon var. Mörkröd och lite hårig, jag inte var hon egentligen vacker. Men man tyckte ju ändå att man aldrig hade sett ett vackrare barn!

27 januari 1999

Denna dag, för exakt tio år sedan, var en onsdag och började som en alldeles vanlig arbetsdag för mig. Jag klev upp och gick till bussen som skulle ta mig in till Telia där jag jobbade på den tiden. Luften stod alldeles stilla, jag förstod att det måste vara väldigt, väldigt kallt. När jag kom fram till stan visade den digitala termometern på Telias vägg på -30,0° och jag tänkte att det var länge sen jag varit med om sån kyla. Tänkte på hur varmt och gott barnet i min mage hade det och att det förhoppningsvis skulle vara varmare och skönare ute när h*n skulle titta ut i slutet av april.

Jag jobbade någon timme, framåt 9-tiden kändes det plötsligt som om jag kissat på mig lite. Gick på toaletten och tänkte att "det här måste vara fostervatten!". Blev märkligt nog inte särskilt orolig, hade för mig att jag läst att man kunde läcka fostervatten i flera månader i slutet av graviditeten, vilket naturligtvis inte stämmer. Ringde förlossningen, som på den tiden fanns i Boden som närmast, och de sa att jag måste komma in, men att jag kunde ta det lugnt. Ringde Magnus, som var sjukskriven med brutet revben (pulkbackeolycka). Att han var ute och promenerade utan mobiltelefonen måste ha varit mer eller mindre unikt, men just så var det. Inget svar. Fick tag på mamma och pappa, som dessutom lyckligtvis var inne i stan, och de hämtade upp mig. Jag la mig i baksätet, kände att det forsade mer och mer fostervatten och jag minns faktiskt inte vad jag tänkte. När vi kom fram till Boden hade jag fått tag på Magnus och han var framme på förlossningen ungefär samtidigt som vi.

Jag fick Bricanylsprutor för att stoppa sammandragningarna och Cortisonsprutor som påskyndade barnets lungmognad. Man gjorde en viktuppskattning till dryga kilot, och det beslutades att jag skulle få åka helikopter till Umeå för att barnet skulle kunna få specialistvård direkt från födseln. Kl 15 skulle helikoptern avgå, Magnus fick veta att han inte skulle få plats eftersom läkare och barnmorska skulle finnas i helikoptern, så han blev tvungen att åka hem och hämta Mattias på dagis, packa hans grejor och åka till Ewa med honom och sen sätta sig och köra de 26 milen till Umeå. Kylan hade nu krupit ner mot -37° och vi höll tummarna för att bilen skulle orka hela vägen.
Jag kunde ju inte ha mobilen på, så Magnus fick vara helt ovetande om mitt och barnets tillstånd hela tiden. Någonstans runt Vännäs mötte han en motorcykel med sidovagn och var en stund övertygad om att han hallucinerade.

Själv hade jag stängt av på något sätt. Jag, som annars brukar kunna oroa mig för det mesta, njöt på något märkligt sätt av att få åka helikopter inbäddad i en enorm värmeisolerande sovsäck och när helikptern landat på Universitetssjukhusets tak och jag rullades vidare genom kulvertar så tänkte jag bara "wow, precis som Cityakuten".

Resten av eftermiddagen gick åt till provtagningar, ny viktskattning som utlovade runt 1,2 kg, och information. Planen var att jag skulle ligga så stilla som det alls var möjligt, för att förlossningen om möjligt skulle kunna fördröjas upp till fyra veckor. Längre än så var inte försvarbart med tanke på infektionsrisken när fosterhinnorna inte var intakta. Jag skulle få kliva upp för att duscha och gå på toaletten, men inget mer, och vi fick ett rum på förlossningen. Nu började det gå upp för mig att barnet kanske faktiskt skulle födas, och utgången inte var sådär självklar. Jag såg framför mig alla möjliga funktionshinder och skador den lill* skulle drabbas av och funderade på om h*n skulle kunna gå i vanlig skola. Just då kändes allt ganska nattsvart. Någon gång under detta dygn var jag på studiebesök på Barn 4, där vi skulle hamna om barnet trots allt ville komma ut, men det minns jag öht inte. Vid det här laget började det mesta flyta ihop som ett töcken.

