Varje gång jag är i stan med barnvagn så tänker jag på alla människor som sitter i rullstol! För mig handlar det om en begränsad tid innan Lia obekymrat knallar omkring själv, och dessutom har jag till skillnad från alla rullstolsburna möjlighet att när det behövs ta tag i vagnen och lyfta den över hindren. Jag kan också få upp dörrar och lirka igenom vagnen, det kan inte heller den som sitter i rullstol. Idag var det största irritationsmomentet att hissarna i Shopping stod stilla. Direkt vi kom in från Storgatan så såg jag en lapp på dörren till första hissen att den var ur funktion. Jag sa till Magnus och Vilma att de kunde ta rulltrappan ner så skulle jag gå och ta den andra hissen i andra änden av huset. När jag tryckte på knappen till den så hände ingenting. Jag väntade och väntade, men tvingades ge upp. Försökte ringa Magnus för att be honom komma upp och hjälpa mig med vagnen i rulltrappan, men han hade naturligtvis lämnat mobilen hemma. Stod länge och tvekade, bestämde mig till sist för att ta Lia under armen och åka ner och lämna av henne och så hämta vagnen själv, men just då dök en gammal klasskompis upp till min undsättning! :)
Hade hissen jag tänkt ta fungerat så hade jag hamnat på Scorette, en halvtrappa längre ner än HM dit jag tänkt mig, men där kan man i alla fall ta sig upp med vagnen med hjälp av skenor i trappan. OM man har en enkelvagn vill säga! Alla med syskonvagnar på bredden kan glömma det alternativet. Hissen i parkeringshuset bakom Smedjan är för övrigt helt vedervärdig! Men det beror i alla fall inte på att det är klantigt planerat, utan på att folk inte drar sig för att spotta, pinka och kleta tuggummin i den... Bläh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar