Vårstädning på gården

Den årligen återkommande vårstädningen av våra gemensamma gräsytor här på gården gick av stapeln idag. För första gången tvingade vi Mattias att delta, och han julblade som en lärka i skyn över att få hjälpa till...NOT! *s* Det var ett ojande och ett pustande och ett dividerande utan dess like. "Jamen jag har ju kompisar, vem ska ta hand om dem?" med ett tonfall som om Linus (som bor i grannkåken) hade kommit från Australien för att umgås med Mattias just precis ikväll. "Jag är ju det enda barnet som krattar" (med darr på stämman). "Jaha, så du är barn i alla fall, det ska jag komma ihåg" svarade jag kallsinnigt *s*

Ibland undrar man ju också om man helt misslyckats med att ge de stackas barnen någon som helst allmänbildning, eller vad de svårartade luckorna i hjärnaktiviteten som emellanåt uppstår egentligen beror på. När junior undrade hur mycket vi egentligen måste kratta så svarade jag "vi ska kratta hela gården ren" och han svarar "öööh, från vad?". Tja, polkagrisar? Flygplan? Rosa elefanter? Jeeeezes... Nåja, man kan nog ha värre problem med sina tonåringar... ;-)