Åh vilken natt...

Vi fick sova fram till halvett-tiden ungefär, sen vaknade Lia och feberyrade. Fick lite "stjärticin" under våldsamma protester, men det tar ju bortåt en timme innan den börjar verka, och under den timmen hann hon ropa efter vatten, sätta sig i sängen och vägra lägga sig ner, ropa efter täcket, ilsket sparka bort täcket, ropa efter täcket igen... Både hon, jag och Magnus har samma läbbiga hosta, det är som om vi har kåda i lungorna som ska hostas upp och det gör ONT. Det hjälper riktigt bra med Mollipect, men att få Lia att förstå det... Det är helt enkelt omöjligt att få i henne flytande medicin som hon inte vill ha och Mollipect vill hon INTE ha, tro mig. Inte utan att jag förstår henne, för jag minns själv när jag fick samma medicin när jag var liten och vilken cirkus det var när mina stackars föräldrar skulle få mig att ta den. Inte utan att man önskar att någon kunde uppfinna hostmedicin i supp-form... För resten av natten har Lia vaknat gång på gång av att hon hostat och sen ropat "aj-aj, jag fick aj-aj" när det har rivit och slitit i hennes lilla bröstkorg. Usch, man vill så gärna hjälpa henne, men det går ju inte när hon inte hjälper till själv.

Själv har jag ont i öronen, det har jag nog aldrig haft förr vad jag kan minnas. Det liksom small till under mina öron och sen har det gjort jätteont när jag hostar eller snyter mig t ex. Blir liksom ett tryck som får det att kännas som om trummhinnorna ska sprängas.

Sen kämpar vi på med att få Lia att ligga i sin egen säng. Hon klättrar gång på gång upp till mig och skriker som en stucken gris när jag försöker lyfta tillbaka henne. Eftersom jag inte kan sova när hon ligger som ett plåster mot min rygg så har vi bökat med det mest hela natten. Nu ligger hon i alla fall fortfarande och sover - i min säng, men jag kunde inte somna om mer utan klev upp och satte mig här. Hade helst av allt velat gå härhemma som en zombie idag, men eftersom Vilmas Kåbdalisfärd blev inställd så insåg hon att hon kan gå på ett Halloween-kalas som hon varit tvungen att välja bort, så det kommer att bära av till x antal leksaksaffärer för att jaga Halloween-kläder. Jippi. :-/

Första snön!

Första snön tilldrar sig ju alltid barnens intresse... Vilma blev jättebesviken ikväll när hon fick veta att det inte blir någon resa till Kåbdalis som planerat, nästan alla inblandade är sjuka... Lite gladare blev hon i alla fall när hon upptäckte att det snöade, ett steg närmare att backarna i Måttsund öppnar! Genast klädde hon på sig och gick ut, och med lite god vilja fick hon faktiskt ihop en snöboll! :-)

Vi undrade ju en aning om Lia ens minns vad snö är, men hon jublade också "snöar, snöar". Tyvärr hade hon fortfarande 39,4 när jag kom hem från jobbet idag, så det blev inget av att gå ut och känna på snön ikväll :-( Men snart ska väl även hennes feber ge sig. Som synes har hon en likadan febertova som storasyster...

Febertova...

...hur ska vi någonsin kunna reda ut den här!? Vilma får alltid en sån här tova när hon har feber och idag har hennes feber tagit ny fart, igår var hon under 38, men idag ligger hon över och verkar mycket sjukare igen. Hostar och står i. Lia har feberyrat mest hela natten, vaknat och gnytt typ var tionde minut mellan 2 och 5 i natt, så ingen av oss har sovit särskilt mycket. Klockan fem ställde hon sig i sängen och hojtade envist "Jag vill grön! Jag vill grön!"och hur tolkar man det? Vi råkar iofs ha grön saft hemma...

Krassliga familjen...

