Klassresa på G

Igår var jag på föräldramöte i Vilmas klass angående skolresan. Förra gången tyckte jag att det var lite väl "blåögda" planer, det lät som om barnen skulle gråta sig till sömns varenda kväll fram till resan om den inte skulle gå minst till Göteborg eller Gotland. Jag förstår ju att det inte är som på "min tid", att barnen idag är betydligt mer resvana (och kanske res-blasé) än vi var när vi gick i femman, men ändå. Göteborg innebär väl sådär 16 timmar på tåg enkel väg, sen hinner man vara där i två dagar och så är det 16 timmar hem igen.

Nu hade verkligheten hunnit ikapp litegrann, och alla insåg att om vi har 47 000,- i klasskassan nu efter 2-3 års sparande, så blir det väldigt jobbigt att komma upp i de 80 000,- som Göteborgsresan går loss på innan augusti. Nu blir det Norrbyskär utanför Umeå, och jag tror att det blir hur bra som helst. Målet med en klassresa är väl inte att man ska "se världen" direkt, utan mer att umgås och ha kul utanför skolan. Att åka till Norrbyskär tar väl ungefär 3-4 timmar, så det blir betydligt mer tid på resmålet för barnen.

Även för Norrbyskär fattas det lite pengar, så det blir till Vilmas fasa ytterligare en toapapperssäljarkväll och så ska vi sälja fryspåsar också.

Same procedure as last year....

Precis som ifjol har Vilma drabbats av en seeeeg förkylning precis innan Hemavanresan. Ifjol hamnade vi hos en läkare som helst verkade vilja att man ställde sin egen diagnos, vi kom överens om att avvakta med penicillin men det slutade med att vi fick ringa upp vårdcentralen och be dem skriva ut i alla fall när hon var inne på elfte dagen med feber.

Nu är vi ännu närmare årets resa med en halvrisig Vilmis, så idag tog Magnus henne till vårdcentralen och hamnade hos samma velande halvstop till läkare. Vis av fjolårets erfarenhet så krävde Magnus penicillin på en gång, men nu har hon å andra sidan jätteont i magen av medicinen. Magnus själv har feber och Matte har huvudvärk och mår illa. Lia är fortfarande på topp, förhoppningsvis är det hennes förkylning Vilma, och sen Magnus har fått. Bara jag har klarat mig hittills.

I helgen har Vilma och hennes kompis Rebecka ägnat sig åt att producera en "sockteater" och framföra den på Rebeckas lillasysters femårskalas. Det hade varit roligt att se slutresultatet! Udda sockar är då ingen bristvara i det här huset... ;-)

Fotosession

Testade att fotografera Lia i mormors klänning och med ungefär samma rekvisita som på mormors bild. Hittade ingen boll, så vovven fick duga. Fotomodellen var inte riktigt samabetsvillig heller, hon tröttnade efter en stund, men en ganska bra bild fick vi i alla fall till.

Lustigt hur generna går igen...

När vi klippt Lia i page så upptäckte vi hur otroligt lik min mamma hon är... Lite lustigt, eftersom jag alltid ansetts vara mest lik min pappa. Men det har väl litegrann med färgerna att göra, jag var ju blåögd och väldigt ljus som liten, medan mamma var mörk. Lia har ärv Magnus mörkare blå ögonfärg, och har mörkare hår än jag hade i hennes ålder. Eller rött rättare sagt, var det det nu kommer ifrån ("Lehto-grenen" säger Magnus moster Asta).

Vi ska fotografera Lia i klänningen som mamma har på bilden, för den finns faktiskt kvar. Jag hade den på mig på mammas 40-årsdag, och deklarerade glatt för övriga gäster att "den här klänningen har min mamma haft så den är minst hudra år gammal!".

"Titta, jag bygger snögubbe!"

...sa Lia! En väldigt smal snögubbe blev det!

Härlig helg...

Både lördag och söndag har vi suttit i solen på stugbron och gottat oss, fast på söndag blev det faktiskt en skidtur runt Tomholmen för mig. Sist jag åkte skidor hade jag Vilma i pulkan bakom mig, så det var not ett tag sen... Fast det var inte lätt att ha henne i pulkan, för hon pratade hela tiden och krävde svar, och när man skidrar och drar pulkan så hörde man inte så lätt vad hon sa... Och så blev hon jättearg när hon inte fick svar på sina tusen frågor!

Snö har vi som synes gott om... Snödrivan framför stugan ser ut som om den ska hålla ställningarna till framåt midsommar, särskilt som det var -23,5 i morse när jag vaknade och tittade på termometern. Brrr!!! Men när det väl vänder, för det måste det ju göra förr eller senare, då lär det bli blött!

Försökte få på Lia galonisar så hon inte skulle bli så blöt av dagsmejan, men hon deklarerade bestämt "jag höver inga goonisar, jag har en hatt!" och så klämde hon fast Mattes gamla fiskehatt på huvudet.

Vilmas lilla tvårummare!

Vilma och Wilma har grävt och byggt och inrett i flera timmar och jag är förvånad över att hon inte bett att få sova i sin nya bostad! Man ser ju tydligt att det är ett sovrum och ett kök. Cykelpumpen är en läskmaskin, ifall någon undrar! :-)

Insnöade föräldrar!

