Musik från vår egen ungdom har börjat dyka upp hos Mattias, men den tar hela tiden lite omvägar. Skulle vi säga "här är en bra skiva som du kan lyssna på" så skulle han knappast vara särskilt intresserad, men när samma låtar kommer någon annanstans ifrån så går det bra! :-)
För snart tre år sen var han på klassfest, och då kom han hem med andan i halsen och rapporterade "och jag har hört en så jättebra låt, den hette nåt om Holy diver ungefär" och hans ögon blev väldigt stora när Magnus snabbt plockade fram CD:n.
Sen i julas kom "Guitar Hero" in i vårt liv och hem. Igår nynnade han och Max på the Police "SOS to the world" och gjorde stora ögon när jag sjöng vidare. "Kan DU den?" sa de unisont med ett mycket frågande tonfall. Och Bob Marleys "No woman, no cry" som jag bara äääääälskade när jag gick högstadiet, hittade han via en mobilsignal. Vid det här laget har han lärt sig att möjligheten finns att låtar han gillar faktiskt kan finnas bland våra skivor, men han såg ändå ut som om han vunnit högsta vinsten när han grävde upp "Best of Bob Marley".
När jag var i hans ålder hade jag väl hellre dött än lyssnat på samma musik som mina föräldrar. "Ingmar Nordströms saxparty 17" hade måttlig hipfaktor ;-) Nu verkar ungarna inte alls bry sig om såna saker, de står ju utan att skämmas i publiken på "Allsång på Skansen". Jag hade nog krävt omfattande förklädnad om jag skulle ha varit där som 14-åring och vetat att det fanns en millipromilles risk att jag hamnat i TV.
"No women, no cry" förresten, den skrev jag till Lördagsbiten och önskade i maj 1984 (önska i Lördagsbiten och spela in på kassett var dåtidens slow-variant av att ladda hem från nätet...) men jag tyckte att det var för pinsamt att låta dem läsa upp mitt namn. Så jag har kvar bandet, där jag spelat in programmet där de spelar låten "speciellt för Lotta La
rsson i Luleå", ett namn jag tyckte lät tillräckligt anonymt för att använda som alias.
För snart tre år sen var han på klassfest, och då kom han hem med andan i halsen och rapporterade "och jag har hört en så jättebra låt, den hette nåt om Holy diver ungefär" och hans ögon blev väldigt stora när Magnus snabbt plockade fram CD:n.
Sen i julas kom "Guitar Hero" in i vårt liv och hem. Igår nynnade han och Max på the Police "SOS to the world" och gjorde stora ögon när jag sjöng vidare. "Kan DU den?" sa de unisont med ett mycket frågande tonfall. Och Bob Marleys "No woman, no cry" som jag bara äääääälskade när jag gick högstadiet, hittade han via en mobilsignal. Vid det här laget har han lärt sig att möjligheten finns att låtar han gillar faktiskt kan finnas bland våra skivor, men han såg ändå ut som om han vunnit högsta vinsten när han grävde upp "Best of Bob Marley".
När jag var i hans ålder hade jag väl hellre dött än lyssnat på samma musik som mina föräldrar. "Ingmar Nordströms saxparty 17" hade måttlig hipfaktor ;-) Nu verkar ungarna inte alls bry sig om såna saker, de står ju utan att skämmas i publiken på "Allsång på Skansen". Jag hade nog krävt omfattande förklädnad om jag skulle ha varit där som 14-åring och vetat att det fanns en millipromilles risk att jag hamnat i TV.
"No women, no cry" förresten, den skrev jag till Lördagsbiten och önskade i maj 1984 (önska i Lördagsbiten och spela in på kassett var dåtidens slow-variant av att ladda hem från nätet...) men jag tyckte att det var för pinsamt att låta dem läsa upp mitt namn. Så jag har kvar bandet, där jag spelat in programmet där de spelar låten "speciellt för Lotta La
rsson i Luleå", ett namn jag tyckte lät tillräckligt anonymt för att använda som alias.
1 kommentar:
Tänk på att Allsång på Skansen i dag har mer pop- och rockartister än förr, en förklaring till att ungdomarna nu går dit. Fast det är bra att ungdomar nu gillar gamla låtar och står för det, fast det kan också vara ett tecken på att det inte görs lika mycket bra musik nu som förr.
Skicka en kommentar