Vilma filmar

Igår testade Vilma vår nya kamera som man kan filma med. Hon började med att tvinga skådespelerskan att lära sig sin enda replik riktigt klockrent och regisserade sedan scenen med stor inlevelse. Man kan se hur skådespelerskan blivit instruerad att vara tyst tills regissör-Vilma sagt sin inledande replik... Regissören var mycket nöjd med resultatet, men var ändå en aning sur när hon berättade om det hela i efterhand. "Och när vi sen var klara, vad tror du ungen säger? - Johan Palm suger! Men då fick hon inte vara i mitt rum sen!"



Jag tror minsann att storebror också varit framme och tränat repliker... ;-)

Snabbare än blixten...

Det här konstverket måste ha blivit till på en millisekund! Lia rusade efter mormor när hon skulle åka hem, och eftersom Wilma L snabbt och rådigt låste dörren så blev Lia uppenbarligen sur och skyndade sig att dekorera dörren med pennan som hon så lägligt höll i handen. Lyckligtvis är det whiteboardpenna, så det mesta gick bort med Vim och en scotch-brite! :-)

Grannen Sanna tittade och konstaterade med hela sin treåriga livsvisdom "men Lia, det där är dumheter!". Och det hade hon ju så rätt i!

Sådär, genast bättre! :-)

Det funkade faktiskt ganska bra med svart, jag vet inte om vi målar den eller om den får fortsätta vara svart. Kanske betsar vi övriga trädetaljer också svarta istället. En sittdyna kanske den får i alla fall.

Många skor gick in, och de som blev kvar ryms bakom draperiet.

Nästa hemmaprojekt...

...är akut! Problemet är förvisso inte nytt, men nu står vi inte ut med det längre. En bild säger nog allt, jag tror inte jag behöver beskriva det i detalj...

Vi har grunnat länge, så länge att vi hunnit bli en skoägare till i familjen och den skoägaren är dessutom en obotlig skotjuv som älskar att prova och bära omkring på både sina egna och andras skor. Alla som sett Emil-filmen där Emil provar galoscher på en större sammankomst förstår precis vad det hela handlar om.

Alla skoställ i handeln är alldeles för ynkligt små, det är ingen större idé att kunna rada upp sex par skor, det är en droppe i havet även om vi blir duktigare på att plocka undan skor som inte används för säsongen. Ett skoskåp får inte plats. Så nu är senaste budet TV-bänken "Leksvik" från IKEA. Den sträcker sig från vägg till vägg och tål att man sitter på det. Och den borde svälja tillräckligt många skor. Jag tänkte att vi målar den vit och gör en sits som kläs i något lämpligt material. Det borde väl fungera?

Det här...

...vore nåt för Lia!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3220388.ab

Hemmaprojekt

Nu när det blev lite höstligt fick Magnus tid att ta sig an sovrummet. För några år sen målade vi fondväggen i guld, och det blev liksom inte alls lika bra i praktiken som i teorin. Innan dess hade vi en grön färg som var jättefin, men vi fick för oss att testa med guldfärg ett tag och den metalliska lystern underströk varenda ojämnhet på väggen. Plötsligt syntes det t ex jättebra att det suttit en bård mitt på väggen tidigare... Under den gröna färgen syntes det inte alls.

Magnus har länge tjatat om att få klä väggen i vitmålad råspont, och nu blev det så. Brädorna är på plats, det är bara det att nu luktar det så underbart gott av färskt trä i sovrummet att vi inte haft hjärta att måla väggen!

I den lilla gluggen där det suttit en bjälke skymtar man en ruskig tidigare tapet. Mörkblå, med prästkragebård och så lejongul tapet ovanför bården. Brrr! Och jag kan inte ens skylla på "tidigare ägare" Jag hade valt den själv. Bilden är hårt beskuren eftersom det stod en handy-man i bara kalsonger och snickrade. Och det här är en anständig blogg! ;-)

Dagen till ära...

Igår var vi på 80-årskalas! Min farbror, Runo, var jubilaren och efter jobbet åkte vi hem till honom och Marianne och åt smörgåstårta så det sprutade genom öronen! Och vanlig tårta också, Vilma och Lia höll sig mest till den för säkerhetsskull (de vet inte vad de missar...).
Ny kamera har vi också! Vår gamla automatkamera gav upp för ett tag sedan, efter omild behandlig från tre stycken barn, och den stora kameran kan man ju inte dra med sig överallt. Så igår köpte vi en liten billig "blogg-kamera" och den verkar ta helt OK bilder!

