Myggfritt...

...kan man kalla det! -25° är minst tio för kallt! Allting blir liksom lite mer besvärligt när det är såhär. Jag minns när jag gick gymnasiet, då var det ett par år i rad som temperaturen låg under -30° ett par veckor i sträck. Värmepannan räckte inte riktigt till att hålla både innertemperaturen i shack och hålla oss med varmvatten, så jag minns hur man stod i duschen och frös på morgonen, inget roligt sätt att börja dagen. Nu har vi ju lyckligtvis fjärrvärme, och märker inte av kylan inomhus på samma sätt! :-)

Min mormor och morfar som hade direktverkande el fick alltid hela huset utkylt på nolltid om det blev strömavbrott på vintern, och under några vintrar på det sena sjuttiotalet var det ofta strömavbrott. Jag minns att de skaffade sig en liten fotogenkamin som säkerhetsåtgärd.

Nu såhär i efterhand kan jag tänka att det var ett under att inte deras hus brann upp! De hade som sagt direktverkande el, och det stod stora varningsskyltar på alla element "Ei saa peittää-Må ej övertäckas" men mormor hade för vana att klämma fast alla husets skor och sockar på dessa element. Yllesockar... Damm på värmeslingorna i elelementen kan inte ha varit alltför nyttigt!

Mormors och morfars hus ligger efter en av mina promenadslingor, och det är numera i en barnfamiljs ägo (får hoppas de har bytt värmesystem!). Det ser fortfarande ovant ut med barncyklar, studsmattor och fotbollar på mormors och morfars gräsmatta. Ovant men kul!

Stolt moppeägare Matte Blom!

Nu står det en moped och väntar på Matte, den grymt körsugne fadern till moppeägaren körde hem den från stan i -17 grader. Största problemet för Matte kommer att vara att få ha moppen ifred för Magnus, som nu går och sniffar "moppelukt" från de kläder han hade på sig när han körde hem den. Nu väntar körskola och förhoppningsvis ett förarbevis som är färdigt lagom til 15-årsdagen!

Vad fort det ändå går från Bobby-car till moppe... Minns första lilla blå cykeln som han fick ärva av min kompis Lottas son, och sen den första "riktiga" som han fick när vi flyttade hit. Han lärde sig snabbt att cykla och sen blev det varv på varv runt gården tills han ropade "nu måste jag sluta cykla för jag har ont i händerna" Han hade hållit så krampaktigt i styret att han nästan inte kunde räta ut fingrarna.

Vinterns gissel...

Det kommer som en obehaglig överraskning varje år, förstår inte hur vi lyckas förtränga det år efter år - Hemängsskolans skidveckor! Varje år sen Mattias började skolan har vi stått och rotat i panik i lagret av skidor, pjäxor och stavar som med tiden och antalet barn utökats och borde räcka till hela Hemängsskolan.

Varje år är det alltid sista kvällen innan skidveckornas första skidtur som vi står där och rotar... Framförhållning, vad är det?

I år började det hyfsat med att fräscha skidor och stavar upphittades. Men sen fanns det inga lagom stora pjäxor som passade till skidorna. Det slutade med att Vilma får ta mina skidor och pjäxor, då får hon i alla fall i ordentligt med sockar.

För nu kommer vi till mina invändningar... Skidveckorna ligger alltid för tidigt på året för våra breddgrader! Vet inte om det är av någon slags schematekniska skäl, för det är och har alltid varit för kallt för att det ska vara skönt att åka skidor i mitten av februari om man inte har extremt tur med vädret! För skidturerna ligger på redan fastslagna dagar, om det hade varit så att de hade skidorna redo och åkte ut när vädret var välvilligt inställt så skulle jag inte säga något. Sen är skidveckorna slut lagom tills de där sköna vårvinterdagarna med flödande sol som gör att man bara vill vara utomhus kommer... Det har varit såhär sen tidernas begynnelse, eller åtminstone sen jag gick på lågstadiet.