Forts följer.

Märkliga hus...

Jag älskar husvisningar och huskataloger och kan ägna timmar åt att granska och fundera omkring planlösningar, trots att vi inte har minsta tanke på att bygga eget just nu. Både jag och Magnus tycker det är lite kul med en modernare stil på husen, men ju fler såna hus jag granskar planlösningarna på, ju mer skeptisk blir jag. Har ännu inte hittat något sånt med en planlösning som ser ut att fungera i praktiken för en barnfamilj.

Alla jag hittills sett har lagt alla resurser på ett nästan resturangutrustat kök med öppen planlösning till ett vardagsrum med högt i tak och jättefönster. Och det är snyggt och läckert, men det blir fel när det sker på bekostnad av förråds- och ekonomiutrymmen. För i min värld så är rejäla och praktiska såna utrymmen en förutsättning för att man ska kunna hålla "umgängesytorna" sådär undanplockade och minimalistiska som de är avsedda att vara.

Förra hösten var vi på husvisning hos Myresjöhus och möttes av ett skitläckert hus med två fullstora vardagsrum - men nästan inget utrymme att hänga av sig kläder på i hallen! Pytteliten tvättstuga, ingen klädkammare och nästan inga garderober - i ett hus med tre-fyra sovrum.

Nu har jag hittat några ännu värre planlösningar. Vittjärvshusen "Ärenpris" och Norna.

Ju mer jag tittar på Ärenpris, ju mer undrar jag över hur arkitekten har tänkt. Hur möblerar man vardagsrummet så att det går att se TV utan att få en massa reflexer från jättefönstren? Varför en lång trist korridor genom hela huset? Tre toaletter i ett hus med bara två sovrum men en ynkligt liten tvättstuga. Är det bara jag som vill ha utrymme för att stå och vika tvätt, kanske t o m stryka och mangla?

"Norna" lanseras som "Funkishuset för den stora familjen" - och saknar tvättstuga helt! Visst, man klarar sig med en tvättpelare i badrummet om man måste, men om jag skulle lägga såpass mycket pengar på mitt boende (har inte kollat prislappen exakt, men jag gissar att det inte är billigt precis) så nog sjutton vill jag ha en ordentlig tvättstuga!

Just Vittjärvshus har flera modeller under "Klassiska hus" som ser ut att fungera betydligt bättre i vardagen, men det verkar vara svårt att kombinera modern utsida med praktisk insida! Jag byter gärna lite vardagsrumsyta mot en eller två rejäla klädkammare, en välutrustad tvättstuga och en städskrubb!

Yo! Brorsan har lärt Lia...

...några kaxiga poser.

Någon som kan gissa vad det här är!

Äh, jag har inga fina priser att dela ut, så jag kan lika gärna berätta att det är en Rollo-kola med en tand i. Lyckligtvis är det Vilmas, hade kunnat bli dyrt om det hade varit Magnus eller min!

Jag tror faktiskt det var hennes sista mjölktand nu, det känns i alla fall som om hon tappat minst hundra vid det här laget!

Stolpe in! Eller vad man ska säga...

Det visade sig att Hemavan-resan avgår först på söndag, så vi hinner med Pistvakt också! :-) Det är väl inte helt optimalt, eftersom showen är på kvällstid och resan avgår ganska tidigt nästa morgon, men det kan inte hjälpas! Är Pistvakt i stan så är de, och då ska Vilma få vara där. Hon har ju sådär 40 mil på sig att sova i bilen.

Lycka - och besvikelse!