Till jubilarens ära iklädde sig Magnus supporterprylar från jubilarens favoritlag. Det händer inte varje dag, så detta är en unik bild som vi ska vårda ömt, rama in och sätta upp på väggen - inte minst till glädje för jubilarens bror som delar samma favoritlag.

Min pellefant!

Den här elefanten hittade jag på IKEA i Kungens Kurva när jag var nere och hälsade på min kompis Catti hösten 1988... Men den fick stanna på IKEA, för jag kunde ju inte börja dra med mig den hem när jag flygliftade. På den tiden hade vi ju närmaste IKEA i Sundsvall, så det var alltid ett litet projekt när man skulle handla något där. På alla roliga saker man såg i katalogen stod det också alltid retfullt "ej för katalogorder"

Nå, hursomhelst. En månad efter att jag kom hem så var faster Ellen, som då måste ha varit 87 år gammal (!) och hälsade på sin brorson Åke och hans fru Waileth, och jag fick i uppdrag att hämta henne på busstationen i Luleå när hon kom hem. Ytterligare några dagar senare fyllde jag 20 år, och när jag packade upp presenten så hittade jag min elefant! Mamma hade bett faster Ellen att köpa med sig den från IKEA i Sundsvall, och jag hade alltså själv hjälpt till att bära in min present i bilen.

Sen stod elefanten i hallen i min dåvarande lägenhet, jag minns bl a att en hyfsat berusad besökare en gång låg i min hall och förde en koversation med den. Någon gång under årens lopp har den fått flytta in i förrådet, men göra mig av med den har jag inte haft hjärta till, och nu hittade Vilma den och bestämde att den minsann skulle stå framme!

Städning och rensning...

...ja det behövs ibland! Vilma satte igång på fredagskvällen och blev plötsligt så engagerad att hon ville fortsätta halva natten, vi fick avbryta henne för att vi andra ville sova! Hon ville möblera om, och eftersom städningen var ett villkor för att hon skulle få göra det så gick det plötsligt som en dans. Vi satte igång igen på lördag förmiddag, och har hunnit med ommöbleringen också. En hel del städning är fortfarande kvar, men det var i alla fall stordåd som utfördes. Tyvärr har vi inga "före-bilder", då hade ni förstått.... Imorgon får vi ta itu med dammtorkning och att flytta tavlor och vägglampor och sånt.

Ommöbleringen blev kanske inte som jag skulle ha valt att ställa möblerna, men det är ju Vilma som bor i rummet, så hon måste ju få ha dem som hon vill.

Surströmmingspremiär!

I min familj har det alltid varit nästintill jämförbart med julafton... ;-) Samtidigt är det en vemodig känsla omkring dagen, en avslutning av sommaren, skolstart, igenbomning av sommarstugan... Känns lite surt (haha) att jag blev av med min namnsdag som tidigare låg den 18/8 vilket ofta sammanföll med "surströmmingshelgen", men jag och Helena O firar som sagt ändå.

I söndags åt vi vår namnsdagsströmming i lusthuset i stugan. Eftersom vädret inte var helt på vår sida så tog vi hjälp av en värmefläkt, och då var det riktigt mysigt. Pappa hjälpte mig att öppna burken, och Lia kom springade, pekade på sin morfar och tjöt upphetsat - siiit! Siiit! Sen övergick hon till "de lukkar fiiis!" Okultiverade barn! ;-)

Imorgon har mamma och pappa sin årliga surströmmingsfest som de anordnat sedan 1976... Jag tror att alla "originaldeltagare" fortfarande är med, utom Lasse som lämnade jordelivet 1982. Har för mig att de brukar vara runt 13-14 personer vid bordet, så det blir trångt i stugan!

Varning läskigt! ;-)

Vilma och Wilma fick vara barnvakter en liten stund innan Magnus kom hem från jobbet eftersom jag skulle på basketföräldramöte. Det var inte en lång stund, men man kan lita på att Lia aldrig ser ut exakt som när man lämnar henne när Vilmorna varit i farten! :-)

Denna gång hade de stylat henne till mini-häxa, och lärt henne några läskiga trolleri-gester. Håll med om att hon ser farlig ut! ;-)

Halva familjen på rymmen...

Magnus har tagit med sig Vilma och Wilma L till Tärendö för att gå på Eldfesten.

Eldfesten

Jag tror nog att Magnus trivs ganska bra... Och jag har fått så många MMS att minnet i min telefon är fullt, tjejerna ser ut att ha roligt de också. Imorgon väntar min och Helena O:s traditionella namndsdagsmiddag med surströmming (vad gör det att vår namnsdag är flyttad sen ett tiotal år tillbaka, vi firar envist den 18/8 som vi alltid gjort).