Sen funderar jag över en sak till... Jag har följt debatten i kvällstidningarna om att vissa familjer har svårt att ha råd med matsäck till barnen på skolans utflykter. Det förvånar mig lite att all utrustning man förväntas hålla uppdaterad för sina skolbarn inte ifrågasätts, det måste vara ett betydligt större problem för de familjer som har det verkligt knapert.

Varje år är det skridskor och skidutrustning som ska hållas uppdaterad för att det krävs för skolans del, sen kanske man har någon sport man utövar på fritiden som man också behöver utrustning för. Samtidigt är det ju jättebra att de är ute och rör på sig, det bara slår mig ibland att det måste vara kämpigt för många. Med bättre framförhållning än vår kommer man långt iofs, bytardagar är guld värda och vad gjorde man förresten innan Blocket fanns!? Men ändå... Är man ensamstående, sjukskriven eller arbetslös och utan bil att hämta upp Blocketfynd med, så håller man sig nog för skratt när man får lappen med uppmaningen att "se över barnens skidutrustning".

Celebrity Morph by MyHeritage

Morphad till Kelly Clarkson alltså. Det är bara det att jag inte har en aning om vem Kelly Clarkson är. Får forska i ämnet!

MyHeritage: Släktträd - Släktforskning - Kändisar

Klart mindre skön morgon!

Planen var att vi skulle på familjegudstjänst på Stadsökyrkan kl 11 med familjen G, Vilmas faddrar. Det kändes som om det var gott om tid, men så upptäckte jag plötsligt att bilbarnstolen stod och såg nonchalant ut i hallen. Det är evigheter sen jag monterade in den sist, så modet sjönk en aning, men så hittade jag bruksanvisningen och allt såg plötsligt ljusare ut. Gick ut och monterade stolen, det såg ut att funka finfint och passade på att sätta i motorvärmarsladden. In och få i Vilma frukost och se till att hon kom iordning, vilket är ungefär jämförbart med att dra en katt baklänges i svansen. Allt ska ske med lock, pock och lirkande - eller med Den Bestämda Rösten. Till slut var vi färdiga och på väg, Vilma med flätor som hon prompt skulle ha i sista sekunden och Lia utan de vantar hon vägrat sätta på sig.

Det första som händer är givetvis att Lia ramlar och tar emot sig med sina icke-vantklädda händer i snön medan jag satte ner henne för att låsa dörren. Nåja, tänkte jag, det är varmt i bilen. Efter ytterligare några om och men så hade jag fått in båda flickorna i bilen. Bilbarnstolen visade sig inte vara så finfint monterad som jag först tyckt när det kom en flicka i den, men jag drog åt så gott det gick och tänkte "det duger" och så vred jag om startnyckeln - och bilen sa "putt, putt, putt". Jag har inte använt bilen sen i fredags, och något har jag antagligen glömt på så att batteriet laddat ur, om man t ex inte fått igen bakluckan ordentligt så är det en lampa som brukar hinna suga ur strömmen på några dagar. Morr. Jag sa till Vilma "sitt här och vakta Lia så springer jag till mormor och morfar och hämtar deras bil" men det ville hon inte. Och vid det laget hade jag slut på orken att argumentera.

Nu sitter vi i soffan och värmer upp oss under en filt och samlar kraft tills vi ska åka och hämta pappsen på Kallax vid 14-tiden. Med mormors och morfars bil.

Och snön forstätter att vräka ner! Traktorn som kom och plogad var en spännande attraktion denna morgon.

"Om du blir sugen på att göra upp eld..."

"....så kan du ju hämta in lite ved från friggeboden..." sa Magnus innan han åkte.

Jag tittade ut genom fönstret i förmiddags och konstaterade att jag nog inte var så sugen på att göra upp eld! ;-)

Och vilken skön morgon! :-)

Lia vaknade först runt 8.30 och sen låg vi och myste i sängen och sjöng "Blinka lilla" en stund. Och sen fick jag TVÅ morgontidningar, Kuriren hade någon extradrive och gav oss ett gratisex! Dessutom fick jag läsa båda två, inklusive bilagor ifred med en stor kopp kaffe - för vid det laget hade Vilma vaknat och lät lillasyster sitta och titta på musikvideor på MTV med henne.