Jo och så...

...har vi tillverkat en pumpalykta! Vilma har nog tjatat varje år, men först i år blev det av. Vi har ju en i keramik, men hon ville väldigt gärna göra en riktig. Och så blev det! Fast jag tycker den ser ganska snäll ut, inte särskilt läskig alls!

Idag har vi haft en riktig mysdag...

Jag har sedan länge lovat tjejerna att jag skulle ta några semesterdagar under höstlovet, pga att vi håller på med "Framtidsforum" på jobbet blev det lite upphackat, jag kunde bara vara ledig idag och på fredag, men alltid något.

Vilma fick bestämma progammet, och hon valde Teknikens Hus och efterföljande lunch på Waldorf (hon gillar guldlejonen i entrén och jätteakvariet mitt i restaurangen). Och för första gången, sen Lia föddes i alla fall, så flöt allt på precis som det skulle. Lia sprang som en liten gasell inne på Teknikens Hus, det var väl inte direkt så att hon ägnade så mycket tid åt de teknikexperiment man kan göra där, vattenrännan som genom podiet i mitten av lokalen var det som lockade henne mest - förutom att springa, springa och springa. Vilma är ju där med skolan lite då och då, så hon visste precis vad hon var intresserad av att prova på.

Lunchen gick över all förväntan! Lia satt faktiskt på rumpan och åt. Hon har inte haft någon som helst matlust sen hon blev sjuk, men nu pillade hon i sig en hel del köttbullar med pasta och det gav henne massor med extra krafter. Vi gick vidare till en av min och Vilmas favoritaffärer Lagerhaus, och det gick också bra. Inget glaskross eller andra katastrofer. Vi avslutade dagen med att åka och köpa paj och glass och ta med oss till mormor och morfar och fika. Lia åt Ballerinakex med god aptit - men bara chokladen, resen överlämnade hon raskt till mormor!

Tyvärr glömde jag kameran, så det blir bara mobilbilder idag... Och inte de skarpaste, för min mobil tar INTE bra bilder inomhus.

En trevlig söndagspromenad...

...eller inte! Idag verkar Lia vara feberfri även om hon är ynklig och klen (kan inte kolla om hon har feber, stjärttermometern är försvunnen, och jag börjar fundera på om hon har haft förstånd om att gömma den!) så vi tänkte stoppa ner henne i vagnen och promenera till Gammelstad och handla. Eftersom hon trots allt fortfarande är sjuk så var vi ju inställda på att hålla henne så varm som möjligt, så jag tog fram åkpåsen och började förbereda vagnen.

Lia gick i totalstrejk när hon såg åkpåsen "JAG VILL INTE!!!!!!!!" meddelade hon väldigt tydligt om man säger så. Vi var ändå fast beslutna att hon skulle ner i den och det gick nästan vägen med milt våld (och lite bitskador i mammas hand). Vi knallade iväg, med Lia hängande gränsle över ena sidan på vagnen och tänkte att hon ledsnar väl och sätter sig. Det gjorde hon inte, hon vrålade bara högre och högre, och när vi hunnit något kvarter bort slet hon av sig både vantar och sockor. Nu ville vi ju verkligen få ner henne i åkpåsen, men nej, det var inte förhandlingsbart. Till slut så stannade vi vagnen och lät henne kliva ner på asfalten, barfota, och tänkte att då känner hon väl att det inte är så skönt. Det gjorde hon visserligen, men så fort vi lyfte upp henne i vagnen vrålade hon i alla fall "JAG VILL GÅ SJÄLV!!!!!!". När vi hunnit kanske en dryg km, vid Sunderbybäcken gav vi upp. Varken jag eller Magnus har någon ork efter förkylningen så vi vände helt enkelt på klacken, spände fast Lia i vagnen på ett sätt som skulle ha hållit fast Houdini och gick hem. När vi gick in på gården så sa vi "nu har vi åkt vagn klart, nu är vi hemma!" och gissa vad Lia vrålar då?

"NEEEEJ! JAG VILL ÅKA VAGN!!!!" naturligtvis...

En rätt så mysig igår dag trots allt...

Jag och Vilma gjorde en samlad kraftansträngning och åkte in till stan för att fixa den där kalaspresenten och Halloweenutklädning, dessutom stod ett par vinterskor till Vilma på listan. Vi kom billigt undan med Halloween-grejor, för Vilma hittade ingenting som hon egentligen ville ha, så hon tänkte ut en kombination av sina gamla grejor som fungerade och så köpte vi illröd färgsprej till håret och lite accessoarer för en femtiolapp. Kalaspresent hittade vi inte på Barnens Hus, det börjar bli svårt att hitta något där för 10-åringarna, och några skor som passade hittade vi inte på Sko-Kanonen som ligger vägg-i-vägg, så vi insåg att vi var tvugna att bege oss in i centrum och trängas. Tog den absolut sista lediga parkeringsplatsen i Smedjans parkeringshus... Vi hasade genom stan, dödströtta. Vilma var som helt orkeslös efter sin förkylning, och jag var också ganska slagen kände jag. Present hittade vi snabbt på Lagerhaus, men skor... Tittade i ett par affärer som inte hade något alls, men till slut så blev det skor också till min stora lättnad! Jag vet inte vad vi skulle ha hittat på om vi inte hittat några som passat! Det var rätt utplockat i affärena, bara enstaka storlekar kvar av de flesta skomodeller.