Vilma har i nästan hela sitt liv varit en stor fan av "Pistvakt". Vi har haft alla avsnitt på DVD, och hon har kunnat nästan alla repliker utantill. När hon hört t ex "Smoke on the water" på radion så har hon sagt "det är ju Snörök på fjälle, men med nån annan text". I somras uppträdde de i Piteå, men det var i anslutning till någon slags festival, inte PDOL utan något annat, men det kostade närmare femhundringen per person att komma in, ingen barnrabatt men däremot en massa öltält som gjorde att det inte kändes kul att ta dit henne. Besvikelsen var stor, men vi bestämde oss för att inte gå. Ibland annonseras det i lokaltidningarna att de uppträder i Stockholm, och varje gång har Vilma blivit lika ivrig - och lika besviken.

Denna morgon, så upptäckte hon en stor annons som berättade för oss att Pistvakt-gänget kommer till Boden den 28 mars! Ivrigt klippte hon ut den och placerade den på kylskåpsdörren och började längta - tills glädjedödarmamma kom på att det hela sammanfaller med Vilmas, Mattes och Magnus skidresa till Hemavan. Det verkar inte vara meningen att Vilma ska få se Pistvakt live! :-(

Och den här fina...

...fick jag av Nini! Tack!

Ajajajaj....

Såhär i slutet av andra veckan på dagis är smekmånaden slut och Lias kind hamnade mellan tänderna på någon av dagiskompisarna! Ajaj!

När jag kom hem från jobbet så utspelade sig en repris från förra året... 17.25 satt vi och åt middag när Matte plötsligt frågar "Ska Lia följa med ikväll?" "Öööööh, följa med på vad?!" frågade jag och Magnus och såg ut som fågelholkar i ansiktet. "Jamen vi har ju föräldraredovisning klockan sex, det har jag väl sagt". Ja... Inte så någon av oss har hört det i alla fall! Jag och Lia åt snabbt färdigt, klädde oss och knallade iväg. Det var förståss svårt att höra så mycket av redovisningen, jag och Lia drog oss tillbaka bakom en glasdörr, för hennes ständiga små Indiantjut upplevs kanske inte som helt charmiga av de föräldrar som faktiskt ville höra vad deras barn sa. Först var det en pjäs där Matte var mördaren! Den missade jag tyvärr det mesta av, men sen lyckades jag faktiskt höra när han förklarade tarmystemets funktion, ändtarmen och dess tömningsmekanism. Just ett trevligt ämne ;-) Han redovisar utan att humma, fnissa och se ut som om han hellre ville vara i Timbuktu som många killar i hans ålder gör, det tycker jag är kul.

Till sist var det dansuppvisning, två danser, och de var riktigt duktiga allihop! Lia applåderade hjärtligt.

Idag gick det bättre!

Nu sover Lia på dagis, och Magnus sitter hemma och känner sig övergiven! ;-) Vad konstigt det känns när barnen gör saker utan oss för första gången... Vi har ju hela tiden varit vana vid att Matte varit hos sin mamma varannan helg, så det har aldrig känts så dramatiskt när han har varit borta, och Vilma har ju börjat göra sina utflykter till Linda och fått följa med till Wilma L:s släktingar. Men Lia, hon var ju nyss vår lilla beibis som var helt beroende av oss för sin existens, och nu har hon också börjat ta sina första steg på annan mark än hemma.
Läskigt! ;-)

På stan med båda tjejerna!

Vilma skulle på återbesök med anledning av vaccinationsstudien hon deltagit i, och Magnus och Matte skulle hämta ut Mattes snowboard som han fått helt ny efter en reklamation av den gamla :-) Vilma var bokad 18.30, så jag hann först nästan ångra att jag tog på mig att låta Lia följa med oss på stan i två timmar, men det gick alldeles strålande bra! Lia var väldigt samarbetsvillig och satt i vagnen utan att protestera, t o m på "smågrejaffärer" som Lagerhaus och Solgården... Lite shopping blev det, två par jeans och ett hett åtrått nitbälte åt Vilma. Och så fika förståss! Vi passade på att fika en sista gång på Olssons konditori innan de flyttar till ny lokal. Lite vemodigt var det allt, jag har svårt att tänka mig att det ska kunna bli samma atmosfär mitt i en affärsgalleria sådär.