Vi är väl många som tycker att vi har insnöade föräldrar... ;-) Men jag har det då i varje fall bokstavligen just nu. Såhär ser det ut utanför mina föräldrars lägenhet idag...

Matte 16 år

Matte passerade ytterligare en milstolpe i söndags... 16 år, herregud han får ju övningsköra! Denna hemska tanke slog oss när vi var på väg att hämta honom hos Ewa i söndags. Måste ta tag i det här med handledarutbildning för Magnus så snart som möjligt.
Hursomhelst, barnkalasens dagar är förbi, nu ville han äta middag på Waldorf på födelsedagen och det kunde vi verkligen tänka oss att gå med på. Lia fick inte följa, så det blev en middag i lugn och ro där vi faktiskt hade tid att prata med våra två äldsta. Vilma passade på att fotografera fiskar i Waldorfs stora akvarium.

Igår blev det lite tårta och fika med faffa och mina föräldrar, det kändes verkligen som ett lättsamt firande jämfört med för några år sen...

Snö, snö och mera snö!

Helgen har gått i snöns tecken... I fredags, då jag tog ut en semesterdag, så strålade solen och vi tog oss en tur till stugan. Lite kallt är det kanske fortfarande, men mitt på dagen var det i alla fall tillräckligt varmt för att sitta på stugbron och lapa lite sol! Magnus skottade av taket till stugan och på söndagsförmiddagen skottade han av taken på huset, vilket byggde på drivorna utanför fönstret så nu ser vi knappt ut på baksidan! Får hoppas att solen tänker skina ordentligt här framöver, annars kommer vi att ha drivorna kvar till midsommar... Och vart ska allt vatten ta vägen?! Är ganska glad att vi inte har ett källarhus!

Vi hann med en tur till sandgropen och lite pulkåkning med Godmos och ett par familjer till. Solen lyste tyvärr med sin frånvaro, så det blev inte så lång stund man kunde sitta stilla innan det började sprätta i tårna, men snart så... Med såhär mycket snö måste vårvintern bli lång, det blir nog fler pulkutflykter innan den smält bort! :-)

Det behövdes bara lite sol...

...så fick vi "vårfeeling" och slog igång grillen i alla fall! Gott var det, även om säsongen inte riktigt är inne ännu. Magnus gjorde ett aromsmör som han hittade i en kokbok, jag vägrade ge mig in på det eftersom pepparkornen skulle förvällas 15 (!) gånger, och efter varje gång silas av och få nytt vatten. Sen skulle de rostas i ugnen i tio minuter och så finkrossas och blandas med smör, citronsaft och lite vitlök har jag för mig. Mumsigt var det i alla fall! Jag testade att göra ett annat aromsmör som bara bestod av rostade och finhackade hasselnötter, smör och finhackad chili. Enkelt och gott!

Vintern skulpterar...

Det har säkert varit såhär mycket snö någon gång tidigare, men det känns som om man aldrig varit med om dess like till snöande... I början av veckan blåste det också, så snön har formats i vackra, svepande formationer på sina håll. Fotograferade vår altan tidigt i morse, det känns låååångt till grillsäsongen! Eller äh, det beror på hur länge Magnus kan hålla sig! Det går ju egentligen att grilla när man vill, det är ju bara att skotta fram grillen! Men jag brukar vilja hålla mig till någon gång i slutet av april i alla fall, för att det grillade ska kännas lite mer exklusivt, som annat man äter vissa säsonger, semlor, surströmming och julmat t ex.

Min farbror har lämnat oss...

Min farbror Runo lämnade jordelivet idag, 80 år gammal. Det har gått så fort, han var så frisk, stark och vital ända tills han drabbades av den sjukdom som till slut ändade hans liv. Man tänkte på honom som betydligt yngre än vad personnumret angav, och det är så svårt att förstå att han är borta - han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Hos Runo och Marianne kände man sig alltid så välkommen som barn. Ja, naturligtvis som vuxen också, men det är som om de alltid haft en speciell förmåga att låta barn vara med i samtalet och gemenskapen. Snart började de egna barnbarnen födas och Runo hann också få uppleva fyra barnbarnsbarn. Alla lika älskade och omhuldade. Även mina barn har alltid varit välkomna, och Vilma kommer att nog alltid minnas "busi-Runo" som hon kallade honom när hon var liten, han var alltid beredd att skoja och busa med henne. Så var Runo också älskad tillbaka, av många människor, och han fick sluta sina dagar omgiven av sina kära.

Den gamla fågeln

Låt mig sitta på en sten
i den mörka skog,
låt mig vila mina vingar,
jag har flugit länge nog.

Hela natten har jag svävat
mellan månljusa träd,
och mitt fågelhjärta bävar
för förvandlingens väg.

Mina vänner ser jag inte,
inga stjärnor, inga moln,
men det glittrar av minnen
i mossornas strån.

Jag är nöjd med den rymd
som jag bär i mitt blod,
låt mig vila mina vingar
jag har flugit länge nog.

av Bo Setterlind