Dagens citat

Jag gjorde minestronesoppa till middag igår, det var inte så att barnen jublade precis. Ja Lia åt iofs oväntat mycket, men de andra suckade mer eller mindre diskret. Vilma åt i slutändan ren buljong, det var vad som blev kvar efter att hon petat bort allt hon fann mindre aptitligt. Minst aptitligt finner hon morotsbitarna, och det var där hon gav en målande beskrivning av vad hon tyckte om dem "mamma, kokta morötter - det smakar som nåt pappa skulle kunna laga, eller Voldemort!"

Gillar inte mammas mat?

Blixtar och dunder...

Oj, vad det har åskat nu två kvällar i rad! Riktiga urladdningar, men konstigt nog är det fortfarande varmt efteråt.
Vilma och Wilma frågade om de fick sova i Wilmas familjs friggebod i natt, men jag gissade nog att det inte skulle bli av eftersom det dels åskat och mullrat och vi dessutom hörde något som lät som en mindre explosion i grannkvarteret. När vi åkte till jobbet i morse hade Vilma i alla fall inte kommit in till oss, men det kan ju iofs hända att de gått in till Larssons båda två.

Vilma vägrar att gå på fritids något mer innan skolan börjar, så nu får hon klara sig själv på dagarna. Det gör hon ju, det jag är mest orolig för är att hon inte ska få i sig mat. Hade nog gärna sett att hon gått till fritids några timmar mitt på dagen i alla fall, men hon tokvägrar helt enkelt.

Klubbviken

Det blev en sväng till Klubbviken idag, sista långturen för sommaren. Vi var tidigt iväg i morse och Vilma var först jättesur och ville inte alls följa med, men jag tror hon tyckte att det var ganska mysigt ändå. Vi hade köpt med oss ett par MER-flaskor, och när Vilma ville ha sin ifred för Lia så försökte hon med "äh, det är ketchup". Sen sa Lia lyckligt "sess-upp" varje gång hon tog en klunk MER. Kan bli intressant på dagis om Vilma gett henne en såpass avvikande uppfattning om vad ketchup är ;-)

Vilma snorklade och hittade en och annan liten snäcka som hon samlade i den tomma MER-flaskan.

Så tuktas en lillasyster!

Såhär roar sig familjen Blom en vanlig fredagskväll!

Matte packade ihop Vilma till ett litet prydligt paket. Kan inte säga annat än att det blev ganska tyst och skönt en stund ;-)

Blomsafari med mamma

Jag och Magnus är rätt flitiga på att promenera om kvällarna, men när det gäller val av promenadvägar är det ett område där vi inte är helt kompatibla såhär års. Just nu är det som vackrast i de trädgårdar där det bor riktigt trädgårdsintresserade männisor, så jag vill ju givetvis lägga promenadturerna så att vi passerar så många såna trädgårdar som möjligt. Det vill inte Magnus, av någon outgrundlig anledning ;-)

Igår tog jag mamma med mig istället, hon har mycket mer sinne för vackra planteringar! I år har vi inte varit till kolonilottsområdet på Hertsön, det är annars en årlig tradition, men det finns mycket vackert att se i vilket bostadsområde som helst just nu! :-) Nästa år ska jag ha lika vackert! Eller nästa... Nja, det är nog bara att inse att livet har lite för högt tempo just nu för att jag ska ha tid och ork med något så tids- och arbetskrävande, men drömma kan man ju alltid...

Bara för att jag skrev sådär...

...så kan jag lova att jag idag har fått cykla så att jag tiger... När Magnus kom hem från jobbet så skulle vi åka iväg och gratulera farfar som fyller år idag. Jag kom på att jag ville cykla in till stan, så jag satte Lia bakpå och började trampa. Mötte Magnus ute på gården och ropade åt honom att jag skulle cykla in men bad honom slänga med cykelstället till bilen så att jag kunde åka bil hem. Naturligtvis hörde han bara första halvan av den meningen... När jag äntligen kom fram till farfar insåg jag att jag skulle bli tvungen att cykla hem också.

Lia somnade bakom mig i cykelsitsen, hon hängde som en liten trasa och jag var dels rädd att hon skulle ramla ur och dels rädd att hon skulle strypas av hjälmen när hon hängde sådär som en liten ostbåge. Hon gjorde varken det ena eller det andra, men det tog en timme och en kvart att cykla in - jämfört med 55 min att cykla hem, utan henne bakpå cykeln. Den unga damen är dock rätt pigg och glad, nu såhär 22.47 på kvällen... Sova middag från 18.30-19.30 är inte helt att rekommendera!

