Skojigt möte med Scientologerna...

När vi var på framtidsforum i Piteå med jobbet så pratade vi en del om Myer-Briggs personlighetstester, och jag tyckte att det var jättekul. Dels stämde det väldigt väl in och dels så fick man lite aha-upplevelser om varför vissa personer passar ihop respektive inte gör det.
När jag kom hem så googlade jag på Myer-Briggs och hittade ett test man kunde fylla i på nätet, och så lämna sitt mobilnummer så skulle man få gratis svar via SMS. Ja, och sen glömde jag bort det där testat totalt...

Igårkväll blev jag uppringd av en 80-årig dam som presenterade sig och berättade att hon tolkat mitt test. Hon började med att presentera en bok om dianetik och berätta lite om det för att jag "skulle förstå personlighetstestet".

Sen berättade hon för mig att jag var en mycket besvärlig person att ha att göra med. Mitt nervösa sätt störde omgivningen och skapade kaos på arbetsplatsen och i familjen, dessutom blev jag ofta hysterisk. Vidare var jag oerhört inaktiv, ja rent ut sagt lat och har svårt att ta mig för något och ännu svårare att avsluta saker - detta var ju naturligtvis något som var svårt för min omgivning. Ja, hon hade nästan aldrig sett en person som var så "låg" i allting och ändå hade hon jobbat med sånt här sen hon var 48 år! (Hon var alltså 80 nu). Dåligt självförtroende hade jag också, vilket ledde till att jag är extremt undergiven i alla relationer. Ja ojojoj!
Jag antar att hon skulle komma till att jag skulle bli botad från allt det här om jag köpte den där boken hon inledningsvis pratade om, men när jag upplyste henne om att jag inte kände igen mig på en fläck i det hon berättade så tyckte hon att jag skulle göra om testet ifall att det skulle ha blivit missvisande på något sätt (fast hon bedyrade att det nästan inte kunde bli missvisande eftersom det var så många frågor, faktum är att det var en nära nog exakt vetenskap enligt henne...).

Jag tror nog att det kommer att dröja väldigt länge innan jag får tid att göra om det där testet om man säger så... Nu har jag googlat lite på de begrepp hon svängde sig med, och det visade sig snabbt vara Scientologer som ligger bakom alltihopa. Det är uppenbarligen en taktik de använder sig av, att få en att känna sig som en belastning för omgivningen, som behöver korrigeras... Givetvis till deras fållor då. Ja hugaligen... Vill inte tänka på vad som händer om de får tag på en människa som mår dåligt på riktigt, eller som befinner sig i någon slags kris. Jag var inte ett så lätt byte, inte igårkväll i alla fall, så hon släppte taget ganska snabbt.

Shoppingdag!

Igår hade vi en riktig shoppingdag med tjejerna. Nya jeans, några linnen, en maffig halsduk, tajts, mössa och nya täckbyxor till Vilma, tajts, mössa, "mellanjacka" och vindbyxor till Lia. Och så en ballerinakjol, bara för att hon tyckte att den var såååå fin och vippig. Tyvärr var det lite svårt att få Lia att förstå att den inte var lämplig klädsel för att leka i sandlådan i regnet. Och att få av henne den när hon skulle gå och lägga sig var inte att tänka på, jag fick dra av henne den efter att hon somnat istället! Men nöjd var hon...

Bank, dunk, slammer, tjuuut....

Ja inte är det tyst och lugnt hemma hos familjen Blom... Det är iofs inget nytt, men nu har vi fått ytterligare en ljudmatta att lägga till det vanliga bakgrundsljudet av dataspel, TV, tjutande Lia och tjattrande Vilma ;)

Matte har investerat sina sommarjobbspengar i ett Playstation och ett GuitarHero med både gitarr och trummor. Lia var jättelycklig när hon fick prova trumma! :)

Själv tycker jag väl kanske inte att trumsetet precis förskönade interiören i vardagsrummet, men, men... Tjusigt får man väl ha det när barnen flyttat hemifrån ;)

Vilma packar!

Nu börjar skolresan till Norrbyskär närma sig alltmer och Vilma hade allt färdigpackat redan på lördagskvällen. Känns som om hon tömt halva huset, det nästan ekar här! Efter lite omfördelning så har hon faktiskt fått in alltihopa utom gitarren i bagen, så hon slipper dra på lösa plastkassar. Men å andra sidan är det ju som om allt tar mer plats sen när man ska hem, inte minst sängkläderna som nu är manglade och tar minimal plats...

Nu får vi bara hoppas att hon håller sig frisk, jag och Lia har varit snuviga och eländiga hela helgen :( Men Vilma var krasslig först, så om vi har tur så klarar hon sig.

Sjuklingen har fått sin diagnos...

Matte blev sjuk hemma hos Ewa i onsdags, och legat kvar där i hög feber. Trist att han missar början av skolan, men förhoppningsvis har de inte hunnit dra igång med så mycket denna första vecka.
Igår åkte de in på jouren och det visade sig att han har körtelfeber. Bra att veta vad det är i alla fall, och eftersom Vilma ska iväg på skolresa på måndag så känns det ju skönt att veta att det Matte har inte visade sig vara något som hon kan drabbas av där borta i Norrbyskär. Körtelfeber smittar via riktig närkontakt, kallas även "kyss-sjukan", så hon lär nog klara sig. Vuxna verkar öht inte drabbas, och småbarn som Lia får en högst lindrig infektion. Dessutom är inkubationstiden 30-90 dagar, så det är hursomhelst ingen fara för Norrbyskär.
Och det är ingen fara med Matte heller, körtelfeber är obehagligt men ofarligt! :)

Brrrr, det är kallt idag!

Men det tycker förståss inte Lia som tror att det fortfarande är sommar "men solen kommer SNART mamma!", så hela eftermiddagen har varit en ständig kamp att få på henne ordentliga kläder för att vara ute. När hon för tredje gången smet ut barbent i kortärmad sommarklänning så använde jag den mycket stränga rösten och upplyste den unga damen om att hon skulle åka in för kvällen, och utan kompisar om hon inte behagade komma in och klä på sig. Då satte hon händerna i sidorna och tittade tillbaka, lika strängt och sa "då brottar jag ner dig".
Jag darrar i knävecken! ;)

Höststart, omstart och nystart...

Lia har avverkat sin inskolningsvecka på dagis och börjar nu i skarpt läge imorgon. Vilma börjar femman, är alltså mitt i mellanstadiet och ingenting revolutionerande väntas egentligen hända denna skolstart - men hon studsar upp och ner som en Duracellkanin på speed i alla fall! :) Jag har varit i Boden hos Helena O och ätit vår traditionsenliga namnsdagsmiddag med surströmming, och när jag kom hem möttes jag av en ystert kvittrande Vilma som dansade någon slags cancandans i köket och berättade att hon nog skulle få lite svårt att somna. Jag trodde definitivt på henne ;)

Matte börjar gymnasiet. Gymnasiet! Herregud, det känns verkligen inte länge sen han var en sprallig fyraåring som outtröttligt cyklade varv på varv runt gården, hans lilla universum. Nu är han nästan vuxen, har flickvän, börjar gymnasiet och väntar på körkortstillståndet (vilket är en historia för sig, det verkar vara minst sagt kaos på Trafikverket och vi har väntat i nästan tre månader nu...).