Vinter

Nu börjar det kännas som riktig vinter vissa morgnar! Inget riktigt snötäcke har vi sett ännu, men det kommer nog vilken dag som helst. När jag var liten fick jag "första riktiga snön" i födelsedagspresent vid ett par tillfällen, numera ligger den snö som kommer såpass tidigt sällan kvar. Jag känner alltid att humöret lyfter flera grader när snön kommer, jag har verkligen svårt för surmörkret i oktober-november. Det blir en annan luft, med en helt annan lukt och barnen är för övrigt renare när de kommer in när marken är ordentligt täckt av snö *s* Lia minns väl inte mycket av förra årets snö, ska bli kul att se hur hon reagerar!

En annan sak som ska bli intressant att se hur hon reagerar på, det är alla adventsprydnader som snart ska åka fram. För att inte tala om gran... Hittar henne väl i grantoppen! Jag längtar efter att få ta fram adventsljusstakar, röda gardiner och mys, mys, mys! :)))

Sånt här är ju alltid roligt att läsa...

Nog för att det känns som om vi för länge sedan har fått facit av hur Vilma klarat sin för tidiga födsel, men det känns fortfarande skönt att läsa såna här artiklar. Det är ju inte ofta vi tänker på det längre, att hon varit en sån liten skrutt. Lia är ju egentligen också per defintion prematur, det är man om man är mer än tre veckor för tidig. Men det är ju något vi nästan aldrig tänker på öht.

http://www.alltombarn.se/barnhalsa/for-tidigt-fodda-klarar-sig-bra-1.17388

Vilmisen, nyfödd

Inga anmärkningar på besiktningen!

Lia har klarat 1½-årskontrollen utan anmärkningar och det känns jätteskönt. Jag stressar upp mig över alla sorters kontroller av mina barn och tror alltid att de ska hitta tecken på någon hemsk sjukdom eller stora avvikelser i utvecklingen eller liknande. Helt klart var rädslan större med Vilma, även om man själv kände att hon utvecklades normalt så fanns ju alltid tanken på att hon faktiskt var född nästan tre månader för tidigt, men den sticker upp sitt fula tryne varje gång Lia ska kontrolleras också. Jag minns med fasa när hennes nyföddhetsblåsljud på hjärtat skulle kollas upp, och doktorn struntade i att berätta att han inte hittat några hjärtfel utan istället satte sig och läste in obegripliga journalanteckningar i en diktafon. Allt han sa var på latin och lät dödligt... Efter en evighet verkade han komma på att jag satt där vände sig mot mig och sa "ja det här är inget hjärtfel" och jag upptäckte att jag troligen inte andats på några minuter.

På sexmånaderskontrollen blev det stort hallå över att Lia inte vänt sig ännu, men det var nog bara av den enkla anledningen att hon inte såg någon anledning att ligga på mage eftersom hon tyckte betydligt bättre om att ligga på rygg. Vilma tränade vänding med henne i några timmar och vips så vände hon sig. Nu är det i alla fall inga som helst fel på rörligheten, det kan jag lova. Vet inte hur många gånger om dagen vi plockar ner henne från olika saker som går att klättra på (eller som egentligen inte går att klättra på, men som hon klättrar på ändå). Igår tog hon en stol, drog fram den till spishällen och började trycka på knapparna med viktig min...

Magnus och Lia fick kliva upp tidigt i morse, och när jag åkte till jobbet var hon lite tröttgnällig så jag tänkte att nu kommer hon att vägra samarbeta och så går hela undersökningen åt skogen. Men hon hade varit hur solig och charmerande som helst när de väl kom dit. Stapla klossar gick bra, fast vi som vanligt inte tänkt på att träna i förväg och jag hade då inte haft en aning om ifall hon skulle klara det eller inte.

Godkänd!

Sista vampyren...

...som kom förbi och hälsade på oss i lördagskväll såg ut såhär. Jag tyckte hon såg ganska söt och snäll ut! Röda gummistövlar hade hon också, och inte såg hon ut att lida fast vi hade både vitlöksbröd och vitlökssmör på bordet.

Vi åt middag med Peter, B-M, Linus och Johanna, och det blev inte någon finare bjudning den här gången heller. Lätt kaos, en Lia som slet i bordsduken, bortglömda vitlöksbröd och bortglömda servetter fick gästerna stå ut med. Undrar om de någonsin kommer tillbaka frivilligt ;)

Idag har jag, Magnus och Lia tagit en riktig långpromenad. Och då menar jag verkligen en riktig långpromenad. Vi ställde bilen på Ormberget och skulle gå mot Kronan och tillbaka genom skogen. "Det är jättenära, vi var här jämt med mopederna" sa Magnus. Och det var väl just det, det kändes säkert nära när man körde samma sträcka med moped, men att gå blev liksom lite längre. Ändå tvärvägrade jag att gå med på några som helst försök att hitta genvägar, för jag litar inte på att Magnus minne när det gäller genvägar i skogen. Har blivit en rejäl omväg vid något tillfälle vill jag minnas... 13 000 steg stod Magnus stegräknare på när vi kom tillbaka till bilen, och då har nog jag fått gå några till.

På hemvägen tog vi en sväng förbi Statoil och tvättade bilen, och det gillade inte Lia. Hon skrek i högan sky när borstarna vispade mot bilens rutor. Det var betydligt läskigare än alla små gastar och vampyrer som besökt oss de senaste dagarna!

Och Vilma hon är sjuk hon :( Jag ringde hem och kollade läget under vår skogspromenad och då lät hon riktigt pigg. Men när vi kom hem visade termometern på över 38°, så hon får vara hemma med pappa och Lia imorgon.

Kan vidare tala om...

...att tandkräm som fått torka in inte är roligt alls att skrubba bort. Jag skurade sitsen och locket med scotch-brite i morse, och tyckte väl att jag fått bort det mesta - men sköljvattnet flöt ut över sjöstensgolvet och när det torkat igen såg det inte alls särskilt fräscht ut. Så Magnus satte igång med skrubbning nr 2 medan jag lagade middagsmaten, och hade tandkrämshäxan dykt upp precis då så hade hon nog fått det hett om öronen. Men vi har ett väldigt rent och fräscht doftande badrum nu i alla fall! :)

Mystiken tätnar!

Både Matte och Vilma svär sig fria från buset med toastolen! B-M såg en häxa inne hos oss när genom fönstret från dem, när vi var hos dem igår. Vem är den mystiska häxan? Funderar på att köpa fingeravtryckspulver.

Ett Halloween-bus...

...råkade vi ut för! När Matte kom hem och upptäckte att vi delat ut allt godis till besökande spöken så tänkte han väl att fick han inget godis så fick han väl busa då, så när jag kom hem från Peter&B-M och skulle kissa och gå och lägga mig så fick jag inte isär toalocket och ringen! Tanken var kanske att jag eller dem som kom först skulle sätta sig i tandkrämen, men som sagt, när man måste bända isär lock och ring så hinner man ju märka att det är något lurt! *s*

Nåja, så länge de bara busar hemma så är det väl OK. Jag är inte sådär jublande glad över att Vilma öht ska gå runt och tigga godis, men det är väl förhoppningsvis inte så många gånger till hon har lust att göra det. De lovade i alla fall att hålla sig till att plinga på hos såna vi känner eller såna som har Halloween-lyktor ute (de som har det är väl åtminstone inte helt negativa till Halloween-firandet som sådant).