På KvartersAkuten fick vi vänta en stund mellan blodprovet och att vi fick träffa läkaren, och där kan jag säga att Lia härjade... Att hon sprang som en vettvilling i korridoren trots att jag inte tog av henne overall och luddor var väl en sak, men hon gjorde dessutom slumpvisa attacker mot lecakulorna i väntrummets blomkrukor och det var inte lika kul. Det var skönt när vi äntligen blev klara och fick komma ut i friheten igen. På bussen hem träffade vi Ingrid Winbo, den läkare som ställde Theas diagnos och tog hand om henne de första dagarna innan hon åkte hem till Falkenberg (snacka om långpendling!). Hon jobbade då två veckor i taget och var ledig två veckor i taget, så när hon kom tillbaka var allt redan över och Thea hade lämnat oss. Nu blev hon jätteglad över att få träffa Lia precis innan hon arbetat sitt sista skift på Sunderby sjukhus som hon ska lämna för jobb närmare hemmet!

Nä! Sova på dagis ville inte Lia!

Kunde nog tänka mig det, hon är oftast ingen lek att få att somna, vare sig på dagen eller kvällen. Men jag minns att Vilma också var minst sagt motsträvig på sin tid, och att jag tappade hakan totalt när dagisfröken "Anne-Mi" första gången berättade att hon sovit middag på dagis. "Anne-Mi" flinade och undrade om jag trodde att de använt trollspö och jag att jag tänkte "nä, men kanske klorofom". Dagispersonalen är ju proffs, och jag tror säkert att det kommer att funka förr eller senare.

I söndags, när vi var bortbjudna på eftermiddagen, så försökte jag stoppa Lia i vagnen tidigt och promenera henne till sömns, men jag hann misströsta rejält innan hon till slut motvilligt slocknade. För att få henne att ligga ner i vagnen fick vi balansera den på bakhjulen allt som bara gick, hon kämpade hårt för att hålla sig sittande trots att ryggstödet var nedfällt i liggläge. Men hursomhelst så var hon glad som en lärka hos Eva och Brage, och gick inte lös alltför hårt på deras omfattande glas- och porslinssamlingar! :-)

Lite moloken Vilmis...

I fredags kom Vilmisen hem från Felicia och hade något som såg ut som myggbett i hela ansiktet, och så kliade det i ögonen. Felicias katt hade gosat i Vilmas ansikte och då fick hon utslag. Hon har nämnt någon gång tidigare att det kliat i ögonen när hon hälsat på hos kompisen Lindas mamma som har katter, men vi har inte riktigt vetat om det berott på katterna eller inte, men nu får vi nog helt enkelt tro på att det är så att hon inte riktigt tål katter. Lite ledsen blev hon, för hon tycker om katter (till skillnad från mig som inte är någon större kattfantast). Men hon verkar inte jätteallergisk i alla fall och det är ju skönt om hon slipper reagera på andrahandskontakt, kompisar som har katthår i kläder t ex. Och hund verkar gå hur bra som helst, hon har varit mycket hos grannarna och lekt och myst med deras cocker Obbe hela hösten och det verkar hon inte alls känna av.

Helgen bara rinner iväg...

...nu är det redan söndagsmorgon innan man ens hann blinka! Igår var Vilma på bio med sina dopfaddrar och deras dotter och Magnus åkte slalom som en besatt. Jag ringde mormor och bad henne jaga Lia så att jag fick en chans att städa lite, det är inte det lättaste att annars. Hon är snabb som en iller, hinner överallt och har inget förstånd ännu! På kvällen åt vi tjejer middag med Helena O, medan Stefan och Peter la beslag på Magnus för en fotbollsmiddag som drog ut till "missinassen".

