Vilken natt...!

Känns som om man har sovit i tiominuterspass hela natten... :-P Lia har fortfarande lite feber i kroppen och det verkade som om hon hade ett antal myror där också. Hon småvaknade, gnällde och knorrade så många gånger att när hon vaknade ordentligt vid 1.30 trodde jag att det redan var morgon. Hon har hållit på att klättra upp och ner ur sin egen säng upp till Magnus, över Magnus till min sida, men nu satte hon sig mitt i sängen och när vi sa åt henne att lägga sig igen så sa hon bestämt "Nä-ä" Till slut la Magnus resolut ner henne i hennes egen säng och där låg hon och ylade tills hon somnade. Vid 3.30 vaknade hon ordentligt igen, skyndade sig ur sängen och sprang iväg ut ur sovrummet. Vi låg kvar och lyssnade vad hon hade för sig, och plötsligt kom hon tillbaka med ett glas som hon gav till mig. Sen sprang hon iväg igen, och kom tillbaka med ett mjölkpaket! Mjölken var kall, så det var inte ett paket som glömts framme, men troligen var kylen lite på glänt. Hon fick mjölk, drack och la sig igen, men en stund senare ville hon upp igen, tog mig i handen och drog mig till kylan - såg att den nu var ordentligt stängt och föll i förtvivlad gråt. Jag hällde upp ett rejält glas och hon drack som besatt, hällde i sig säkert tre deciliter i ett svep! Sen somnade vi om, och mjölken gjorde kanske susen för nu fick vi faktiskt sova från ca 04 till 5.45 då jag måste upp! *gäsp* Har sovit med henne som en liten ryggsäck på ryggen de sista timmarna.

Nå, förhoppningsvis är hon lite piggare idag, jag tror i alla fall febern är borta nu! Mormor har lovat att vara med henne under dagen, bara det tror jag att hon blir frisk av! :-)

Födelsedag...

Matte blev vederbörligen firad, först kom hans mamma och Håkan och de hade även med sig Mattes mormor som bor i Örebro, och Håkans son Andreas. Sen kom Magnus faster Sonja och hennes Bosse, och så mina föräldrar. Farfar och Sigrid låg hemma i magsjuka stackars människor! :-(
Vi gjorde lite längdmätning, och konstaterade Matte knappar in på Magnus i snabb takt! Han har vuxit två cm på sex veckor, fortsätter han såhär är han längre än far sin efter sommaren. Mig passerade han i april, jag är 164 cm och Magnus är 180.


Lia började hosta lite på förmiddagen, och efter middagsslummern hade förkylningen blommat ut för fullt. Resten av kvällen ville hon bara bli buren och, när mina armar började domna så fick hon åka vagn. Gick bra det också! Nu på morgonen verkar inte febern så hög, men hon är ändå lite mör och nu sitter hon i vagnen och ser på TV. Det är inte ofta hon har ro i kroppen att sitta still och titta mer än en minut, men nu känner hon väl att det är skönt att vila lite...

Fått hem den blivande 15-åringen....

Matte kom hem idag efter en vecka hos sin mor. Lia blev glad och Vilma också, på sätt och vis. Det märktes att de på något sätt ändå saknat varandra. Matte tog plötsligt och oväntat Vilmas parti beträffande kanalkrocks-diskussionen som kommer varje fredag när Vilma vill se Let's dance och vi vill se Så ska det låta eller På spåret.
Det kände som om Matte vuxit så att det syntes med blotta ögat under den vecka som gått. Plötsligt var han och Magnus nästan jämnlånga när de stod bredvid varandra! Nyss var han runt 1,70 och Magnus är ju 1,80, men nu såg det ut som om skillnaden var klart mindre än en dm.

Nåväl, Mattes födelsedagspresent är en ny datorskärm, och det blir på sätt och vis en present till hela familjen - den gamla skärmen går att använda som TV, så nästa vecka slipper vi kanalkrocken med Let's dance! :-))) Magnus hade gömt den nya skärmen jättebra trodde han. Matte brukar ju inte gå in i vårt sovrum så ofta, men just idag gjorde han naturligtvis det. Och naturligtvis frös han dessutom, och hämtade därför en filt. Just den filt som skärmen låg under! Så eftersom han ska Lana, halvnatt har vi bestämt eftersom det kommer födelsedagsgäster imorgon, så har han fått inviga sin present redan nu.

Nyklippt är han också. Betydligt korthårigare än på bilden! Han hade sagt till frisören att han ville bli kortklippt, men när hon tog det första rejäla klippet och det liksom var "point of no return" så hade han tänkt "shit! shit! shit!" Men när hon var klar var han i alla fall nöjd, och jag tycker att han blev jättefin. Hursomhelst, han har ju luva på sig mest hela tiden, så frisyren spelar inte så stor roll om man säger så.

Man tror ju liksom inte sina ögon!! :-)

Idag var jag med om något så overkligt att jag hörde signaturen till "Twilight zone" i öronen... Jag gav Lia gröt, och så sa jag "ska vi borsta dina tänder" och tog henne i handen. Och så följde hon bara med till badrummet, lät mig borsta och fick en ny blöja. Med inte alltför stora förhoppningar sa jag sen "ska Lia och mamma gå och sova" och då tog hon mig i handen och ledde MIG till sovrummet. Jag nästan svimmade! Efter år och månader av kamp för att få henne att somna om kvällarna har man vant sig vid rabalder vid sängdags, och så går det plötsligt såhär bra - EN kväll i alla fall!

