Vår lilla nattuggla

Nu börjar dygnsrytmen lika vilken genomsnittlig tonåring som helst för Lia. Vi får vara glada om vi fått henne att somna innan vi själva går och lägger oss. Å andra sidan sover hon länge på morgnarna, men vi måste ju dra tillbaka dygnsrytmen några timmar när hon ska börja dagis, deras middagsvila börjar ju nästan när hon normalt vaknar. Nä, nu överdrev jag lite, men jag fick faktiskt väcka henne strax före 9.30 på söndagsmorgonen. På kvällen är hon desto piggare som sagt! Kvittrar som en lärka och vare sig vagga, sjunga eller något i den vägen har någon som helst effekt.

Såhär bekymrad ser man ut när man fått pyjamas på sig och börjat misstänka att ens föräldrar tänkt stoppa en i säng!

Det bor en sock-terminator hos oss...

Ett av de hushållsarbeten som gör mig mest på dåligt humör är att para ihop sockar. För det första är det skittråkigt och för det andra brukar resultatet vara frustrerande. Jag har hört att många familjer har sock-monster som äter upp den ena sockan i varje par, men det sock-monster som bor hos oss är aggresivare, slugare och farligare än andras sock-monster. Av den rikliga tillgången på föda har det vuxit sig stort och starkt och utvecklats till en sock-terminator. Jag är helt övertygad om att det är någon sorts intelligent livsform, det har i alla fall sinne för att retas. Hela tiden hittar jag sockar som är nästan likadana. Nästan, men bara nästan. Som de här t ex. Tillräckligt lika för att man vid en hastig skymt ska få för sig att man hittat ett par, men tillräckligt olika för att man inte riktigt med högburet huvud ska kunna sätta på sig en av varje och låtsas som om det regnar...

Vilma har massor av enfärgade rosa sockar som vi köpt på HM genom åren, Matte har motsvarande gråa. Där har sockmonstret en alldeles särskild taktik! Han ser till att alla sockar byter färg och form litegrann vid varje tvätt! Har man alltså från början fem par såna sockor, så har man efter tvätt tio uddasockar. Mums för en monstermage!

En kollektion röd-rosarandiga sockar. Dock inga som är exakt lika!

Sockmonstrets julbord! Ett par hittar jag i alla fall på bilden. :)

Är huvudet dumt får kroppen lida! ;-)

Det verkar ju alltid så mysigt... Julmarknad i kyrkbyn och på friluftsmuséet Hägnan, knarrande snö, facklor och marschaller i vintermörkret, tomtar, glada barn som åker häst och släde bland de gamla husen. Tunnbrödsbak i bagarstugan, gamla mor som sitter och berättar framför brasan i storstugan i Gammelgården. Mysiga små torgstånd som säljer genuina produkter, ja ni vet...

http://www.lulea.se/forbesokare/nyhetsarkivforbesokare/julmarknadochvarldsarvsdag67decemberigammelstadskyrkstad.5.7a782dd411daff7464a80008175.html

Fast i praktiken... Först är man redan slut innan man fått i Lia mat, fått på båda ungarna kläderna och stuvat ner Lia i vagnen. Sen talar Vilma om att hon har sina skor i bilen som är med Magnus på jobbet. -15° ute! Letade fram gummistövlar som hon fick ha när vi gick den korta biten till mommo och moffa. Först när vi kom fram dit berättade hon att hon inte hade några vantar på sig. Man tror ju att hon är stor nu... In i mommos och moffas bil, åka förbi Magnus jobb och hämta Vilmas skor, till bankomaten och ta ut pengar. Väl framme vid Hägnan leta en parkeringsplats, veckla ut vagnen och knalla in på området. Började frysa om fötter och händer redan på väg mellan parkeringen och Hägnan.

Konstaterade att det inte var så lätt att ta sig in i de uppvärmda husen med barnvagn, så för att gå in i handelsboden lyfte jag Lia ur vagnen och sen fick jag inte ner henne i den igen. Kan gå själv! Jo... Men mitt i trängseln av människor och häst med släde så vill man ju inte ha henne springande riktigt hur som helst. Vi hade olika åsikt där. Väldigt olika... Bära skrikande, sprattlande 11-kiloskropp blir snabbt tungt. Vilma försvann så snart det gick att försvinna. Leta Vilma med skrikande Lia i famnen, jättekul! Mommo föreslog fika, vi andra nappade snabbt på att krypa in i den till café omvandlade mysiga bondgården. Som naturligtvis var knökfull. Där gav jag upp totalt och vi bestämde oss för att fika hos mommo och moffa istället. Bra beslut. Men svårt att förklara för Lia, som blev helt vansinnig när jag spände fast henne i bilstolen. Vrålade hysteriskt hela vägen hem till mommo.

Nästa år ska vi inte, inte, inte gå på julmarknad på Hägnan.

Stjärnor på snö och Stjärnor på is

Mina stjärnor på snö har tillbringat dagen i Kåbdalis, och nu är de ganska möra. Lagom för att hänga i TV-soffan framför Stjärnor på is. Men efter ett par isdansnummer började Vilma träna piruetter på vardagsrumsgolvet och Lia försökte hänga med så gott det gick. När Markus Fagervall håvade in full pott blev hon lyckligare än lyckligast! :) Och som en extra bonus satt "näst-favoriten", Poodles-Kicken i publiken tillsammans med resten av pudlarna!

Måste få visa upp...

...årets pepparkakshus i design av min mor! Tycker det är liiite orättvist att jag inte ärvt vare sig några konstnärliga talanger eller några pysseltalanger alls! Eller jag har ärvt pappas pysseltalang kanske man kan säga ;) Matte suktar varje år efter att få äta upp huset, men han får allt vänta! :)

Shoppingtur med Matte

Det är verkligen behagligt med shoppingturer med Matte, jämfört med om någon av hans systrar är inblandade. Lia är ju inte så intresserad av att vara i stan öht, eller också kanske man kan säga att hon är alltför handgripligen intresserad av det som finns i affärerna. Vilma kör med taktiken att rycka i allt och säga "vill ha" så kanske hon får var hundrade sak hon tjatar om. Strax innan mammas öron trillar av alltså.
Matte, han bara strosar lugnt och väljer ut vad han vill ha och när han är klar vill han snabbt hem (fast att äta på Tasty burger hade han tid med *s*).

Kom hem med jeans, kalsonger, sockar och som extra lyxgrej en snordyr mössa som han gärna ville ha. Men utan tröja, för det hittade vi ingen. Eller han hittade, men den var ärligt talat inget jag hade velat medverka till att han hade på sig och jag hade sån tur att affären inte tog betalkort, och då orkade han inte vänta på att jag skulle gå och hämta ut pengar. Ibland har man tur som sagt ;) "Du tycker att jag skulle se ut som en gangsterunge va?" sa han och flinade. Så han förstod i alla fall precis varför jag skruvade på mig när han pekade på den *s*

Juldrömmar

Gick upp för att säga godnatt till Vilma igårkväll och mötte en julig syn. Uppenbarligen har hon redan börjat ladda!

Kvällens plan vara att Lia skulle mys-somna med brorsan framför TV:n. Det gick inget vidare. Kvällarna blir bara senare och senare... Iofs blir morgnarna det också, och det är ju iofs ett plus. Men nu har det varit flera kvällar då det dragit ut till bortåt 22 innan det gått att få igen ögonen på henne.