Ja, sen var ju Vilma på Halloween-fest på kvällen, ommålad till oigenkännlighet. Festen var lyckad och födelsedagsbarnets pappa hade lyckats skrämma upp dem ordentligt. Kan tänka mig hur det lät när typ femton tioåriga tjejer illtjöt i kör :-) Nu hoppas jag bara att vi kan gnugga Vilma ordentligt ren, för idag ska hon till kyrkan och titta på när Tilde får sin Barnens Bibel. Fick bort det mesta igårkväll, men det behövs nog en omgång till! Lia fick också lite smink för rättvisans skull, men jag såg till att sätta det på mer lättvättade områden ;-)

Åh vilken natt...

Vi fick sova fram till halvett-tiden ungefär, sen vaknade Lia och feberyrade. Fick lite "stjärticin" under våldsamma protester, men det tar ju bortåt en timme innan den börjar verka, och under den timmen hann hon ropa efter vatten, sätta sig i sängen och vägra lägga sig ner, ropa efter täcket, ilsket sparka bort täcket, ropa efter täcket igen... Både hon, jag och Magnus har samma läbbiga hosta, det är som om vi har kåda i lungorna som ska hostas upp och det gör ONT. Det hjälper riktigt bra med Mollipect, men att få Lia att förstå det... Det är helt enkelt omöjligt att få i henne flytande medicin som hon inte vill ha och Mollipect vill hon INTE ha, tro mig. Inte utan att jag förstår henne, för jag minns själv när jag fick samma medicin när jag var liten och vilken cirkus det var när mina stackars föräldrar skulle få mig att ta den. Inte utan att man önskar att någon kunde uppfinna hostmedicin i supp-form... För resten av natten har Lia vaknat gång på gång av att hon hostat och sen ropat "aj-aj, jag fick aj-aj" när det har rivit och slitit i hennes lilla bröstkorg. Usch, man vill så gärna hjälpa henne, men det går ju inte när hon inte hjälper till själv.

Själv har jag ont i öronen, det har jag nog aldrig haft förr vad jag kan minnas. Det liksom small till under mina öron och sen har det gjort jätteont när jag hostar eller snyter mig t ex. Blir liksom ett tryck som får det att kännas som om trummhinnorna ska sprängas.

Sen kämpar vi på med att få Lia att ligga i sin egen säng. Hon klättrar gång på gång upp till mig och skriker som en stucken gris när jag försöker lyfta tillbaka henne. Eftersom jag inte kan sova när hon ligger som ett plåster mot min rygg så har vi bökat med det mest hela natten. Nu ligger hon i alla fall fortfarande och sover - i min säng, men jag kunde inte somna om mer utan klev upp och satte mig här. Hade helst av allt velat gå härhemma som en zombie idag, men eftersom Vilmas Kåbdalisfärd blev inställd så insåg hon att hon kan gå på ett Halloween-kalas som hon varit tvungen att välja bort, så det kommer att bära av till x antal leksaksaffärer för att jaga Halloween-kläder. Jippi. :-/

Första snön!

Första snön tilldrar sig ju alltid barnens intresse... Vilma blev jättebesviken ikväll när hon fick veta att det inte blir någon resa till Kåbdalis som planerat, nästan alla inblandade är sjuka... Lite gladare blev hon i alla fall när hon upptäckte att det snöade, ett steg närmare att backarna i Måttsund öppnar! Genast klädde hon på sig och gick ut, och med lite god vilja fick hon faktiskt ihop en snöboll! :-)

Vi undrade ju en aning om Lia ens minns vad snö är, men hon jublade också "snöar, snöar". Tyvärr hade hon fortfarande 39,4 när jag kom hem från jobbet idag, så det blev inget av att gå ut och känna på snön ikväll :-( Men snart ska väl även hennes feber ge sig. Som synes har hon en likadan febertova som storasyster...

Febertova...

...hur ska vi någonsin kunna reda ut den här!? Vilma får alltid en sån här tova när hon har feber och idag har hennes feber tagit ny fart, igår var hon under 38, men idag ligger hon över och verkar mycket sjukare igen. Hostar och står i. Lia har feberyrat mest hela natten, vaknat och gnytt typ var tionde minut mellan 2 och 5 i natt, så ingen av oss har sovit särskilt mycket. Klockan fem ställde hon sig i sängen och hojtade envist "Jag vill grön! Jag vill grön!"och hur tolkar man det? Vi råkar iofs ha grön saft hemma...