Idag ska jag försöka få Lia att sova middag tidigt, får se hur det går... Jag och tjejerna är bjudna till mammas och pappas ungdomsvänner Eva och Brage, som levt hela sitt vuxna liv i Östergötska Vadstena, men som nu på äldre dagar flyttat hem till Boden. Eva har en enorm änglasamling, som visats i tidningar som Året Runt, och nu ville hon visa den för Vilma och Lia. Båda tjejerna har fått vackra, knypplade Vadstenaspetsar i dopgåvor av Eva och Brage, men aldrig träffat dem förut. Jag och mina föräldrar hälsade på i Vadstena under en bilsemester 1978, och det är en stad jag gärna skulle besöka igen! Jag minns att vi besökte klostret och vandrade i medeltida stadsdelar där man kunde se ett hus med uthängande "hål" som alltså var toalett där husägaren bajsade och kissade rätt ut på trottoaren. Ja, kanske inte den nuvarande husägaren då... ;-)

Men hursomhelst, det är nog TUR att vi är flera vuxna som kan hålla reda på lillasysteryster i närheten av en änglasamling...

Brorsor alltså...

Matte ligger inte bra till. Johan Palm hade fått skägg och mustasch när Vilma kom hem från Kiruna... Tjutet när hon upptäckte det var inte att leka med, som tur var den skyldige inte hemma just då, så hon han lugna ner sig lite innan hon fick tag på honom - och det var nog tur det!

Shoppat själv också! :-))

Hittat stövlar på skorea, och det hör inte till vanligheterna! Det brukar bara finnas skor i storlek 39-41 kvar. Ibland har jag köpt för stora skor mot bättre vetande bara för att de varit billiga, men det brukar i allmänhet sluta med att sulan går av på mitten eftersom de viks för mycket under mina korta fossingar.

Under hela hösten har jag suckat när jag öppnat min garderob... Har inte hunnit bygga upp den efter att ha varit gravid eller föräldraledig i princip sen början av 2005. Ebba von Sydow skulle gråta blod om hon kikat in. Eftersom Magnus varit föräldraledig så har ju klädbudgeten varit lite sådär, men nu fick jag julklappspengar och gav mig glad i hågen ut på stan för att shoppa efter julledigheten. Men... Och detta är ett fenomen som upprepats så många gånger i mitt liv att jag borde ha lärt mig... Efter julen är det rea som gäller, och eftersom jag har en mainstream smak och så vanlig storlek, så finns det inte mycket vettigt kvar att köpa för min del. Jag måste alltså vänta ut reorna och hoppas på vårkläderna, men då brukar jag oftast ha hunnit shoppa upp julklappspengarna på annat. Dessutom verkar "Korall" vara den stora färgen i vår... Jag minns när "Korall" var årets färg förra gången, då tillsammans med turkos vilket blev min räddning. Året var 1986 och jag såg inte klok ut i korallfärgat ens då. Tror inte det ändrat sig till det bättre om man säger så... Men nu har jag köpt jeans och stövlar i alla fall, så det känns som om jag snart har en vettig stomme i garderoben! :-))

Att vakta sin tunga...

Lia har bajsat över typ hela huset idag... Fick ett trött samtal från hennes far när jag satt här på jobbet, där han berättade att hon efter att inte ha bajsat på ett par dagar klämt ut en golfboll och att han då trodde att hon var klar och aningslöst lät henne vara utan blöja. Gick upp på övervåningen och satte sig vid datorn och lät Lia springa utan blöja tillsammans med Vilma, tills Vilma med lätt panik i rösten hojtade att Lia bajsat "överallt". Sanering vidtog, varefter Lia snabb som en iller satte igång med sin favoritsysselsättning "fylla toastolen med tvättlappar" och Magnus rusade efter, för att upptäcka att blöjan var full igen, nu med ett rätt så mycket lösare innehåll.

