Vilma var nöjd med konserten och bäst av allt var kanske att hon lyckades få Nanne Grönwalls autograf innan vi åkte hem. Storforsen är en unik och fantastisk miljö för en konsert, men det hade trots allt varit ännu mer fantastiskt om det inte varit +13° och småregn :-/ Klipporna blev snorhala och ibland tog man sig ingenstans, det var halt och slemmigt överallt och fötterna bara gled undan, livsfarligt! Det var en väldigt nykter publik och det var nog tur det... De enda jag såg som öht hade druckit var något gäng grabbar som var där för att dregla över Linda Bengtzing, och inte ens de var sådär jättefulla. Eftersom det var så lugnt och städat kunde Vilma själv klättra ner till scenen och jag och Helena satt som pensionärer på campingstolar längst bak, där vi iofs inte såg särskilt mycket men hörde musiken. Vi hade med oss tomat- och pestopaj, kycklingsallad, stenungsbröd och Pollykaka med grädde, så det gick inte någon större nöd på oss ;-) Tur att Vilma är så tuff och självständig, hon tog sig fram nära scenen och stod där själv och lyssnade och fotade med sin mobil och klarade sig själv. Bara vi lyckas trixa över bilderna från hennes mobil till datorn så ska vi dela med oss av dem... Här kommer några av mina bilder från Storforsen så länge.
1 kommentar:
vad tråkigt med regn...men man får som sagt göra det bästa av situationen. Vilket ni verkar ha gjort - vilken lyxpicknick!!!
Skicka en kommentar