Barnens ryggplattor...

...är på vift i cyberrymden. Eller i västerbotten i alla fall... I morse fick Magnus ett meddelande på sin telefon att paketet var levererat, men det gick inte att höra var det skulle hämtas. Jag ringde bussgods och fick veta att utlämningsstället i Hemavan hette "Fjällbiten" och en snabb koll med hjälp av Google talade om att det var ett bageri. Hursomhelst, några ryggplattor har inte dykt upp någonstans, sista spåret är att de har lastats om i Umeå. Enligt bussgods hemsida har de öppet 9-18, men när jag nu ringde ca 17.45 var det i alla fall redan stängt. Morr igen...

Lite gladare blev jag när jag upptäckte att vår nya dammsugare är på väg, jag fick först ett meddelande om att den var restnoterad och väntades hem den 3 april, men nu var den redan skickad och omlastad, så den borde dyka upp imorgon :-) Om det är "städ-väder" i helgen lär vårt hem snart vara renare än det varit sen vi flyttade in!

Måste muttra lite till...

Förr året, när Magnus och storbarnen var i Riksgränsen så upptäckte jag att de dragit med sig all tandkräm och jag fick borsta mina gaddar med fruktsmakande Bamsetandkräm, det kändes ungefär som att borsta dem med godis. I år var jag förutseende nog att handla en extra tub tandkräm som jag noggrant gömde för att slippa upprepa detta.
I morse vaknade jag istället glad i hågen och såg fram emot en dusch - bara för att upptäcka att mina älskade älsklingar ryckt med sig allt schampo som fanns i huset. Så nu sitter jag här med hår som är tvättat i Spar diskmedel! Hade det varit YES eller liknande så hade det kanske löddrat, nu gjorde det inte ens det. Morr! ;)

Första dygnet som gräsänka...

På söndag morgon klev vi upp ganska tidigt, jag gjorde en fläskpannkaka som de skulle ha med sig och alla sprang som vanligt som yra höns och letade allt möjligt även om de börjat packa flera dagar tidigare. Till slut kom de iväg, i någorlunda god tid och jag och Lia satte och och åt frukost i lugn och ro och pysslade sen på med lite annat. Efter sådär en timme skulle jag börja klä henne för en promenad till mormor och morfar, och det första jag ser när jag kommer in i hallen är Vilmas täckbyxor. Ringde Magnus och hörde hur Vilma började storgråta i bilen... Magnus frågade om möjligen hennes vantar också låg där, och det gjorde de ju... Liksom hennes ryggplatta, och när det nu ändå blev tal om ryggplattor så kom Matte på att han också glömt sin. Vända om eller inte...? Vi bestämde att jag skulle skicka ryggplattorna med bussgods och att de skulle stanna på Tärnaby Otlet och köpa nya täckisar och vantar. Lugnet lägrade sig...

Jag och Lia stannade några timmar hos mormor och morfar (Lia kallar båda för "mommo" för enkelhetens skull). När vi kom hem kom Lia med Tingeling-filmen och pekade uppfordrande på DVD:n. Jag slog igång den, ingen bild. Matte hade kopplat in sin dator i TV:n kvällen innan, och jag hittade den lösa sladden men inget ställe att stoppa in den i på DVD:n. (Jaaa... Jag vet. Jag är en teknisk idiot och har alltid varit). Vi såg på TV istället, den fick jag i alla fall mirakulöst igång, jag brukar gå vilse bland fjärrkontrollerna ibland. Efter en stund ville hon dansa och pekade uppfordrande på stereon. Som inte gick igång... Efter en del muttrande och kollande av sladdar så upptäckte jag att det bara var strömbrytaren på väggen som var av, vi har eluttagen kopplade till strömbrytare av någon outgrundlig anledning som förre ägaren till huset säkert kan svara på. Till sist försökte jag få igång Vilmas dator, eftersom familjen Hedenhös tagit med sig den bärbara till Hemavan. Gick inte. Ringde och muttrade till familjen, fick instruktioner av Matte hur den skulle kopplas tillbaka (han hade gjort omfattande omkopplingar medan vi var på Pistvakt på lördag kväll). Internet är fortfarande stendött och nu har jag kollat varenda kabel i hela kråkboet runt modemet och jag fattar fortfarande inte varför det inte fungerar. Får förlita mig på datorerna på jobbet och hemma hos mamma och pappa under denna vecka. Kommer förhoppningsvis att få en massa tid över att städa och ta mig ner till botten av tvättkorgarna - undrar om det var familjens plan när de lämnade mig åt mitt öde teknikvärlden ;-)

Mycket Lycklig Vilmis!

Den största lyckan i världen kan vara en autograf av Pistvakts-SvenE. Jag tror Vilma flög hem från Boden, undrar när hon kommer att somna ikväll. Måns Zelmerlöw kan numera slänga sig i väggen, totalt utkonkurrerad av tre lönnfeta medelålders skotergubbar! *s* Måste dock medge att jag håller med henne. Det var verkligen ös på gubbarna! ;-)
Pistvakts-show var en lyckad uppladdning för en vecka i fjällen för Vilma, måste man ju säga! :-) Lennie Norman var hon mindre imponerad av. Jag och Magnus låg och kved av skratt, samtidigt som jag våndades över vad Vilmas små oskyldiga öron fick höra. För det var grovt ibland, även i mina väldigt härdade öron. Men det var lyckligtvis så grovt att hon inte fattade ett smack, hon tyckte bara att Lennie var dötråkig!

Long distance calling...

Lia är ju väldigt förtjust i knappar, alldeles särskilt om de sitter på en mobiltelefon. En riktig mobiltelefon ska det vara, leksaksvarianter ratas efter ett par sekunder. Ibland får hon sysselsätta sig med min mobil bara för att hon ska hålla sig lugn, och ibland så får hon tag på den ändå.

I förra veckan fick min barndomskompis Birgitta, som befann sig i Thailand med sin familj, ett samtal från min mobil, och eftersom hon visste att vi visste att de var på semester så antog hon att det var något riktigt viktigt. Med hjärtat i halsgropen och beredd på vilket obehagligt besked som helst så tryckte hon på svara-knappen men möttes bara av glatt joller!

Igår norpade Lia mobilen igen, jag kikade i ögonvrån och tänkte "bra, knapplåset är på, hon får nog inte upp det" och i ungefär samma sekund hör jag "ja det är Birgitta" från mobilen. Fast den här gången stod hon på IKEA i Sundsvall och blev väl inte riktigt lika skärrad. Hon är sannerligen fingerfärdig min dotter, trycker man på tillräckligt många knappar tillräckligt snabbt så prickar man väl förr eller senare rätt för att få upp låset. Själv brukar jag ofta slinta och få försöka flera gånger för att få upp det... *s*

Jaha...

...det är sånt här Wika möblers personal roar sig med på arbetstid. Ja, Carina kan vi nog frita från allt ansvar, skulle tro att det här är grabbarnas verk.

Akuten igen...

Nu börjar det dra ihop sig mot Hemavan-resan, Magnus och Vilma var iväg och handlade den mat de ska ha med sig igår. Men lite oroligt blev det när Matte började säga att han har väldigt ont i ett revben som han fått en smäll i under en basketmatch för en tid sen. Egentligen gör de ju ingenting åt brutna revben, men det var ändå viktigt att få klarhet i om han kunde åka bräda eller inte, så Magnus och Matte drog iväg till akuten sent igårkväll.
Det blev lyckligtvis klartecken för brädåkandet, nu får vi bara hoppas att alla håller sig friska och på benen så att de kommer iväg på söndag som planerat.