"Jävlar" utbrast han, och genast kom ekot, klockrent "jäv-lar". Som tur är kommer hon inte ihåg de ord hon provar, hon ekar bara.

Matte har ont i hälen, han har landat fel med snowboarden, men jourcentralen trodde inte att något var brutet eftersom han fick ont först efter några dagar. De trodde mer på inflammation, t ex hälsporre. Ont har han i alla fall, haltar ordentligt! :-(

Rapport från pappsen...

Första dagen på dagisinskolningen gick jättebra! :-)

Både mormor och Vilma fyndar!

Lagom tills Lia ska börja dagis (första dagen på inskolningen idag!) fick hon en ny overall och en ny mössa som mormor fyndat för sammanlagt 55,-
Overallen är i jättefint skick som de nästan alltid är efter såna här små som mest bara åker vagn, och den gick alltså loss på facila 40 kr! Mössan kostade 15,-!

Vilma kom hemskuttande igår, och hade shoppat i Kiruna. Ett par skor hade hon köpt sig, i Peter Pan-modell, nästan såna som var jätteinne när jag gick i åttan för tusen år sen... Minns att jag var avundsjuk på min kompis Cattis svarta mocka-Peter Pan med tunn guldkant upptill! Men oj vad det plötsligt kändes som att hon blivit stor när hon går och handlar skor själv sådär! Visserligen på rea för 69,- men ändå... Dessutom hade hon fått en massa utsorterade parfymer, läppglans och lite annat smått och gott av Wilma L:s farmor som tydligen är chef för Domus i Kiruna. Så nu doftar hon Cleo också! ;-)

Mjölkreklam...

Lia och hennes far delar uppfattningen att mjölk är som allra godast om man får dricka direkt ur förpackningen. Och när det bara är sista slurken kvar så kan man ju få göra det om man har tur! :-)

Mormor fyndar på Myrorna!

Det är tur att man har en mormor som har tid och ork att hålla koll på vad som finns på Myrorna och Röda korset. Nu fyndade hon en helt enkelt skitläcker och helt oanvänd kappa till Vilma, som fick henne att se ut som värsta rockstjärnan! 130,-! Lia fick också en massa fina plagg förståss. Åt Matte är det svårare att hitta något, misstänker att killar i hans ålder ofta sliter ut sina favoritplagg rätt grundligt.

Vilma ska på äventyr :)

Ut i stora vida världen... Eller åtminstone till Kiruna! För några dagar sen kom hon hem med andan i halsen och frågade om hon fick följa Wilma L och hennes mamma och lillasyster på en riktig tjejsemester till Wilma Ls mammas kompis. Sen har Vilma packat och packat om. Och packat om några gånger till! Nu sitter hon och studsar i soffan och kvider att det pirrar i magen! De har fått ta ledigt från skolan imorgon och ska åka iväg med Kiruna-tåget kl 11, och det är STORT! Jättespännande! Tre timmars tågresa är nog helt lagomt för att de inte ska tröttna alltför mycket, och sen ska de få "göra stan" själva.

Matte är lika lycklig han... En hel helg utan stor-lillasyster! :-))

Idag är vi trötta!!!

Våra skolbarn hade minst sagt myror i kroppen igårkväll. Vilma gick självmant och la sig tidigt, men kom ner igen sådär hundratjugoåtta gånger och berättade att hon inte kunde sova. Matte bad mig väcka honom tidigt och tvinga upp honom hur mycket han än skulle protestera. Det gick ganska bra att få liv i honom, fast han berättade att han legat i flera timmar och inte kunnat somna.