Värre är det när mormor hämtat på dagis och sen ska åka hem... Jag känner mig som en bödel ungefär. Så fort att jag kliver in genom dörren blir Lia misstänkssam och håller hårt i mormor. Till slut finns det ju ingen återvändo, och jag måste slita Lia ur mormors famn medan hon skriker som om en stucken gris. Lia alltså, inte mormor - även om hon ser minst lika plågad ut! Men undra på det när man får ta sig såna här friheter ;-)

Bloggtorka...

Den här veckan har jag konstaterat att jag inte haft någonting alls att skriva om! På kvällarna har jag bakat till Mattes födelsedag på lördag och på jobbet har det inte heller hänt något alls utöver det vanliga. Eller jo, igår hade vi ett stormöte om sammanslagningen med Örnäsets församling och det är alltid lika jobbigt, man blir påmind om att det inte är så säkert att ens jobb finns kvar efter 1/1 2011 :-( Jag har trivts enormt bra på denna arbetsplats och var på något sätt inställd på att arbeta kvar tills pensioneringen, men nu verkar det inte se ut på det sättet.

Redan till jul ifjol blev jag ju varslad på halvtid, men då trodde jag att jag skulle "få tillbaka" de varslade 50% när en kvinna på Örnäset skulle gå i pension, men hon har valt att arbeta kvar efter pensioneringen. Pga andra sjukskrivningar så har varslet förlängts, och kanske får jag vikariera kvar på den halva jag blir uppsagd ifrån, men det känns ju ändå inte så roligt när jag en gång varit tillsvidareanställd. Och sen vid sammanslagningen vet man ju inte alls hur det blir...

Har börjat titta på Arbetsförmedlingens platsbank i alla fall, och det finns väl några vikariat ute som jag skulle ha kunnat söka. Men så länge jag har en fot kvar på min nuvarande arbetsplats så börjar jag ju inte söka vikariat någon annanstans, jag vill ju helst av allt jobba kvar! Allt det här suger energi ur mig känner jag... :-( Några dagar efter varje informationsmöte är jag liksom utan kraft och ork.

Söndag - vilodag, jojo...

Denna dag har psykbrytet hängt i luften. Magnus jobbade, så jag och Lia tog mormor med oss för att uträtta några ärenden. Vi skulle åka till Blomsterlandet och köpa lite växter till fönstren och så skulle vi till Jysk för att köpa tyg till kökssoffan, och så slutligen på ICA Maxi och handla ingredienser till att baka inför Mattes födelsedag.







Blomsterlandet gick väl ganska bra, förutom att Lia hittade en intressant fontän med lösa småstenar. Fick i all fall med henne, och så åkte vi vidare till Jysk. Efter en stund bland tygbalar och trådrullar ledsnade Lia och ville inte alls sitta i vagnen mer. Jag släppte ner loss henne och vips var hon försvunnen. Jag sprang gång upp och gång ner i butiken, men ingen Lia! Då vände jag blicken utåt, och jajjamän - ute på parkeringen kom Lia gående in mot butiken igen, hand i hand med en snäll tant som meddelade att hon hittat henne på väg ut i trafiken. Hjärtsnörp!








Nerverna hade knappt hunnit landa när mobilen ringde mitt inne på ICA Maxi och en förtvivlat gråtande Vilma berättade att hon nog var bjuden på kalas idag, men inte visste när! Klockan var då ca 12.50 och jag tänkte att kalaset nog inte började förrän 13 i alla fall, så jag kastade mig mot bok- och pappersavdelningen och köpte inom en minut en nödlösningsfödelsedagspresent och körde hem i full fart och började försöka ringa Vilmas kompisar. Ingen svarade naturligtvis, för alla var ju på kalas... Kastade oss i bilen och körde hem till Fanny, som fyllde år - ingen hemma! Ringde återigen en av Vilmas kompisar, vars mamma svarade och kunde berätta att kalaset börjat redan 11.45, på bowlinghallen på Tuna! Vid det laget var klockan 13.15 och kalaset var slut 13.45, så vi gav upp och åkte hem. Vilma var förståss jätteledsen, men å andra sidan lärde hon sig kanske att hålla bättre reda på inbjudningskort och helst visa dem för oss i tid...

Sen har jag hunnit plantera blommorna jag köpt, baka en laddning muffins, måla ett antal bokstäver som ska upp på väggen i Lias rum, fixa fram mat, sätta igång en tvättmaskin och en diskmaskin och köra Vilma till dansen och under tiden hon dansade handla en gång till, på Kvantum den här gången (blev ju liksom lite avbruten förra gången jag handlade...) och sitter nu och försöker pusta ut lite...

Slut på sötebrödsdagarna! ;-)

Hela vintern har vi varit enormt bortskämda med att Lia sovit länge på helgmorgnarna. I jul- och nyårshelgen, innan jag hade börjat jobba och inga "storbarn" behövde kliva upp och gå till skolan, sov hon ibland till bortåt tio. Jag är ju ganska morgonpigg, men det har varit skönt att sova tills man vaknat av sig själv i alla fall.

Men nu, när det är ljust vid sjutiden, så vaknar hon då, och jag undrar ju oroligt hur det blir om några veckor när det är ljust vid femtiden? Eller fyra? Hela natten? Om hon är som storasyster så är det perioden då det ljusnar vid fyra-femtiden som är mest kritisk, när det sen är ljust hela natten så påverkas hon förhoppningsvis mindre av ljuset.

Idag vaknade hon strax före sju och studsade ur sängen för att leta efter Tilde och Ellen! Hon ropade och ropade, men de hörde inte! Hon mindes tydligen att de var på besök igårkväll, men inte att de åkt hem, fast hon vinkat och ropat hejdå minst tio gånger!