Ja då har jag trillat dit på förkylning. Ingen feber, det är väldigt sällan jag har det, men jag minns inte sist jag var såhär täpp i näsan. Ont i kroppen har jag också, men ingen hosta. Vet inte om det faktiskt kan var biverkningar av svininfluensavaccinet som gör att jag känner mig förkyld, men eftersom jag har två snoriga snorungar här hemma så är det ju inte så omöjligt att det är de som smittat mig.

Vilma börjar bli på bättringsvägen och jag lovade henne att vara ute och leka en stund ikväll om hon klädde på sig ordentligt, så nu är hon ute och känner på lite frisk luft.

Själv har jag kurerat mig med en varm dusch sitter nu framför brasan och mår ändå ganska bra.

Angiveri på hög nivå...

Lia är alltid väldigt rädd att missa något gott. Storasyskonen swischar förbi med spännande prasslande påsar och försvinner upp på sina rum, på andra sidan barngrinden! Nu prasslas det med piller av andra sorter (vi är numera pluskunder på apoteket, ska man jubla eller sucka åt det?) och Lia kan ju inte veta vad som egentligen är åtråvärt, så för säkerhetsskull ropar hon "vill åsså ha!!" om allting, tills hon konstaterat motsatsen. Kan Jang rynkade både hon och Matte på näsan åt... :-) När jag inventerade medicinförrådet så kom hon i alla fall sättandes och ropade "åsså ha!" och jag drog till med "det är såna där piller som man stoppar in i stjärten, vill du ha såna" i säker förvissning om att hon inte skulle nappa eftersom hon faktiskt var tvungen att ta dem för bara en dryg vecka sen. Blixtsnabbt kom det "NÄ, Vilmas stjärt!!!"

Vilma var dock inte heller sugen på dem, och hon kan ju lyckligtvis svälja tabletter så hon slipper. Igår var toppnoteringen 40,2 med muntermometer, då var hon ganska spak... Men det verkar gå åt rätt håll, och från sjukvårdsupplysningen fick jag återigen tipset om att använda Ipren istället för Panodil (hade glömt det...) och det verkar som om Ipren-mannen faktiskt har rätt i det han sjunger.

Sjukstuga!

Vilma har trillat dit på förkylning och feber, men någon svininfluensa verkar det inte vara i alla fall. Febern gjorde plötsligt ett skutt ikväll, upp till 40,0 trots att hon tagit Panodil två timmar tidigare så den borde ha verkat som bäst just då. Men en stund senare var hon nere på 39,2 och genast mycket piggare! :-) Ofattbart pigg faktiskt, själv skulle man nog vara lite spak vid de temperaturerna.

Symtomen liknar i alla fall de som Lia hade i förra veckan väldigt mycket, så man kan ju alltid hoppas att Lia inte får samma sak igen... Och att Matte, som ska på DreamHack nästa helg inte blir smittad. Han har längtat så, och vi har alltid sagt nej förut när han velat åka - men nu ska hans kompis pappa följa med och sitta vid samma bord som killarna och spela, så då sa vi OK. Tror inte han överlever om han blir så sjuk att han inte kan följa med! Smittornas vägar äro outgrundliga... Lia blev ju sjuk för 1½ vecka sen, och hade nog sin första feberfria dag förra fredagen, så Vilma har nog trots allt inte blivit smittad av henne direkt. Men det kan ju ändå vara samma förkylning - om vi har tur!














Roten till det onda? ;-)

Och nu är det jul igen....

...i alla fall på ICA Maxi! Nog för att jag tycker om vackra julsaker, men i mitten av oktober är ändå att ta i. Tycker jag. Men idag när jag var och handlade på Maxi upptäckte jag att de packat upp julsortimentet.

När jag kom hem hade Vilma äntligen fått sin efterlängtade film från Luleå Rytmik&Baletts våruppvisning. De lovade att den skulle komma i början av augusti, sen har vi fått mail efter mail med ursäkter för förseningen. Den kom alltså idag, två och en halv månad senare och det är LÄNGE för de som väntat och väntat. Nu blev det i alla fall filmvisning som utmynnade i dansföreställning i vardagsrummet.