Vilma ville egentligen också bli väckt tidigt, för hon ville att jag skulle fläta henne innan jag åkte till jobbet, men när hon kom ner för sådär hundratjugosjunde gången så bestämde vi oss för att strunta i det...

Lia somnade redan vid 21-tiden, kors i taket! Men hann vakna ett par gånger innan vi gick och la oss, och sen vaknade hon vid 01.30 och hade myror i kroppen hon också... Vi somnade om vid 4-tiden... Hon skulle ligga som ett plåster mot mig, det var som om hon inte kunde komma tillräckligt nära. Vet inte riktigt vad det berodde på, hennes hosta har visserligen blivit värre, men hon har inte feber och verkar inte direkt sjuk annars.

Barnen Blom går till sängs

"Barnen Blom går till sängs", det låter som en fin titel på en liten pekbok typ "Totte bakar". Skulle kunna gå såhär.

Lilla Lia sover gott sedan länge när pappa ropar till Vilma och Mattias att det är dags att gå och lägga sig. "Åh ja pappa, det ska bli skönt" svarar Vilma glatt och Mattias fortsätter med "ja vad bra, då är jag pigg och utvilad i morgon bitti!".
Båda barnen går raskt till sina tandborstar och borstar tänderna noggrant. Sen ropar de "Godnatt!" och kryper ner i sina prydligt bäddade sängar i sina rum som de städat i god tid innan det blev dags att gå och lägga sig.

Åter till verkligheten... Far eller mor i huset ropar att det är dags att gå och lägga sig, det är väl ungefär det enda som stämmer. Om Vilma sitter vid datorn så ropar hon "jaaa" och sen kryper hon ihop och är så tyst som möjligt och hoppas att vi ska glömma bort henne. Matte frågar "varför det?" lika förvånat varje gång vi sagt att det börjar bli dags att gå och lägga sig. Nästa steg är att Vilma kommer på att hon absolut måste duscha/leta veckobrev/packa någon väska etc. När hon duschat har hon i allmänhet kommit på att hon är vrålhungrig, och det är ju svårt att neka henne att äta. En smörgås kan man bre mycket, mycket långsamt, för att inte tala om hur långsamt man kan äta upp den.

I förrgår kväll (måndag alltså) ville vi få ungarna i säng i någorlunda tid för att börja vrida dygnet rätt tills de ska börja skolan igen. Så fort vi ropat kom Vilma givetvis på att hon absolut måste packa för att åka till Kiruna med Wilma L. På fredag alltså! Diverse frågor måste naturligtvis också få svar under tiden, Vilma har utvecklat detta till en skön konst.

När vi till slut hade baxat, dragit, föst osv både Matte och Vilma till det läge att de inte kunde hitta på något mer, så gav jag Matte en ny tandborste som jag köpt när jag var och handlat. "Men håll honom inte uppe ännu längre!!!" säger Magnus då frustrerat. "Vadå, jag gav honom ju bara en ny tandborste, det tar väl ingen tid?" sa jag förvånat. "Jamen titta nu då?" säger Magnus, och då ser jag Mattias stå och noggrant (och mycket långsamt) läsa vartenda ord på förpackningen till tandborsten! Jag hoppas det var intressant... Han fick det säkert att ta ett par minuter i alla fall ;-)

Lia klätterfia!a

Just nu har vi alltsomoftast alla stolar i hela huset liggande på golvet, bara för att vi inte orkar lyfta ner Lia från högre höjder en endaste gång till. Så fort man lyft ner henne så är hon uppe igen, helst så högt som möjligt! Själva är vi lite härdade vid det här laget och ingriper först när det ser direkt livshotande ut, men mormor har kronisk skrämselhicka när hon är hos oss. Helst vill ju Lia stå på sin höga IKEA-pall vid diskbänken och leka med alla roliga saxar och förskärare som man kan hitta om man har tur, men då är hennes föräldrar särskilt kinkiga och lyfter ner henne precis innan hon nått det där roliga som hon fått ögonen på.