Semestrar hemma och njuuuter...

Sista skimrande dagarna av semestern, och med facit i hand har jag haft jättefint väder hela perioden! Jag har knappt varit utanför Sunderbyns gränser (förutom till ICA Maxi på Storheden då) och det är jag helt nöjd med. Jag älskar att vara hemma på semestern! :-)
Idag har Lia och jag tagit en cykeltur till Statoil (se där, också utanför bygränsen) och det var helt underbart... Ibland är jag så tacksam över att jag kan njuta så av en så liten enkel sak som en cykeltur. Varför skulle jag behöva resa någonstans? ;-)

Jag gjorde några små omvägar på tillbakavägen, tittade på vackra planteringar och människor som såg skönt avslappnade ut. Kanske var någon av dem på gränsen till psykbryt, men det var jag lyckligt ovetande om där jag gled fram på cykeln med en nöjd Lia bakpå. Följde älven tillbaka mot byn och plötsligt kom en pust av åkerbärsdoft, så ljuvligt! Närmade mig bäcken och där stod doften av Älggräs tung och tät, det är verkligen den ultimata sommardoften för mig.

Och sen cyklade vi ner till mommo och moffa i stugan, myste på och bakade en blåbärspaj av blåbär som mommo nyss plockat. Kan en dag bli bättre? Jag tvivlar på det... :-) Vilma har fått följa med en kompis till Aronsbadet och verkar lika nöjd med sin dag. Matte är med kompisen Linus i deras stuga, så honom har vi inte sett till. Åh, jag vill inte att semestern ska ta slut!

Bröllop

Så nu är de gifta, Riika och Stefan, Vilmas kompis Wilmas föräldrar. Efter tolv år tillsammans slog de till och gifte sig i Gammelstads kyrka i lördags! Efteråt var det fest i Ängesbyns byahus, Magnus kompade allsången på festen och Matte tog tillsammans med en tjej hand om alla barnen under middagen.

Våra gäster från Kiruna skulle åka hem i samband med att vi åkte till bröllopet, men de kom inte längre än till Karlsvik så havererade bilen. Magnus åkte iväg och bogserade hem dem i sista stund innan vi blev tvugna att åka, och eftersom inga verkstäder hade öppet under helgen så är de kvar ännu. Vilma blev förståss överlycklig över att Stina var kvar när vi kom hem mitt i natten från bröllopet.

Som tack för musiken fick Magnus ett skärp, för som Riika sa "vi kan ju inte låta honom skämma ut flickorna genom att komma i Vilmas glitterskärp till skolan fler gånger!" ;-)

Luleåkalaset, en lite tveksam upplevelse för våra gäster...

Vi hade som sagt gäster från Kiruna, Stenka, Marianne och deras dotter Stina som är 8 år. Stenka och Marianne ville se Tomas Ledin och hade lovat ta med sig Stina och Vilma så att de också skulle få se konserten och dessutom åka lite karuseller. Själva är de vana vid Kiruna-festivalen som har familjeinriktning och de var lite småchockade över fylle-nivån på Luleåkalaset...

Mest hela kvällen hade de fått passa så att ingen ramlade över tjejerna, och trots det blev båda två rejält trampade av fulla vuxna. Det var nästan omöjligt att komma fram till någon av karusellerna, och när de skulle åka radiobilar var det vuxna som härjade så mycket att Stenka blev tvungen att gå upp och hämta ner Stina som är liten och lätt och flög som en vante i radiobilen när hon blev krockad av betydligt tyngre förare. På konserten var det en vuxen kvinna som försökte tränga sig framför tjejerna, men Marianne är lyckligtvis inte den som inte vågar säga ifrån. Stenka påstår att kvinnan nyktrat till flera promille av Mariannes blick ;-) Nu har hela gänget åkt tillbaka till stan för att tjejerna ska få åka de karuseller som de inte kunde åka igår. Som tur var så fick tjejerna tillåtelse av en vakt att hoppa över kravallstängslet så att de kunde sitta innanför det och se konserten, så den missade de i alla fall inte.

Det kanske är så det är tänkt, att det bara är torsdagskvällarna som är lämpliga för barnfamiljer och det kanske inte är något problem - om man bara vet om det och håller sig så långt därifrån man bara kan. Stenka och Marianne väntade sig en annan inriktning, och såhär efteråt kan jag ju tänka att vi borde ha varnat dem! Själv har jag inte varit på Kiruna-festivalen och tänkte inte på att de inte riktigt var beredda på vad som väntade dem.