Nästan lite julstämning...

...i den här bilden, trots att det bara är september!

Jag hörde ordet "magsjuka" när Vilma gick upp för trappan på väg att gå och lägga sig, och jag spetsade naturligtvis mina öron till det yttersta. Som småbarnsförälder, och ja föralldel förälder till barn i skolan öht så gör man lätt det.

Nu visade det sig att det var Lill-Björn som hade magsjuka den här gången. Förhoppningsvis smittar det inte mellan Lill-Björnar och människor!

Lite försenad dopgåva!

När Lia döptes så lovade hennes doppräst, Erik Hugo, tillika min arbetskamrat, att hon skulle få en ikon med motivet "ömhetens moder" i dopgåva. Det är hans syster som målar ikoner enligt konstens alla regler, vilket tar en enorm tid för varje ikon. Tydligen är det dessutom mer arbete med en liten ikon än en stor. Nu anlände EH till jobbet med en hel årsproduktion ikoner, jag och Eleonora fick välja varsin och jag nappade åt mig "ömhetens moder" och bestämde att det skulle bli Lias något försenade dopgåva!

En dag med avancerad logistik...

Ibland blir det bara sådär... Alla i familjen ska på olika saker och hämtas och skjutsas och allt ska samordnas. Mobilen brukar vara bra att ha i såna lägen...

Matte hade basketcup i Arcushallen. Match kl 9 och kl 11 som vi visste om. Vilma skulle på familjegudstjänst med sina faddrar och deras småtjejer, men blev lyckligtvis hämtad och hemskjutsad. Magnus skulle jobba 11-15 och jag och Lia skulle äta palt hos mommo kl 12.30. Planen var att jag skulle skjutsa Magnus till jobbet, åka vidare till Arcus och titta på Mattes match och sen ta hem honom och hinna i god tid till mommo. Planen gick i stöpet i o m att jag strax efter 12 fick veta att Matte hade en match till, kl 14, och behövde få mat i sig innan dess. Det blev ett snabbt rejs till ICA Maxi för att hämta ut pengar och sen tillbaka med Matte till Arcus och så tillbaka åt andra hållet till mommo. Kl 12.32 klev vi in genom deras ytterdörr!

Hade ju tänkt mig att kunna meddela Vilma var jag höll hus, och det kändes extra angeläget när jag dessutom blivit försenad, men det visade sig att Lia, som mutats med min mobil för att hålla sig lugn under Mattes match, även hade passat på att slå av den! Och jag hade naturligtvis inte en susning om vad PIN-koden kunde tänkas vara! Det gick dock ingen nöd på Vilma, och när jag till slut fick tag på henne så ville hon inte alls hem utan stannade i flera timmar till hos Tilde och Ellen.

Sista passet för dagen blev en familjegudstjänst kl 18 i Mjölkuddskyrkan med Matte och hans kompis David. Jag har tänkt att vi ska vara ute i god tid med att gå på gudstjänster inför konfirmationen, så att vi har möjlighet att välja lite lättsammare gudstjänster. Det var jättespännande att se hur de skulle reagera, för Matte är inte särskilt van kyrkobesökare. Det här var en riktigt småbarnsanpassad gudstjänst med babysång och "bönestationer" där man kunde skriva eller rita, tända ljus osv. Matte och David deltog till min förvåning självmant och betyget "vi tar fler såna här gudstjänster, det var nästan kul" får nog tolkas som ett väldigt gott betyg för att komma ifrån en tonåring, jag ska absolut framföra till mina arbetkamrater som planerat och genomfört gudstjänsten! :) Matte tyckte att vi borde ha haft Lia med, men det får bli nästa gång. För min del räckte det med att ha haft henne med på basketen...

Mjölkuddskyrkan

"Skärp dig pappa!"

...tänkte Vilma och himlade med ögonen när Magnus visade vilket skärp han hade på sig när han hälsade på henne på skolan. Matte hade lånat Magnus skärp, så Magnus körde först med ett badrocksskärp i jeansen, men det hänger ju ner och syns, så istället lånade han Vilmas glitterskärp.

"Det är ett heavy-metal skärp" försökte han, men vi andra tyckte att det nog var mer "Hello Kitty" över det än heavy metal. "Jamen glam-rock i alla fall!" drog Magnus till med, och ja... kanske... Med lite god vilja ;-)

En klämdag?

Vilken natt! Lia är visserligen betydligt friskare idag, rethostan har ändrat karaktär till det bättre och ingen feber. Men hon var ändå vaken i timmar i natt, pratade och skrattade och grät om vartannat. Sen vaknade hon strålande pigg vid 7-tiden medan hennes föräldrar ser alltmer hålögda ut...




Vilmas dag började med att hennes pekfinger kom ikläm mellan lillasysters tänder. Ett rejält jack blev det! Till Lias försvar kan man väl framhålla att det hela kom sig av att Vilma gjorde en heroisk räddningsinsats när hon upptäckte att Lia hade korken från en näsdroppsflaska i munnen! Så hon fick det där pekfingret serverat liksom. Icke desto mindre gjorde det verkligt ont för den som ägde pekfingret och lillasyster stod inte högt i kurs en stund där...

Men synden straffar sig själv... Bara några minuter senare fick Lia sina fingrar ikläm mellan barnstolen och köksbordet! Nya tårar... Men det gick snabbt över och nu är vi hos mormor och morfar och myser alla tre, medan Magnus och Matte är på basketcup i Arcus.

Systrarna Blom vid ett annat tillfälle, utan klämskador

Host, host igen...

Igår tilltog Lias förkylning igen! Ska det aldrig ge sig? Nu har hon varit förkyld nästan sammanhängande i en månad. I natt har hon hostat och hostat, så ingen av oss har fått sova särskilt bra och det känns, nu när jag sitter här på jobbet.

Jag är så dålig på att skilja olika sorters hostor åt, jag vet aldrig vilken sorts hostmedicin som är den rätta, men jag får väl ta mig en tur till apoteket idag och höra om de har några goda råd!

Vilma har haft träningsläger med lillasyster, hon tyckte att det gick familjäran för när att Lia inte kunde säga Ellen, när Ellen kunde säga Lia. Så hon skanderade "Ellen-Ellen-Ellen-Ellen" tills mor och far i huset höll på att få ett bryt, och till sist formade Lia ett "Ell-lllen"! Fast några gången liknade det mest "Lelle"

Mäh, Luleå rytmik och balett igen...

Nu kom Vilma med en lapp om att hon skulle byta danstid och danslärare, för att Luleå Rytmik och Balett råkat sätt ihop grupperna fel, så att en del blivit jättestora och en del väldigt små. Alltså... Jag har aldrig varit med om sämre administrativ ordning! De gör verkligen sitt bästa för att tjejerna ska tappa sugen :( För Vilma har det varit lite känsligt redan från början, eftersom hon inte har med sig Wilma L som hon är van. Men efter några lektioner har hon slappnat av, blivit lite kompis med en tjej i gruppen och varit glad åt att hon känt läraren lite sen förut (dagiskompis mamma), nu är hon lite missmodig igen.