En rejäl klunk diskvatten hann hon i alla fall få i sig igårkväll, men lyckligtvis var det bara från en gryta som fyllts med vatten i väntan på diskning, och innehållet hade varit en nytillverkad köttgryta. Hade Lia hunnit fram lite tidigare när jag höll på att skölja kärl som innehållit överblivna julrester hade hon kunnat odla intressanta bakteriekulturer i magen, men nu fick hon hålla tillgodo med det som fanns. Hon tog en stor bägare och fyllde med härligt ljummet och flottigt vatten och drack begärligt tills mamma hastigt avbröt det hela.

Peter och B-M hade också en spännande diskho. Undrar om det är någon som ser vad jag gör?

Vilma dekorerar igen!

Vilma bad mig köpa häftmassa när jag åkte och handlade, och när jag kom hem tog kretiviteten nya dimensioner. Hela hennes dörr fick ny klädsel! Påminnner mig om något... Kan det vara Noice-väggen jag hade i mitt flickrum när åttiotalet var nytt ;-) Noterar att EMD fått en ny medlem som ser väldigt bekant ut, förutom håret på bröstet då.

Nyårsdag...

Och en improviserad middag på nyårsresterna hos Ruutharna! Trevligt och gott. Lia passade på att ta sig en slurk ur Obbes vattenskål, så fräscht så... Å andra sidan kom jag på henne med att stå och suga på disktrasan under julen och det överlevde hon :-/

Och det var åtminstone nytt vatten i skålen. Lia kände sig väl inbjuden när B-M fyllde den åt Obbe.

Den rättmätige ägaren av vattenskålen. Familjen Ruuths förste fördiskare.

Så var det nytt år!

Magnus undervisar barnen i busvisslandets ädla konst. Eller också tänker han bita någon...;-)

Jeppe var jätteduktig på att hjälpa Lia med allt möjligt.

Johanna bara äääääälskar när det smäller, och pangar och gnisslar!

Matte o Linus

B-M försöker se ut som Martha Stewart!

Barnen Blom tittar på fyrverkerier

Vi firade ut det gamla året med familjerna Ruuth och Karlsson. Med viss tacksamhet konstaterade vi att vi fick fira ytterligare en nyårsafton med våra äldsta inom synhåll, Johanna som fyllt femton och Matte som fyller femton till våren. Finns nog många i deras ålder och yngre än så som får bli hämtade på olika tillnyktringsenheter och liknande :-/

Jag och B-M gjorde inbakad oxfilé med potatisklyftor och Madeirasås hemma hos Ruutharna och Magnus, Peter och Stefan utfodrade barnen hemma hos oss. När de sen kom över till oss så sammanfattade Magnus läget såhär: "Lia fick tag på en bit 85%-ig choklad så hon har duschat och jag har bytt skjorta". När Peter hade fått se henne hade han tänkt "men Guuuud, vad har hänt med barnet!!!" innan han insåg vad hon haft för sig.

Stefan fixade vårrullar som var supergoda till förrätt. Kan han helt klart få göra om! :-)) Men tidsschemat sprack å det grövsta, vi åt nog huvudrätten vid 21.30... Lia, som sovit till 10 på morgonen och sovit middag mellan 15-17 höll igång hela kvällen och var med och tittade på fyrverkerierna vid tolvslaget. Först tyckte hon att det var lite läskigt när det fräste överallt i luften, men då kom storebror och storasyster springande från varsitt håll och tröstade, och sen gick det bra. Hon ville inte riktigt gå in när det slutade...

Desserten, Pollykaka, blev rätt intressant. Mer god än vacker om man säger så... Oxfiléfyllningen som innehöll leverpastej föll inte riktigt mig och B-M i smaken, men den gick ju att skrapa bort och nu har vi i alla fall testat receptet och kanske gör vi om det någon gång med ädelostfyllning istället.